Övriga frågor och svar
När man tränar kampsport är det vanligt att man bugar sig inför varandra och jag undrar om det är tillåtet att göra det?
Det är starkt orekommenderat att buga sig för en annan människa. I boken al-Adhkar har Imam al-Nawawi, må Gud vara nöjd med honom, ett kapitel som heter ”Det är starkt orekommenderat att under några omständigheter buga sig för någon, vem det än är” (s. 267)
I samma bok finns följande hadith. En man sade: ”O Guds Sändebud, ska en man buga sig när han möter sin broder eller vän?” Profeten, frid och välsignelser vare med honom, svarade ”Nej.” Mannen frågade: ”Ska han omfamna och kyssa honom?” Profeten, frid och välsignelser vare med honom, svarade ”Nej” Mannen frågade då: ”Ska han skaka hand med honom?” ”Ja”, svarade Profeten, frid och välsignelser vare med honom. (al-Tirmidhi)
Om man vördar den man bugar sig för på samma sätt som man vördar Gud, den Upphöjde, anses man ha lämnat Islam. (Nihayat al-Muhtaj 7/417)
Jag har en fråga ang. manlig omskärelse är det ett måste inom islam dvs. gör man haram om man inte utför omskärelse på sina söner eller är det en uppmuntran?
Omskärelsen anses vara obligatorisk i shafi’i-skolan, men blir obligatorisk först när barnet kommer i puberteten. Det är rekommenderat för barnets förmyndare att se till att barnet omskärs på den sjunde dagen efter födseln, förutsatt att barnet är starkt nog. [al-Majmu’ 1/350]
Detta innebär att föräldrarna inte syndar om de avstår från att låta omskära sina barn, men ur barnets synpunkt är det kanske bättre om det sker tidigt, eftersom ingreppet kan innebära obehag i puberteten.
Assalamualaikum.
Jag har en fråga angående min treåriga flicka, mitt första barn.
Jag har märkt att min flicka utforskat sina könsorgan sedan hon var ett och ett halvt år. Jag läste om det här, att det är naturligt, och att barn måste få lära känna sin kropp och inte skämmas. Därför gjorde jag ingenting, sade ingenting, och visade inte att jag hade märkt någonting ovanligt. Jag vill inte att hon ska skämmas över sin kropp.
Nu börjar hon blir stor. Det är inte något stort problem, men när hon badar har jag märkt att hon tycker om att röra vid sig själv. Jag vill inte att det här utvecklas till en vana som att onanera (eller är onani en synd bara för pojkar? Jag är inte säker). Jag vill inte heller att hon ska känna self conscious or ashamed or guilty över sin kropp.
Snart kommer våren, och jag vet att många låter sina barn gå omkring nakna. Är detta ok (inomhus, inga män/pojkar i huset), eftersom hon brukar slänga av sig kläderna inomhus, och känner sig fri. Jag försöker låta henne göra som hon vill så mycket som möjligt, så att hon blir självständig. Jag vill att hon ska ha haya, och när bör jag lära henne att inte gå omkring så här?
Kort sagt, jag vill veta den islamiska synen på barn och sexualitet.
Jazakallah.
Wa aleykum Salaam wa rahmatuAllâh wa barakatuHu!
Tack för din fråga!
Varje dag när vi läser al-Fatiha påminns vi om Guds barmhärtighet, men också om Hans roll som domedagens rättfärdige Konung, som ska låta oss se det minsta onda eller goda vi gjort. Dessa båda aspekter av Allâh bör vi ha i åtanke när vi uppfostrar våra barn: Fasthet och konsekvens när det gäller att uppmuntra det påbjudna och förbjuda det som Allâh förbjudit, men också barmhärtighet, tålamod och överseende i vårt sätt att umgås med barnen.
Konsten – och den svåra balansen – ligger i att inte låta fastheten urarta i hårdhet eller grymhet, och att inte låta överseendet bli en ursäkt för slapphet och ointresse.
Vi behöver inte börja kräva fullkomlig lydnad för Islams lagar förrän våra barn uppnått puberteten, men innan dess har vi som muslimska föräldrar många plikter gentemot dem. Vi har ansvar för vården av deras kroppar och själar, och det är genom oss, vårt exempel och vad vi lär dem, som de så småningom utvecklar en uppfattning om vad det innebär att vara människa och muslim.
För muslimska föräldrar är det obligatoriskt att lära sina barn de religiösa plikter som kommer att bli obligatoriska när puberteten inträder, liksom att undervisa dem om vad som är halal och haram. Undervisningen bör inledas så snart man tror att barnet är moget nog att förstå vad man säger, men det är först i åldern 7 – 10 år som kraven på efterlevnad måste börja ställas på allvar, med sikte på att barnet i puberteten själv ska kunna börja ta ett omdömesfullt, och på kunskap grundat, ansvar för sina handlingar.
I Reliance of the Traveller f5.1 står det att det är en plikt (obligatoriskt) att skyla sin nakenhet från människors ögon såväl som från jinners och änglars, eftersom de ser människor i den här världen, och detta gäller enligt de lärdas samstämmiga uppfattning även när man är ensam, utom när det t.ex. finns behov av att klä av sig.
Enligt f5. 3 i samma bok gäller ovanstående även flickor.
Onani är haram för både män och kvinnor och tillhör alltså, liksom det som gäller angående nakenhet, sådant som föräldrar är skyldiga att tala om för sina barn.
Om man som i ditt fall märker att ett mycket litet barn visar mer än normalt intresse för sitt könsorgan bör man utan att såra eller skuldbelägga barnet försöka avstyra beteendet. Detta kan göras på olika sätt; ett är att avleda uppmärksamheten, vilket ofta är lätt med små barn. Utan att vara sträng eller brysk kan man i den aktuella situationen få barnet att intressera sig för något annat. Om detta av någon anledning inte fungerar kan man handgripligen få dem att sluta med det oönskade beteendet genom att lyfta det till en annan plats, vänligt hålla fast det en stund, krama det eller kanske skoja med det. Genom att på så sätt ändra den yttre situationen kan intresset för något annat väckas. Om just badsituationen är provocerande för din dotter kan du ju också under en tid försöka sköta hennes hygien genom en snabb dusch istället. Så fort du tror att hon kan förstå vad du säger bör du försöka förklara för henne att vissa beteenden inte är önskvärda. Kan du dessutom – på ett sätt som är avpassat efter hennes förmåga att förstå – säga något om varför det inte är önskvärt är det desto bättre.
Av ditt brev förstår jag att du visar ditt barn mycket respekt och vänlig tolerans, och därmed närmar du dig de ideal som framhålls i många hadither som talar om vikten av barmhärtighet, gott uppförande och vänlighet gentemot våra medmänniskor, och gäller det våra medmänniskor så gäller det våra barn.
Du frågar till sist om den islamiska synen på barn och sexualitet. På profetens tid, må Allâhs frid och välsignelser vara med honom, ansågs människor vara mogna för giftermål tidigare än i vår kultur, och traditionellt har muslimer uppmuntrats att gifta sig unga. Det är ett faktum att vår biologiska mognad inträder betydligt tidigare än den tid då det i vår kultur anses vara tillåtet att gifta sig.
Sexualitet liksom andra kroppsliga behov tillhör utrustningen för vår färd genom det här livet, de är gåvor från Allâh som vi kan bruka till gott eller ont. Som muslimer vill vi underkasta oss Allâh och bruka dem på det sätt Han har föreskrivit i sharia i förtröstan på att Han, som känner målet för vår färd, vet vad som är bäst för oss.
Wa as-Salaam
Umm Hani
Min fråga är angående sinnesro: hur finner man det? Man blir lätt stressad, efter en stor kris i livet (skilsmässa, osv), får mycket stress och ångest över minsta småsak, och har svårt att utföra dagliga ärenden. Salat ger hjälp, men man blir lätt skrämd och tappar fokus mycket. Allt känns mycket svart.
Hur skulle man, i ett sådant tillstånd kunna återhämta sitt självförtroende, och sin iman / sinnesro /prestationsförmåga? Jazak Allah
I vår kultur tror vi lätt att allt kan åtgärdas och att vi ska kunna ha full kontroll över våra liv, våra kroppar och våra sinnestillstånd. Att drabbas av svårigheter och prövningar ses som funktionshinder och det finns många knep, terapier, mediciner och metoder för att komma till rätta med detta ”gnissel” i maskineriet. Vi lockas att tro att vi kan få nästan allt vi önskar och att vi till och med har rätt att kräva det.
Det är glädjande att du vänder dig hit med dina frågor. Låt oss minnas att allt som vi är och har är från Gud. Frågorna du ställer är svåra och kan inte besvaras i en handvändning, och jag kan bara kort förmedla några egna erfarenheter och ge några påminnelser, först ur Koranen:
Tror människorna att de efter att ha förklarat ”Vi tror” skall lämnas i fred utan att få utstå prövningar? [K. 29: 2]
… Vi prövar er genom de frestelser [som följer] med såväl motgång som medgång. [K. 21: 35]
Att få utstå prövningar är alltså inte negativt i ett vidare perspektiv, de är från Gud och bara Han vet varför just jag får just dessa prövningar. Man kan se våra prövningar som ett slags förtroende, eftersom Gud inte lägger på någon en tyngre börda än han kan bära. [K. 2: 286]
Gud vet att du med Hans hjälp kan bära det som just nu är skrivet för dig. Vi får inte tänka annat om Gud än att Han vet vad som är bäst för oss och vill vårt sanna väl, och det är bara Han som vet vad som väntar oss. Kanske behöver just jag dessa tyngder i min vardag för att stärkas inför det som väntar mig i framtiden, och precis som en tyngdlyftare stärker sina fysiska muskler inför den kommande tävlingen genom att successivt göra allt tyngre lyft, tror jag att vi, med Guds hjälp, kan gå stärkta ur våra prövningar, om vi möter dem med tålamod och inte ger upp den goda kamp som vi, som muslimer, dagligen måste föra, antingen vår tro för tillfället är stark eller svag, och antingen vi just nu har det lätt eller svårt. Ja, det är just i denna dagliga kamp som förutsättningarna för den sinnesro vi längtar efter arbetas fram med Guds hjälp, och särskilt när vi försöker vara uthålliga på det vardagliga ”slagfältet” när fienden, misströstan t.ex., ansätter oss som värst.
Du skriver att du känner ångest och stress inför minsta småsak och har svårt att utföra dagliga ärenden. Ja, där har du ditt eget ”slagfält”, där måste du föra kampen och bara du kan göra det: Men de som strävar och kämpar för Vår sak skall Vi sannerligen leda på de vägar som för till Oss [K. 29: 69]. Minsta gott du orkar göra i ditt svåra tillstånd, kan du vara säker på att Gud ser och vet om, och minsta gott du orkar göra stärker inte bara dig själv, utan också dem du har ansvar för eller kommer i kontakt med. Underskatta inte de enkla dagliga handlingar som bidrar till ordning, renhet och måttfull behovstillfredsställelse. Vi har alltid både en inre och en yttre front där vi med Guds hjälp måste försöka hålla våra ställningar. Om man ibland inte orkar hålla sina ställningar och sörjer över det, kan man påminna sig att Profeten, må Guds frid och välsignelse vara med honom, sagt: Om dina goda gärningar gläder dig och dina dåliga bedrövar dig, är du troende. [Ad-Diyyâ’]
Det är mycket positivt att du finner en stunds frid i bönen, ta vara på den gåvan, och tro inte att inte Gud hör den prövades bön, även om den inte, som du skriver, är så fokuserad. Vem är den som bönhör den betryckte som ropar till Honom i nöd och befriar denne från det onda [som plågade honom], [ K. 27: 62] Be istället för dem som just nu inte har det så svårt och som därför är utsatta för andra typer av frestelser.
Minns också att vi prövas efter måttet av vår tro och inga får så svåra prövningar som profeterna. Sa’d ibn Abî Waqqâs, må Gud vara nöjd med honom, sade: ”Jag frågade, O Guds Sändebud, vilka människor prövas hårdast? Han svarade: ”Profeterna. Därefter de som liknar dem mest [i tro], och därefter de som liknar dessa. [At-Tirmidhî]
Vi muslimer är lyckligt lottade som har en väg att följa. Försök om du har minsta möjlighet att lära dig mer om denna väg, eftersom den sinnesro du efterfrågar är ett av målen som den vägen kan leda till, in sha Allâh.
Kräv inte för mycket av dig själv just nu, hoppas, medan du gör så gott du kan, på Guds hjälp och var inte som den som sa: O Gud, ge mig tålamod, men gör det fort!
Låt oss be för varandra.
Tror ni att ni skall få stiga in i paradiset utan att först ha gått igenom detsamma som de som levde före er? Olycka och motgång drabbade dem och skakade dem i grunden, så att sändebudet och de som följde honom i tron utropade: ”När skall hjälpen [komma] från Gud?” Men Guds hjälp är alltid nära! [K. 2: 214]
På prövningen följer lättnad! [Ja,] på prövningen följer lättnad! [K. 94: 5-6]
Jag har läst i en muslimsk websida att:
it is disliked to use for naming are the names of the Angels- Particularly if they are used for females – such as Malaak since it is to be feared that this involves imitation of the pagans who gave feminine names to the angels.
Just as it is disliked to name with the names of soorahs of the Qur’an such as: TaaHaa, Yaaseen and other names of soorahs. This is the saying of Imaam Maalik- rahimahullaah- Ibnul- Qayyim also said: ”The saying of the common people that Yaaseen and TaaHaa are from the names of the Prophet (peace be upon him) is not correct, there is no ’saheeh’ hadeeth about it or any ’hasan’ hadeeth, nor anything ’mursal’, nor any narration from any Companion, but rather they are letters like ’Alif Laam Meem’, ’HaaMeem’, ’Alif Laam Raa’ and the like”.
tex, min syster har har namngett sin son Muzzamil efter surat Al-muzzammil är det fel? och man vill namnge efter en av Malakah (änglarna) ?
Profeten, frid och välsignelser vare med honom, har många namn och ”Taha” är ett av dem. I boken ’Tahdhibu ’l-asma’ wa ’l-lughat’ [1/49] skriver Imam Nawawi:
”Allahs Sändebud (salla Allahu aleyhi wa sallam) har många namn… Muhammed, Ahmed… Taha, Yasin och Abdullah.”
Enligt as-Sawi är al-Muzammil ett av Profetens namn, frid och välsignelser vare med honom, och det är därför tillåtet att ge en pojke namnet Muzammil. [Se Hashiyat as-Sawi al-Muzammil]
Imam Nawawi, må Gud vara nöjd med honom, skriver också:
Det är rekommenderat [att ge barn] vackra namn. De mest älskade namnen är Abdullah och därefter Abdurahman. Det är inte orekommenderat att ge barnen änglars eller profeters namn. [Nihayatu ’l-muhtaj 8/148]
Referenser:
Shams al-Din Muhammed ibn Abu al-Abbas Ahmed ibn Hamza ibn Shihab al-Din al-Ramliy. Nihayat al-Muhtaj ila Sharh al-Minhaj. 8 vol. Beirut: Dar Ihya al-Turath al-Arabiy 1412/1996
Abu Zakariyya Muhyi ’d-Din ibn Sharaf al-Nawawi. Tahdhib al-Asma’ wa ’l-Lugat. 3 vol. Beirut: Dar al-Fikr 1416/1996
Ahmed al-Sawi al-Maliki. Hashiyat al-Sawi ‘ala Tafsir al-Jalalayn. 4 vol. Beirut: Dar al-Fikr 1420/1999
Är det bida att tillbringa t ex första natten av Rajab och natten mot den 15:e Sha´ban etc. i olika former av böner som salat, dua mm?? Finns det nån hadith eller koranvers som styrker detta, eller det motsatta??
Det är starkt rekommenderat att tillbringa dessa nätter i olika former av tillbedjan. Al-Shâfi’, må Gud vara nöjd med honom, sade:
”Det har kommit oss till del att åkallan (du’â’) besvaras under fem nätter [i synnerhet]: natten till fredag, ’îd-nätterna (’îd al-Adhâ och ’îd al-fitr), den första natten av Rajab och natten till den femtonde Sha’ban.”
I många hadither bekräftas att natten till den femtonde Sha’ban är en speciell natt och många av de rättfärdiga föregångarna ansåg att det är rekommenderat att tillbringa denna natt i bön. Att påstå att denna natt inte är speciell och att man inte ska be utöver det vanliga, är minst sagt förkastligt. Mu’adh ibn Jabal, må Allah vara nöjd med honom, sade att Profeten, frid och välsignelser vare med honom, sade:
”Gud uppmärksammar hela Sin skapelse natten till den femtonde Sha’ban och förlåter alla tjänare, utom de som sätter andra vid Hans sida och de som hyser agg [mot andra muslimer]” [Ibn Hibban. Sahih]
‘Aisha, må Allah vara nöjd med henne har berättat att Profeten, frid och välsignelser vare med honom, sade:
“Gud kommer ned till den lägsta himmelen under den femtonde natten av Sha’ban och förlåter fler personer än antalet hårstrån på Kalbs getter.” [Kalb var en talrik folkstam] [Ibn Hibban]
Khâlid ibn ma’dân, Makhûl, Luqmân ibn ’Amir och andra tâbi’în från Shâm höll Sha’bans femtonde natt helig och de använde all sin kraft för att dyrka Gud under denna natt. De klädde sig i sina bästa kläder, parfymerade sig, använde ”kohl” och tillbringade natten bedjande i moskén. [Ibn Rajab al-Hanbali Lata’if al-ma’arif]
Många människor skiljer inte mellan salat ar- raghâ’ib (*) – en bön som inte är rekommenderad och till och med förbjuden enligt vissa lärda – och natten till den femtonde Sha’ban – som är en viktig natt.
(*) Salat ar-raghâ’ib är en speciell bön som vissa säger bör bes den femtonde Sha’ban, men enligt shafi’iterna är det förbjudet att be denna bön, eftersom den har sitt ursprung i uppdiktade hadither. Det är däremot rekommenderat att be mycket ’vanliga’ böner under denna natt.
Jag har en fråga angående hadithen:
”Vid Den, förutom ingen gud finnes! Somliga bland er kommer att bete sig som dem som kommer till Paradiset tills det bara är en armslängd mellan dem och Paradiset. Då kommer det som redan har skrivits att ta överhanden och de kommer att bete sig som dem som kommer till Helvetet och hamna där.”
Vad kan det bero på att en människa först beter sig som en av Paradisets invånare och sedan som en av Helvetets invånare. Beror detta på att man egentligen inte haft en bra niyyah med sin dyrkan?
Ordet för avsikt, niyya, är besläktat med ordet för kärna, nawa. Avsikten är, liksom en kärna, det innersta i någonting, och människans avsikter säger därför mer om vem hon är än vad hennes handlingar gör. En person kan t.ex. framstå som väldigt religiös i det yttre, men i själva verket vara en hycklare som vinner något på detta.
I en annan hadith finns tilläget: ”Somliga bland er kommer att bete sig som dem som kommer till paradiset, såsom det framstår inför människorna” Denna hadith förklarar den första. Det är alltså de som haft tvivelaktiga avsikter som till slut kommer att avslöjas. Människans sanna jag kommer att manifestera sig till slut. Ibland redan i detta liv, och alltid i det tillkommande.
Jag undrar lite om drömmar. Om en person drömmer saker som sedan visar sig hända, innebär detta att denna person är speciell för Allah subhana wa ta’ala även fast denne inte är särskilt praktiserande i sin religion?
Sanndrömmar är, i sig själva, inte ett tecken på att den som drömmer är rättfärdig, eller står nära Gud, den Upphöjde. Farao, som av många anses vara den värsta människa som någonsin levt, hade en sanndröm strax före Mose födelse, må Guds frid vara med honom. I en dröm såg han hur en eld spred sig från Palestina till Egypten och dödade alla kopter, utan att skada israelerna. När han frågade om drömmens betydelse, fick han svaret att ett gossebarn skulle födas och att barnet skulle orsaka hans död och att hans kungadöme skulle upplösas. [Tafsir al-Baghawi 1/113]
Drömmar eller mirakel kan aldrig användas som bevis för att någon är stadd på rätt väg. Shari’a är vår bedömningsgrund. En person som, invändigt och utvändigt, följer shari’a är vägledd, även om han inte drömmer en enda sanndröm under hela sitt liv.
Jag har läst att namn som Ya-Sîn, Ta-Ha och så vidare inte är Profetens (sallAllahu aleyhi wa sallams) namn och att de skall undvikas. Stämmer det?
Profeten, frid och välsignelser vare med honom, har många namn och ”Taha” är ett av dem. I boken ’Tahdhibu ’l-asma’ wa ’l-lughat’ [1/49] skriver Imam Nawawi:
”Allahs Sändebud (salla Allahu aleyhi wa sallam) har många namn… Muhammed, Ahmed… Taha, Yasin och Abdullah.”
Referenser:
Abu Zakariyya Muhyi ’d-Din ibn Sharaf al-Nawawi. Tahdhib al-Asma’ wa ’l-Lugat. 3 vol. Beirut: Dar al-Fikr 1416/1996
Kan man ge barn änglars namn, t.ex. Jibril eller Mika’il?
Det är rekommenderat [att ge barn] vackra namn. De mest älskade namnen är Abdullah och därefter Abdurahman. Det är inte orekommenderat att ge barnen änglars eller profeters namn. [Nihayatu ’l-muhtaj 8/148]
Referenser:
Shams al-Din Muhammed ibn Abu al-Abbas Ahmed ibn Hamza ibn Shihab al-Din al-Ramliy. Nihayat al-Muhtaj ila Sharh al-Minhaj. 8 vol. Beirut: Dar Ihya al-Turath al-Arabiy 1412/1996
Läste i nåt ämne att man inte ska ha ödlor, ormar och minigrisar i hemmet. Grisar förstår jag, men ödlor och ormar?
Och detta leder mig till en annan fråga jag funderat över. Någon i min närhet trampade på en ödla, och sa att man får belöning om man gör detta? Är detta från Koran, hadith? Stämmer det öht?
Det är inte tillåtet att ha husdjur som är orena (t.ex. grisar) eller skadliga (såsom rovdjur, ödlor, eller giftormar).
Profeten, frid och välsignelser vare med honom, har uppmanat oss att döda ormar, skorpioner, geckos* och andra djur som kan göra skada. Uppmaningen att döda sådana djur tyder på att det inte är tillåtet att förvärva dem. [Mughni al-Muhtaj 4/301].
* En speciell sorts ödla. I ödlesläktet ingår många olika typer av ödlor, och uppmaningen att döda ödlor gäller bara sådana ödlor som kan göra skada.
Referenser:
Muhammed al-Shirbini al-Khatib. Mughni al-Muhtaj ila Ma’rifa Ma’ani Alfadh al-Minhaj. 4 vol. Dar al-Dhakha’ir. 1377/1985
Vad säger Islam om provrörsbefruktning?
Besvarat på www.sunnipath.com av Shaykh Faraz Rabbani
Den islamiska fiqh-akademien, och andra organ, inklusive al-Azhars fatwa kommitté, har studerat denna fråga grundligt. De kom fram till att konstgjord befruktning är tillåten, förutsatt att inga andra än mannen och hustrun är reproduktivt inblandade. Detta är tillåtet, oavsett om befruktningen sker inuti eller utanför kvinnans kropp. Det är inte tillåtet att använda spermier eller ägg från tredje person (donator), även om en av makarna är steril. De betonade att man bör se till att denna process utförs på ett säkert sätt, av uppenbara skäl. En del lärda har också betonat att provrörsbefruktning ska tillämpas bara när andra normala tillvägagångssätt visat sig otillräckliga.
Det är viktigt att vi under alla omständigheter kommer ihåg att även om Gud, den Upphöjde, uppmanat oss att använda alla tillåtna och tillgängliga medel, har vi också uppmanats att tro att medlen, i sig själva, inte är verksamma, ingen annan än Gud verkar. Och Gud vet bäst.
Den engelska texten finns här:
Är det tillåtet att göra som det står i svaga hadither?
I “al-Adhkar” skriver Imam Nawawi, må Gud vara nöjd med honom:
“Al-muhaddithun, al-fuqaha och andra lärda har sagt att det ar tillåtet och rekommenderat att handla i enlighet med det som förmedlas i svaga hadither i frågor som rör [1] fada’il al-a’mal, [2] targhib och [3] tarhib, förutsatt att haditherna inte är hopdiktade (mawdu’).
När det gäller att fastställa regler (ahkam) – såsom regler om det tillåtna och det förbjudna, handel, giftermål och skilsmässa – är det bara tillåtet att använda hadither som är sahih eller hasan.” [al-Adhkar s. 8]
Imam al-Nawawi, må Gud vara nöjd med honom, nämnde endast ett villkor; att hadithen inte skulle vara hopdiktad (mawdu’), men andra lärda [4] har sagt att hadithen inte heller får vara mycket svag (dai’f jiddan) och att hadithens innehåll ska vara i överensstämmelse med en övergripande regel, att den t.ex. uppmanar till bön och du’a, men inte till något som förbjudits i Koranen eller i andra hadither. Den som handlar efter en svag hadith får heller inte vara övertygad om hadithens tillförlitlighet, utan bör snarare handla efter den för att vara på den säkra sidan, eftersom man inte kan utesluta möjligheten att Profeten, frid och välsignelser vare med honom, har uppmanat till det som nämns i hadithen.
Villkoren för att få handla i enlighet med en svag hadith när det gäller fada’il al-a’mal, targhib och tarhib är alltså följande:
1. att hadithen varken är hopdiktad (mawdu’) eller mycket svag (da’if jiddan)
2. att hadithens innehåll är i överensstämmelse med en övergripande regel
3. att man inte är övertygad om hadithens tillförlitlighet.
Noter
[1] Fadail al-a’mal, är handlingar som inte berör trossatser eller regler (ahkam)
[2] Targib, innefattar sådant som väcker en längtan efter Allah och det Han utlovat
[3] Tarhib, är sådant som avskräcker människor från att göra det Allah varnat dem för
[4] Ibn Abdu Salam och Ibn Daqiq al-’Id t.ex.
Referenser:
Abu Zakariyya Muhyi ’d-Din ibn Sharaf al-Nawawi. Al-Adhkar. Dar al-Bayda: Dar al-Ma’rifa 1419/1998
Det finns en hadith eller Koranvers som säger att alla är födda muslimer. Hur lyder den? Var kan man hitta den?
Ge dig hän av hela din själ, du som söker sanningen, åt den rena, ursprungliga tron, tron som Gud vid skapelsen lade ned som en naturens norm i människan. [K. 30: 30]
I varje barn som föds har den sanna trons norm nedlagts; det är föräldrarna som sedan gör barnet till jude, kristen eller perser. [Bukhari & Muslim]
Är det sant att om man kan koranen utan till att när man dör så ruttnar inte kroppen?
I många av våra fiqh-böcker står det att bl.a. profeternas, martyrernas, helgonens (al-awliya) och de lärdas kroppar inte förmultnar och inte heller deras kroppar som memorerat Koranen och levt efter dess föreskrifter, de som ofta minns Gud, de som älskar Gud eller de som kallat till bön bara för Guds skull. [Bushra al-Karim s. 415]
Finns det någon speciell dua (bön) man kan be eller läsa om man vill be Gud att hjälpa en ur en svårighet som man blivit rädd för?
Det har sagts att Profeten, frid och välsignelser vare med honom sade:
”Allt har en kärnpunkt och Ya Sin (K. 36) är Koranens kärnpunkt.” (Al-Bazzar) I en annan hadith sägs att man får det man hoppas på när man läser sura Ya Sin, och våra lärda har därför alltid uppmanat oss att läsa den när vi behöver hjälp med något.
Upprepa också ofta orden ’Det finns ingen makt eller styrka utom genom Gud’* och reflektera över deras betydelse. Profeten, frid och välsignelser vare med honom, sade: ”[Orden] ’Det finns ingen makt eller styrka utom genom Gud’ är ett botemedel mot nittionio sjukdomar varav ängslan är den lindrigaste.” [Ibn Abi Dunya]
I en annan hadith säger profeten: ”Ska jag inte lära er några ord som hör till paradisets skatter?” ”Jo, gör det.” svarade följeslagarna. Han sade: ”Det finns ingen makt eller styrka utom genom Gud”. [Bukhari & Muslim]
* lâ hawla wa lâ quwwata illa billâh
لا حول و لا قوة إلا بالله
Jag har en fråga ang ”hittegods”. En granne till mig dog för snart ett år sedan. Hon var gammal och har ingen släkt i min hemstad. Hennes källarförråd står olåst, låset är borttaget, men sakerna är kvar. När släktingarna som tömde lägenheten tagit bort hänglåset, ses sakerna i förrådet som grannens fortfarande eller som ”allmän egendom”?
Den generella regeln är att ett föremål tillhör ägaren (eller arvingarna i detta fall) så länge det inte finns tydliga tecken på att ägaren avsagt sig äganderätten.
Om en person avsäger sig äganderätten till ett föremål, oavsett om det sker muntligt eller om det finns tydliga yttre tecken som tyder på detta, är det tillåtet för en annan person att ta föremålet/föremålen i besittning.
I detta fall verkar det uppenbarligen som om arvingarna varit där, tagit bort hänglåset och medvetet lämnat en del föremål. Om det hade varit hyresvärden, och inte släktingarna, som tagit bort hänglåset skulle han sannolikt också ha tömt förrådet. Att så lång tid förflutit sedan din granne dött tyder också på detta, och Allah vet bäst.
Mitt namn NATHALIE har denna betydelse; Namnet är bildat av latinets dies natalis som betyder födelsedag och syftar på Jesu födelse. Måste jag byta det till ett islamiskt namn?
Namn som anspelar på eller uttrycker avgudadyrkan är förbjudna [Bushra al-Karim s. 651], men namnet Nathalie anspelar bara på en av våra profeters, frid och välsignelser vare med dem alla, födelsedag och behöver alltså inte bytas.
Hur definieras ibada, och faller nya former av tillbedjan, såsom firandet av mawlid, under denna definition?
[Besvarat på www.sunnipath.com av Shaykh Amjad Rasheed. Fritt översatt av imam AbdulWahid]
Ibada kan ha två betydelser; en allmän och en specifik.
Den allmänna betydelsen inkluderar alla handlingar som görs för Guds, den Upphöjdes, skull. Att tjäna sitt uppehälle är t.ex. tillåtet, men om man arbetar med avsikt att försörja sin familj eller för att ge pengar till behövande blir arbetet en form av tillbedjan för vilken man belönas om Gud vill.
Detta gäller även resor. Att resa är normalt tillåtet, men när man reser med avsikt att lyda Gud, såsom att resa för att utföra pilgrimsfärden, för att stärka släktbanden eller för att tillägna sig religiös kunskap blir själva resandet en form av tillbedjan som man, om Gud vill, belönas för.
Den specifika betydelsen avser de handlingar som Gud, den Upphöjde, och Hans Sändebud, må Guds frid och välsignelser vara med honom, har uppmanat oss att utföra och som vi antingen:
(1)belönas när vi utför eller straffas när vi försummar dem, såsom att be de fem dagliga bönerna, att fastan under Ramadan och att betala zakat
(2)belönas när vi utför, men som vi inte straffas för när vi försummar dem, såsom att be frivilliga böner, att fasta på måndagar och torsdagar, att ge pengar till välgörande ändamål, att göra dhikr, att läsa Koranen osv.
En del former av tillbedjan har vi uppmanats att utföra på ett särskilt sätt, på en viss tid och ett visst antal gånger. Ingenting får läggas till eller dras ifrån den föreskrivna mängden av denna typ av tillbedjan, dess utsatta tid får inte ändras och den måste utföras på det sätt som föreskrivits. De fem obligatoriska bönerna är ett exempel på sådan tillbedjan.
En annan form av tillbedjan är den Gud rekommenderat i allmänna ordalag utan att sätta några gränser, såsom att göra dhikr och att sända välsignelser över Profeten, frid och välsignelser vare med honom. Han, den Upphöjde, har uppmanat oss att göra detta utan att föreskriva antal, tid eller det sätt på vilket den utförs. Det anses därför vara giltigt att göra det när som helst, hur som helst och på vilket sätt som helst, förutsatt att det inte finns ett förbud mot det i shari’a, såsom att läsa Koranen i ruku’ och sujud.
Av ovannämnda förstår man att det inte alltid är obligatoriskt att tillbe Gud på exakt de sätt som kommit oss till del från Profeten, frid och välsignelser vare med honom. Det är tillåtet att utföra en del former av tillbedjan på ett nytt sätt så länge de inte förbjudits i den islamiska lagen. Sådan ibada anses höra till den kategori av tillbedjan som är påkallad i allmänna ordalag och som inte närmare definierats.
[Det är alltså tillåtet och till och med rekommenderat att t.ex. att hedra minnet av dagen då Profeten, frid och välsignelser vare med honom, föddes och att själv utforma dhikr och välsignelser över Profeten, frid och välsignelser vare med honom, så vida det inte strider mot shari’a.] Översättarens anmärkning
Våra lärda, såsom Imam al-Shafi’i, Imam al-’Izz ibn Abd al-Salam och Imam al-Nawawi, må Gud vara nöjd med dem, har uttryckligen klargjort att innovationer kan vara obligatoriska, rekommenderade, tillåtna, starkt orekommenderade eller förbjudna.
Läste någonstans att det endast är ethylalkohol(etanol) och methylakhol som man inte kan använda i krämer, parfymer och liknande. Detta kom som en liten chock då det verkar som att muslimer i allmänhet inte köper varor som har ingredienser med ändelsen -ol, då det står exempelvis phenoxyetanol eller cetyl alcohol. Är det så att det ENDAST är ethylalkohol och methylalkohol som inte får användas?
Den dominerande åsikten är att alla berusande vätskor anses vara orena (najis), men alla alkoholer är inte berusande. Sheykh Nuh, må Allah bevara honom, anser att det bara är etyl- och metylalkoholer som är orena, eftersom de produceras genom jäsningsprocesser till skillnad från andra typer av kemiska alkoholer som inte produceras på detta sätt. [Al-Maqasid s. 15]
Är man osäker på om en annan än dessa två alkoholer är berusande eller inte anses den vara ren tills motsatsen bevisas.
Får man säga hamdulillah när man sitter på toaletten och nyser?
Det är starkt orekommenderat (makruh) att tala när man uträttar sina behov och detta gäller dhikr i synnerhet. Imam ar-Ramli skriver: ”Om man nyser [när man uträttar sina behov] bör man prisa Gud, den Upphöjde, i sitt hjärta.” [Nihayat al-Muhtaj 1/141]
Om man ljuger skall man då fasta i 3 dagar eller mer?
Att ljuga är sträng förbjudet. Allah, den Upphöjde, säger:
Inga andra än de som inte tror på Guds budskap uppdiktar lögner, ja dessa är de lögnaktiga. (K. 16: 105)
Profeten, frid och välsignelser vare med honom, sade:
Hycklarens kännetecken är tre: när han talar ljuger han, när han lovar något bryter han sitt löfte och när man ger honom ett förtroende sviker han. [Bukhari & Muslim
Lögn leder till avvikelse [från den rätta vägen] och avvikelse leder till elden. En man ljuger ända tills det upptecknas hos Allah att han är en lögnare. [Bukhari & Muslim]
Man måste inte fasta om man har ljugit*, men det är rekommenderat att följa upp en ond gärning med en god. Profeten, frid och välsignelser vare med honom, sade:
Frukta Gud varhelst du är, låt en ond gärning följas av en god för att den onda ska utplånas och uppträd på bästa sätt inför andra människor. [At-Tirmidhi]
Det är alltså inte obligatoriskt att fasta när man ljugit, men man måste ångra sig och vara fast besluten att inte göra om det.
Om man kommit i besittning av något genom att ljuga måste man dessutom lämna tillbaka det. En person som t.ex. fått pengar av försäkringskassan genom att ljuga om sin hälsa, sitt arbete eller dyl. måste lämna tillbaka pengarna. Om man genom att ljuga undvikit att betala något måste man göra rätt för sig. Om någon t.ex. låtit bli att betala hel biljett på tunnelbanan genom att ljuga om sin ålder måste han betala tillbaka mellanskillnaden.
* Men om man medvetet ljuger när man svär vid Allah måste man:
(a) frige en muslimsk slav
(b) eller ge 0.51 l. sädeskorn till var och en av tio nödställda
(c) eller förse tio nödställda med kläder.
Kan man inte göra något av ovanstående, måste man fasta tre dagar (Det är alltså inte tillåtet att fasta om man har möjlighet att göra a, b eller c ovan).
Är det tillåtet för en muslim att utbilda sig till religionslärare och undervisa andra religioners tro och historia? Jag menar att studera på universitetet för att bli lärare och undervisa religion på gymnasiet eller universitetet.
[Besvarat av Sheykh Faraz Rabbani på Sunnipath.com]
Det är tillåtet att bedriva rent beskrivande undervisning på ett sätt som inte innebär att man lovordar eller förespråkar deras tro – men i en sådan situation är det inte nödvändigt att klargöra [sin egen uppfattning] eller framstå som partisk.
Nu när bl.a. Danska tidningar har publicerat karikatyrer på Muhammed (SAAS) har olika protester och våldsamheter brutit ut. Vad är vår plikt som muslimer att AGERA i denna situation och hur borde man tolka dessa förnedrande bilder?
Vi bör känna vrede över att man driver med Profeten, frid och välsignelser vare med honom, och vi bör också göra vårt yttersta för att hindra att något liknande händer igen, men vi bör inte under några omständigheter reagera omdömeslöst. Personligen tycker jag att handelsbojkotten var en klar och tydlig markering och det var tack vare den som Rasmussen och Jyllandsposten tvingades ’förklara sig.
Att bränna flaggor och ambassader gör saker värre och leder bara till allt fler och värre karikatyrer. För varje bränd flagga smädas Profeten, frid och välsignelser vare med honom, än mer. I Koranen står det:
Men förolämpa inte dem som de åkalla i Guds ställe. I sin okunnighet kan de vilja hämnas genom att förolämpa Gud. (K. 6: 108)
Jag talade med en av mina sheykher, al-Habib Ali, må Allah bevara honom, och han sa att vi måste få människor här att förstå hur mycket Profeten, frid och välsignelser vare med honom, betyder för oss.
Vi bör arbeta på lång sikt för att sprida mer kunskap om vem Profeten, frid och välsignelser vare med honom, var och vad han stod för, och detta kan göras på många sätt. Jag hoppas att vi alla kan arbeta gemensamt mot detta mål, även sedan denna storm bedarrat.
Vad ska man göra med ett foster om man har fått missfall?
1 Om fostret visat tecken på liv, om det t.ex. skriker när det kommer ut, andas eller rör sig anses det vara en människa och man måste därför tvätta barnet, svepa det i tyg, be för det (janaza) och begrava det.
2 Om det inte visar några tecken på liv, men ändå har mänskliga kännetecken såsom huvud, en hand eller en fot måste man tvätta det och begrava det. Ibn Hajar säger att man inte ber för det, medan Imam Ramli säger:
(a) om det kommer ut innan sex månader förflutit sedan befruktningen ber man inte för det, men man tvättar det, sveper det i tyg och begraver det.
(b) om det kommer ut sedan sex månader förflutit gäller detsamma som för en människa.
3 Om det inte har några mänskliga kännetecken, behöver man inte göra någonting, men det är rekommenderat att täcka det med ett stycke tyg och begrava det.
Referenser:
Zayn Ibn Ibrahim Ibn Zayn Ibn Sumayt. Al-Taqrirat al-Sadiada fi al-Masa’il al-Mufida. Tarim: Dar al-’Ilm wa al-Da’wa 1423/200353.
Får man ha en vigselring som symboliserar att man är gift?
En kvinna får använda alla sorters smycken och det är tillåtet för henne att bära en vigselring för att visa att hon är gift, förutsatt att hon därmed inte avser att efterlikna icke-muslimer.
För män är det rekommenderat att bära en silverring* på högra handens lillfinger. Om ringen är dekorerad med en sten eller en klack är det rekommenderat att vända stenen eller klacken mot handflatan.
Anas ibn Mâlik, må Gud vara nöjd med honom, sade att Profetens, må Guds frid och välsignelser vara med honom, ring var av silver och att dess sten var från Etiopien. [Bukhari & Muslim]
’Ali ibn Abi Tâlib, må Gud vara nöjd med honom, sade att Profeten, må Guds frid och välsignelser vara med honom, brukade bära sin ring på den högra handen. [At-Tirmidhi]
Ibn ’Umar, må Gud vara nöjd med dem båda, sade att Profeten, frid och välsignelser vare med honom, skaffade en silverring och att han lät klacken vara vänd mot handens insida [när han bar den]. [På klacken] lät han gravera ’Muhammed är Guds Sändebud’ och förbjöd andra att gravera detta. Det var denna ring som Mu’ayqib tappade i brunnen vid Aris. [Bukhari & Muslim]
* guld är förbjudet för män
Apropå sanna drömmar… Om någon säger att han eller hon drömt om profeten Muhammed – över honom vare frid – men att i drömmen har profeten sagt saker som inte stämmer överens med vad vi vet om islam, t ex att himmel och helvete inte existerar eller att Gud inte straffar de syndande. Hur skall vi förhålla oss till en sådan berättelse, kan man acceptera den överhuvudtaget trots att det påstås vara en dröm om profeten?
Profeten, frid och välsignelser vare med honom, sade:
Den som ser mig i en dröm har säkerligen sett mig ty Satan kan inte visa sig i min skepnad [at-Tirmidhi]
I ’Fayd al-Qadir’ (6/177) skriver al-Munawi [ungefärlig översättning]:
Ibn Abi Jamra säger: ”Satan kan inte under några omständigheter visa sig i Profetens skepnad, frid och välsignelser vare med honom. Att se honom vacker är ett uttryck för det goda religiösa tillståndet hos den som drömmer och att se en brist på någon av hans kroppsdelar tyder på en religiös brist hos den som ser drömmen, och detta beror på att Profeten är som en spegel. Det som sagts om att se Profeten i en dröm gäller även det han säger i en dröm. Det som överensstämmer med hans sunna är sant och det som inte överensstämmer beror på en brist hos den som drömmer.”
Om man i en dröm tror sig höra att Profeten, frid och välsignelser vare med honom, säger något som står i strid med sharia får man inte tillämpa eller tro på det, eftersom drömmar inte kan ligga till grund för lagstiftning eller trosföreställningar. Drömmer man något sådant bör man vända sig till någon som kan tyda drömmar.
Jag ber Allah visa oss Sin ynnest och låta oss se Hans Sändebud i våra drömmar.
Är det tillåtet att fira Profetens sallaAllahu `aleyhi wa sallam födelsedag?
As-Suyuti blev tillfrågad om sedvänjan att hedra minnet av Profetens (sallaAllahu aleyhi wa sallam) födelsedag och svarade:
Sedvänjan att hedra minnet av Profetens (salla Allahu aleyhi wa sallam) födelsedag – genom att samlas för att läsa Koranen, läsa de berättelser som handlar om profetskapets begynnelse samt de tecken som sammanföll med hans födelse – anser jag vara en god innovation och om man efter att ha serverats mat går hem utan att lägga något till detta, belönas man.
Vidare skriver han (As-Suyuti): ”Sheykh al-Islam, sin tids hadith-mästare Ibn Hajar al-Asqalani, blev tillfrågad om sedvänjan att hedra minnet av Profetens (salla Allahu aleyhi wa sallam) födelsedag och gav följande svar:
Att hedra minnet av Profetens (salla Allahualeyhi wa sallam) födelsedag är en innovation (bid’a) som inte kommit oss till del från någon av de rättfärdiga efterföljarna som levde under de tre första generationerna. Trots detta har denna sedvänja både goda och dåliga inslag. Om man gör sitt bästa för att endast göra det goda och undvika det dåliga är det en god innovation och om man inte gör det är det en dålig innovation.
Jag (Ibn Hajar) kom att tänka på en tillförlitlig text genom vilken man kan sluta sig till att denna innovation vilar på en fast grund. Det är en hadith som återberättas i ”Bukhari” och ”Muslim”: ”Profeten (salla Allahu aleyhi wa sallam) kom till Medina och fann att judarna höll fasta den 10:e Muharram. Han frågade dem om detta och de svarade: ’Denna dag dränkte Allah Farao och räddade Moses (alayhi salam) och vi fastar därför för att visa vår tacksamhet till Allah, den Upphöjde’” Detta tyder på att det är tillåtet att tacka Allah för de gåvor Han givit vid ett speciellt tillfälle, vare sig det handlar om att Han givit något gott eller avvärjt något ont och att det är tillåtet att uttrycka sin tacksamhet på årsdagen av en sådan händelse.
Man kan visa sin tacksamhet genom att tjäna Honom på många olika sätt såsom att falla ner på sitt ansikte, att fasta, att ge allmosor och att recitera Koranen. Och vilken gåva är större än den att Profeten (salla Allahu aleyhi wa sallam), barmhärtighetens Profet en dag kom till världen?
(al-Hawi lil Fatawi 1:221)
Är det tillåtet att läsa Koran och avse att ge belöningen för läsningen till en död släkting eller vän?
Vad beträffar att recitera Koran för den döde, vare sig det sker vid den dödes grav eller inte, har de lärda olika åsikter huruvida den döde får belöning för recitationen eller inte.
Majoriteten av de lärda har åsikten att belöningen kommer de döda till del, och detta är den korrekta åsikten, speciellt om recitatören efter recitationen skänker belöningen för det han läst till den döde.
Recitatören får också belöning för det han reciterat utan att det på något sätt minskar den dödes belöning.
Hanifiterna och Hanbaliternas åsikt är att en muslim får skänka belöningen för vilken form av gudsdyrkan som helst till vilken död muslim som helst.
Shafiiterna och Malikiterna skiljer mellan de former av gudsdyrkan som är tillåtna att utföra istället för någon annan och de som inte är det, det är tillåtet att skänka belöningen för de förra, inte för de senare, men de shafiitiska och malikitiska lärda som kom senare lutar åt att det är giltigt att skänka belöningen för vilken form av gudsdyrkan som helst till de döda.
Hanifiterna och hanbaliterna åberopar följande bevis:
1- Bukhari och Muslim relaterar att Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara med honom, offrade två övervägande vita baggar, en för sig själv och den andra för sitt samfund (ummah).
Beviset däri är att Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara med honom, offrade offerdjur och skänkte belöningen till sitt samfund, vilket inbegriper både de levande och de döda, både de som levde under hans tid och de som kom efter.
2- Anas, må Allah vara nöjd med honom, berättar att han sade till Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara med honom, ”Allahs Sändebud! Vi ger allmosor, utför pilgrimsfärden och ber (nad’u) för våra döda, kommer detta dem till del?” Han svarade, ”Ja, det kommer dem till del, och de gläds däröver på samma sätt som en av er gläds över att få ett fat med mat.”
3- Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara med honom, sade, ”Den som dör med en obligatorisk fasta att utföra, hans ansvarige familjemedlem (wali) kan fasta åt honom.” (Bukhari och Muslim)
4- Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara med honom, sade, ”Recitera Ya Sin över era döda.” (Abu Dawud)
5- Allah, Mäktig och Ärorik, upplyste oss om att änglarna ber för de troendes förlåtelse, när Han sade,
”Änglarna prisa sin Herres lov och bedja om förlåtelse för dem som finnas på jorden” (Koranen 42:5)
och Han prisar de troende som ber om förlåtelse för sina bröder, genom att säga,
”…De som kommit efter dem, säga: ”Herre, förlåt oss och våra bröder, som kommit före oss i tron”” (Koran 59:10)
6- Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara med honom, brukade be (yad`u) för dem han bett begravningsbönen över-beviset ligger däri att åkallan (du`a) är en form av gudsdyrkan, eftersom Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara med honom, sade, ”Åkallan är gudsdyrkan.”
Ovannämnda texter visar tydligt att åkallan gagnar andra jämte den som åkallar, även om den döde inte har någon del i att denna åkallan utförs.
I ovannämnda texter finns tillräckliga bevis för att de döda drar nytta av alla former av gudsdyrkan, vare sig de är kroppsliga eller monetära, eftersom fastan, åkallan, bön om förlåtelse och utförandet av pilgrimsfärden alla är uttryck för kroppslig gudsdyrkan och Allah, upphöjd är Han, skänker belöningen för dessa handlingar till de döda – och därför måste det vara på samma sätt med alla andra handlingar.
Är hadithen, ”Läs Yasin över era döda” en tillförlitlig hadith, och vad betyder den?
Hadithen återberättas av Abu Dawud och dess berättarkedja är hasan.
Al-Suyuti skriver i boken ”Sharh al-Sudur” (s.418-419) att al-Qurtubi sade följande om ovannämnda hadith, ”Hadithen kan både betyda att läsningen bör ske då en person ligger för döden eller att läsningen bör ske vid hans grav (dvs efter hans död).”
Är det tillåtet att företa en resa för att besöka Profetens-, må Allahs frid och välsignelser vara med honom, eller någon annans grav?
En överväldigande majoritet av de lärda säger att det är tillåtet, medan en minoritet har försökt förbjuda det, nedan följer en diskussion av bevisen:
De som vill förbjuda muslimer att besöka Profetens grav, må Allahs frid och välsignelser vara med honom, använder sig av följande bevis:
Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara med honom, sade:
لا تشد الرحال إلا إلى ثلاثة مساجد المسجد الحرام و المسجد الأقصى و مسجدي هذا
1- Det är inte tillåtet att företa en resa utom till den fridlysta moskén (Mekka), den avlägsnaste moskén (al-aqsa) eller min moské (Medîna).
De påstår att denna hadith är generell och att det därför är förbjudet att resa till en helgedom med avsikt att utföra gudsdyrkan. För att visa att hadithen är generell och inte bara gäller ett förbud mot att åka till andra moskéer använder de sig av följande berättelse:
Abu Hurayrah sade, ’Jag mötte Basrah Ibn Abi Basrah al-Ghifaari och han frågade mig, ’Var kommer du ifrån?’ Jag sade, ’Från al-Tur [Sinai]’ Han sade, ’Om jag hade träffat dig innan du reste , skulle du inte ha rest dit. Jag hörde nämligen Allâhs Budbärare, må Allahs frid och välsignelser vara med honom, säga: ’Res inte, utom till tre moskéer’” [Ahmad och andra med en sahih berättarkedja]
Hadithen inbegriper inte ett förbud mot att besöka Profetens grav, må Allahs frid och välsignelser vara med honom.
1- Denna hadith lyder i en annan version:
Det är inte tillåtet att företa en resa till en moské där Allahs namn nämns eller till en moské i vilken du vill be, utom till den fridlysta moskén (Mekka), den avlägsnaste moskén (al-aqsa) eller min moské (Medina).
Denna version av hadîthen förklarar den andra, dvs förbudet gäller endast resor till moskéer och hadîthen inbegriper inte ett förbud mot att resa för att besöka Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara med honom, eller awliyâ’, vare sig de är döda eller levande.
I Fath al-Bari (65/3) säger Ibn Hajar:
”[…] detta stärks av den version som berättas av Ahmed att Shahr Ibn Hawshab sade, ‘När någon nämnde något om att be vid Tûr, hörde jag Abu Sa’îd säga, ’En bedjare bör inte företa en resa till en moské för att där utföra bön utom till den fridlysta moskén (Mekka), den avlägsnaste moskén (al-aqsa) eller min moské (Medîna)’’.
Shahr är hasan al-hadith även om han besitter en del svaga attribut.”
Denna version av hadithen har också berättats av Layth med en sahîh berättarkedja i Abu Ya’las musnad (489/2).
Detta visar tydligt att förbudet endast omfattar resor till andra platser med avsikten att be och att förbudet inte omfattar resor till andra platser om man inte avser bön.
Ordet ”utom” (ar. إلا) i hadîthen används för att göra undantag. De som vill använda denna hadith för att förbjuda muslimerna att besöka Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara med honom, säger att betydelsen av hadîthen är, ”Det är inte tillåtet att företa en resa någonstans utom till den fridlysta moskén (Mekka), den avlägsnaste moskén (al-aqsa) eller min moské (Medîna)”.
Detta innebär att man inte får resa för att söka kunskap, besöka släktingar eller att företa någon resa någonstans utom till dessa tre moskéer!
Den korrekta betydelsen enligt gramatikerna lyder:
”Det är inte tillåtet att företa en resa till någon moské utom till den fridlysta moskén (Mekka), den avlägsnaste moskén (al-aqsa) eller min moské (Medîna)”.
2 Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara med honom, sade:
زوروا القبور فإنها تذكركم الآخرة
Besök gravarna. De påminner er om det tillkommande livet. [Ibn Mâja]
نهيتكم عن زيارة القبور فزوروها
Jag har hindrat er från att besöka gravarna. Besök dem nu. [Muslim]
Dessa hadîther är generella och gäller alla gravar på alla platser, inklusive Profetens grav, må Allahs frid och välsignelser vara med honom. Den som påstår att det är tillåtet att besöka andra gravar än Profetens, må Allahs frid och välsignelser vara med honom, och att det inte är tillåtet att företa en resa för att besöka en grav, försöker inskränka dessa hadîther utan att ha tillgång till några som helst text-bevis som tillåter en inskränkning.
Ordet “besöka” inefattar både att man företar en resa för att ta sig till en grav och att man tar sig dit utan att resa.
Profeten, må Allâhs frid och välsignelser vara med honom, brukade ta sig till qubbâ’ mosken gående eller ridande varje Lördag. [Muslim]
Ibn Hajar, må Allâh vara nöjd med honom, skriver i Fath al-Bari (3:69) “Av denna hadith kan man dra slutsatsen att avrådandet mot att företa en resa för att besöka någon annan moske än de tre moskeerna inte är ett förbud eftersom Profeten, må Allâhs frid och välsigneler vara med honom, brukade ta sig till qubbâ’ mosken ridande.
Jag har en fråga om dhikr i grupp, jag vet att det är tillåtet i shafi’-skolan, men vilken är källan att det är tillåtet. Hur ser de andra skolorna på det?
Imam Nawawi skriver:
På samma sätt som det är rekommenderat att göra dhikr är det rekommenderat att sitta tillsammans med dem som minns och nämner Allah. Bevisen för detta är många och kommer att nämnas senare i sitt rätta sammanhang om Allah den Upphöjde vill, men en hadith som berättas av Ibn Umar (radiya Allahu anhu)är tillräcklig.
Allahs Sändebud (salla Allahu aleyhi wa sallam) sade:
”Ta för er (irta`u) när ni går förbi Paradisets trädgårdar.” De sade: ”Allahs Sändebud! Vad är Paradisets trädgårdar?” Han svarade: ”Samlingar där man minns och nämner Allah. Allah den upphöjde, har grupper av Änglar som söker efter samlingar där man minns och nämner Allah. Om de finner sådana samlingar omringar Änglarna dem”
”Ingen grupp människor minns och nämner Allah utan att Änglarna omringar den, barmhärtigheten omsluter den, lugnet (sakina) sänds ned över den och Allah nämner den för dem som är hos Honom.” (Muslim)
Ett stycke senare skriver Imam Nawawi (radiya Allahu anhu):
”Said ibn Jubayr (radiya Allhu anhu) och andra lärda har sagt att förtjänsten med dhikr inte är begränsad till att säga: ’Subhana Allah’, ’La ilaha ill Allah’,’Al-hamdu lillah’, ’Allahu Akbar’ eller dyl., snarare är det så att alla de som utför lydnadshandlingar för Allahs skull, hör till dem som gör dhikr. `Ata (rahimahu Allah) sade: ”Samlingar där man minns och nämner Allah, är de, där man lär sig om det tillåtna och det förbjudna; hur man köper, säljer, ber, fastar, gifter sig, skiljer sig, utför pilgrimsfärden och dyl.'”
[Imam Nawawi Al-Adhkar s. 8-9 Dar al-Ma’rifa 1998]
Det som på arabiska kallas för ”hilaq al-dhikr” och ”majalis al-dhikr” är med andra ord inte bara samlingar där man träffas för att säga ’Subhana Allah’, ’La ilaha ill Allah’, ’Al-hamdu lillah’, ’Allahu Akbar’ och dyl., utan även de samlingar där man läser fiqh.
I en kommentar till en hadith som behandlar dhikr i grupp skriver Ibn Hajar al-`Asqalani (radiya Allahu anhu):
Av denna hadiths olika versioner framgår att samlingar där man minns och nämner Allah (majalis al-dhikr) är sådana som inbegriper former av dhikr som förmedlats av Profeten (salla Allahu aleyhi wa sallam), såsom ’Subhana Allah’, Allahu Akbar’ och dyl…
[Ibn Hajar al-’Asqalani, Fath al-Bari s. 248. Dar al-Hadith 1998]
Och lite senare skriver han: Denna hadith visar dhikr-samlingarnas förträfflighet, deras förträfflighet som minns och nämner Allah och förträffligheten i att samlas för att nämna och minnas Allah.
[Ibn Hajar al-’Asqalani, Fath al-Bari s. 249]
Imam as-Suyuti (radiya Allahu anhu) som också var shafi`it har skrivit en kort avhandling om att det är tillåtet att göra dhikr i grupp. Avhandlingen finns i boken ”Al-Hawi lil Fatawi2.
Se följande länkar för hanafiternas och malikiternas åsikt:
Gaterhings of dhikr/Faraz Rabbani
Dhikr performed in a group/Faraz Rabbani
Sidi Gibril on permissiblity of loud dhikr
The Dhikr of La ilaha illaAllah Extracted from Ithaafi’s saail (Gifts For The Seeker) of Imam ’Abdallah Ibn ’Alawi al-Haddad Translated by: Dr. Mostafa al-Badawi, Madina
I ”The book of assistence” s. 58 står det, ”ta på dina sandaler och lägg någonting över ditt huvud när du går in i badrummet för att uträtta dina behov” Vad är detta grundat på? En del människor har aldrig hört talas om detta och undrar varför man ska göra det.
När man uträttar sina behov, är det rekommenderat att ha något på fötterna och att täcka sitt huvud med något. Detta har kommit oss till del genom olika hadither, som visserligen är svaga, men en överväldigande majoritet av de lärda (alla lärda enligt Imam Nawawi) har sagt att det är rekommenderat att handla i enlighet med svaga hadither i frågor som denna. Abu Bakr (radiya Allahu anhu) brukade ha något på fötterna när han uträttade sina behov. Detta har kommit oss till del genom en berättarkedja som anses vara sahih.
Jag har två frågor om de hadither som handlar om dhikr i grupp: var det en person som ledde de andra i dhikr? gjordes det samtidigt, unisont?
När Profeten (salla Allahu aleyhi wa sallam) beordrar oss att göra något, utan att i detalj ange hur det ska göras, är det tillåtet att göra det hur som helst så länge det görs inom shari’as gränser. Ett exempel på detta är att Profeten (salla Allahu aleyhi wa sallam) har uppmanat oss att sända välsignelser över honom efter böneutropet. Han sade:
”När ni hör kallelsen till bön, säg då det som böneutroparen sagt. Sänd därefter välsignelser över mig, för Allah sänder tio välsignelser över den som sänder en välsignelse över mig…” (Muslim)
Vi har uppmanats att sända välsignelser, men inga detaljer har givits om vad vi ska säga eller hur det ska sägas. Den som sänder välsignelser, hur det än sker, har därför hörsammat Profetens uppmaning (salla Allahu aleyhi wa sallam).
På samma sätt förhåller det sig med dhikr. Profeten (salla Allahu aleyhi wa sallam) har uppmanat oss att samlas för att göra dhikr och han har inte förbjudit oss någon form av dhikr.
och Allah vet bäst
Jag har hört/läst någon säga, troligen en hadith att: ”Allah är vacker och älskar det som är vackert” – vad menas med det och i vilket samband sades detta?
Hadithen du talar om finns bland annat i Muslim. Profeten (salla Allahu aleyhi wa sallam) sade:
’Den som har ett uns högmod i sitt hjärta kommer inte att komma till Paradiset’ En man sade: ’[Vad säger du om] en man som tycker om att hans kläder och sandaler är vackra?’ Han svarade: ’Allah är vacker och älskar skönhet. Högmod är att tillbakavisa sanningen och att förakta människorna’. (Muslim)
De lärda har haft olika åsikter om vad det betyder. Det har sagts att betydelsen är:
att allt Han gör är vackert, att ”vacker” i detta sammanhang betyder att göra vacker d.v.s. att Allah är den som gör saker vackra, att det är Han som äger ljus och skönhet.
Vad jag förstår så behöver vi som konvertiter inte välja ngn speciell madhab?
Det är obligatoriskt för alla muslimer som inte kan göra ijtihad att följa en av de fyra lagskolorna. En person som konverterar kan själv välja att följa den lagskola han känner för och det är inte obligatoriskt att följa en och samma lagskola i alla frågor.
Se följande länk för mer detaljer:
http://www.masud.co.uk/ISLAM/misc/mhfatwa.htm
Stämmer det att när en konvertit gifter sig så tillhör hon ”automatiskt” sin mans madhab?
Nej. En konvertit kan välja vilken som helst av de fyra lagskolorna, men det vanliga är att man följer sin make/makas lagskola.
En arabisktalande person som inte är muslim, men vill läsa den arabiska koranen; Måste han/hon göra wudu innan – (men det kanske de inte gör om de inte är muslimer) – Eller ska man säga att de inte får läsa koranen om de inte innehar wudu? Vilket är adaben i ett sådant sammanhang?
Den dominerande åsikten i shafi’i skolan är att man inte får ge den arabiska Koranen till ickemuslimer, eftersom det finns risk för att de kommer att behandla den på ett förnedrande sätt.
(I’anat al-Talibin 3/11-12. Kapitlet om köpenskap):
”Och ett villkor som gäller den som vill komma i ägande av en [arabisk] Koran, är att köparen är muslim.”
Detta gäller även böcker som innehåller en eller flera koranverser på arabiska.
Nedan följer hanafi skolans åsikt.
In the name of Allah, the Inspirer of truth.
It would be permissible to give copies of Qur’an to non-Muslims if:
- their guidance is intended thereof,
- and a person is reasonably confident that they will not disrespect the copy.
If the non-Muslim person does not understand Arabic then it would be better to provide just a copy of the translation of the Qur’an rather than one with the Arabic text. If they have to be given a copy with the Arabic text, then they should be advised to purify themselves first before handling the Qur’an.
According to some scholars, they are technically not responsible for performing ablution and ghusl for touching it [see Ahkam al-Dhimmi in al-Ashbah wa ’l-Naza’ir and Radd al-Muhtar 5:248], since they are not responsible for the extended laws of Islam until they embrace the faith. It is still best, when possible and appropriate, to advise them to do so even according to this opinion.
However, the opinion taken by Ibn ’Abidin in his in depth commentary of the al-Durr al-Mukhtar and Tahtawi in his commentary of the Maraqi al-Falah is that non-Muslims are also obligated to perform the ritual bath for touching it (Radd al-Muhtar 1:119, Tahtawi 94). Fatima, the sister of ’Umar (Allah be pleased with him), instructed him to purify himself before she would allow him to touch the sheets that had portions of the Qur’an inscribed upon them. (Hayat al-Sahaba)
If a person gives a copy of the Qur’an to a non-Muslim after advising him and teaching him, to the best of his ability, the conditions and etiquette of handling it, then he should not be blameworthy thereafter if there is any neglect.
A book with quotes of verses from the Qur’an can be held without ablution even by Muslims as long as the verses constitute only a small percentage of the contents of the book. However, as regards to touching the actual verses of the Qur’an, ablution would be necessary for both Muslims and non-Muslims.
And Allah knows best.
Wassalam
Abdurrahman ibn Yusuf
Referenser:
Abu Bakr ibn Muhammed shadha al-Dimyati. I’anat al-Talibin ’ala hall alfadh Fath al-Mu’in. 4 vol. Beirut: Dar al-Fikr 1419/1998
Häromdagen la jag i 10 en kronor i en snacks automat på tunnelbanestationen… när jag lagt i pengarna, och fått min vara ur automaten, kom en krona tillbaka som växel … Vad ska jag göra med kronan? Jag ville inte lämna kvar den för då kunde den hamna hos ngn annan garanterat…och jag e inte säker på om den är min…
Ett belopp som vanligtvis anses så obetydligt att det skulle ignoreras av försäljaren (och detta är beroende av köpets typ och storlek), behöver inte betalas tillbaka. I annat fall måste det betalas tillbaka. Återbetalningen bör ske så fort det rimligtvis går; när du t.ex. åker till affären nästa gång eller när du har vägarna förbi området där affären ligger. Om du avser att betala skulden men dör innan du gör det, finns det hopp om att Allah kommer att utplåna skulden ifråga.
Och från Allah kommer all framgång.
Shaykh Faraz Rabbani
Från www.sunnipath.com översatt av imam AbdulWahid
Är det tillåtet att arbeta på Mc Donalds?
När jag besvarar denna fråga utgår jag från att du arbetar i kassan eller med att laga till maten.För att ett köp ska vara giltigt måste det som säljs vara rent. Djur som inte slaktats på ett lagligt sätt, anses vara orena (najis) och får därför varken säljas eller köpas. När Imam Nawawi (radiya Allahu anhu) i al-Minhaj (2/11) räknar upp de villkor som måste uppfyllas för att en transaktion skall vara giltig skriver han:
طهارة عينه فلا يصح بيع الكلب و الخمر
”Och att den [varan] ska vara ren i sig själv. Det är alltså inte tillåtet att sälja hundar eller vin.”
Profeten (salla Allahu aleyhi wa sallam) sade:
Allah och Hans Sändebud har förbjudit försäljning av alkohol, döda djur, svin och avgudar. (Bukhari)
Med ’döda djur’ avses sådana djur som dött utan att ha slaktats på ett lagligt sätt. Det finns också en juridisk princip (qa’ida fiqhiyya)som lyder:
’Det som är förbjudet för en själv är det också förbjudet att ge till andra.’
Detta innebär att det inte är tillåtet att laga eller sälja mat på Mc Donalds, eftersom de handskas med icke-halal slaktat kött och fläskkött.
Referenser:
Sahih al-Bukhari
Muhammed al-Shirbini al-Khatib. Mughni al-Muhtaj ila Ma’rifa Ma’ani Alfadh al-Minhaj. 4 vol. Dar al-Dhakha’ir. 1377/1985
Jag är 15 år gammal och började studera Koranen alhamduillah för ca 1.5 år sedan. Jag känner att det i detta stadie är för mycket att tänka på. D.v.s. många detaljer (oftast Sunna och mindre saker som ex. sätt att röra sig eller klä sig) som leder mig bort från dom huvudsakliga, d.v.s. bönen och det goda beteendet m.m. Ibland kan jag helt enkelt stanna upp i det dagliga livet och haka upp mig på en Sunna (eller flera) eller något liknande, som inte gör mig direkt stressad, men oklar i huvudet. Vad tycker ni jag skall göra?
Jag vet inte om jag uppfattat orsaken till oklarheten i ditt huvud och om du tycker att svaret inte är tillfredställande kan du skriva igen.
Profeten, frid och välsignelser vare med honom, sade ”Gud den Upphöjde säger:
Jag förklarar krig mot den som visar fientlighet mot en av Mina vänner (waliyy). Min tjänare närmar sig inte Mig med någonting Jag håller mer kärt än genom det Jag ålagt honom och Min tjänare fortsätter att närma sig Mig genom frivilliga handlingar ända tills Jag älskar honom. När Jag älskar honom är Jag hans hörsel med vilken han hör, hans syn med vilken han ser, hans hand med vilken han griper och hans fot med vilken han går. Om han ber Mig, ger Jag honom, och om han söker Mitt skydd, skall Jag med all säkerhet beskydda honom.
Innan man tänker alltför mycket på vad som är sunna bör man fråga sig om man utför allt som är obligatoriskt och undviker allt som är förbjudet. För den som eftersträvar närhet till Gud finns inget annat sätt att uppnå detta än genom att först och främst fullgöra sina plikter och undvika det som förbjudits. I samband med detta skriver Imam al-Haddad, må Allah vara nöjd med honom:
”Den som utför de obligatoriska handlingarna, avhåller sig från de förbjudna och inte lägger något till detta, är bättre än den som utför rekommenderade handlingar, men försummar de obligatoriska.”
Det som sagts ovan gäller givetvis även inre synder, såsom avund, okontrollerad vrede, ögontjänst, girighet, högmod, självbeundran, lögn, baktal, kränkande skvaller, illvilligt skvaller osv. Det är inte ovanligt att se en person som till det yttre följer sunnan, men som har svårt för att le och som är hård och brysk när han talar till andra, trots att Profeten, frid och välsignelser vare med honom, alltid log, var mild och ödmjuk. Att vara brysk och hård när man ger råd till, eller talar om, andra är tecken på högmod.
Mitt råd är alltså att du bör försöka göra det viktigaste först, nämligen det som är obligatoriskt och undvika det som är förbjudet. Försök också att följa sunnan så mycket som känns lätt för dig just nu. Åta dig inte för mycket till att börja med. Det är bättre att vara uthållig med en liten handling än att åta sig för mycket som man senare inte orkar fullfölja. A’isha, må Gud vara nöjd med henne, blev tillfrågad om vilken handling Profeten, frid och välsignelser vare med honom, tyckte bäst om, och svarade:
”Den som utförs regelbundet, även om den är liten.” [Tirmidhi]
Det finns många sunna-handlingar som är lätta att införliva i de dagliga vanorna, som att t.ex. sätta på höger sko först, att gå in i badrummet med vänster fot osv. och dessa kan man med lätthet tillägna sig.
Angående frågan om hundar. Jag undrar om det finns en lösning för mig och min familj? Vi har får och om några år har vi ganska många InchaAllah. Det lättaste sättet och bästa är att valla dem till nya betesplatser. Det går bra än så länge, vi har så få, men om ett par år blir det värre. Vi har därför funderat på att så småningom skaffa en vallhund. Då vi lever i ett kallt klimat och vallhundar inte är skapta att bo utomhus i vårt nordiska vinterväder som ibland kan vara –30 grader, får vi ha den inomhus om vi begränsar dess tillgång till det övriga huset, så som bönerum, etc?
Profeten, frid och välsignelser vare med honom, sade:
”En stor del av belöningen för alla handlingar minskar dagligen för den som skaffar hund, såvida det inte är en hund som vaktar fälten eller en vallhund.” (Bukhari & Muslim)
Jag har frågat en av mina sheykher om detta och han sa att det var tillåtet att ha vallhundar i hemmet. Att låta delar av huset vara hundfria är en bra idé. Jag vet inte hur era får bor under vintern, men det kanske är möjligt att låta hunden sova i anslutning till dem.
Tänk på att ni måste betala zakat för fåren om:
1. ni har fyrtio eller fler
2. de varit i er ägo under ett helt månår
3. de betat fritt, dvs. på allmänningar och inte på er privata mark
Får har en positiv inverkan på människors hjärtan. Profeten, frid och välsignelser vare med honom, sade:
”Ro och stillhet finns hos fåraherdarna, högmod och fåfänga hos dem som sköter kameler.” (Bukhari)
Jag undrar vad som gäller med hundar. Jag vet att det inte finns några änglar där hundar finns. Det är så här min kära syster som inte är muslim har en hund som vistas överallt hemma i deras hus. Hon har frågat mig många gånger om jag ska komma och sova över men jag har alltid kommit med ursäkter. Och nu finns det inte några kvar. Så det jag undrar är: Kan jag be hemma hos min syster? Om jag städar ett rum och håller dörren stängd där så hunden inte kommer in där hjälper det? Skulle vara väldigt tacksam över svar för jag vill besöka min syster och stanna där ett tag. Men jag vill också praktisera min religion.
I vår skola betraktas hunden som oren. Om man själv, kläderna eller platsen man vill be på kommer i kontakt med en hund (se 1 nedan), är det obligatoriskt att tvätta denna yta en gång med jord och sex gånger med vatten. [När man tvättar den här typen av orenlighet (gäller även gris) börjar man med att först ta bort alla spår av smuts [sådan som syns, smakar eller luktar]. Sedan rengör man på bästa sätt genom att skölja den berörda ytan en gång med vatten som grumlats med jord och därefter sex gånger med rent vatten.]
Tänk på:
1. Man behöver inte tvätta en yta som varit i kontakt med en hund om varken den berörda ytan eller hunden var blöt eller fuktig vid kontakten. Hundhår är t.ex. orena och måste därför tas bort, men man måste inte tvätta alla föremål som berörts av hundhår, utom om hundhåren eller föremålen varit blöta eller fuktiga vid kontakten.
2. Allting är rent tills motsatsen bevisas. Denna regel gäller om man är osäker på om något blivit orent eller inte. Om du t.ex. märker att en hund som är blöt om nosen luktar på ett föremål, anses föremålet inte vara orent, utom då du verkligen ser att hundens blöta nos vidrör föremålet.
För att bönen ska vara giltig måste man själv, kläderna man har på sig och platsen man ber på vara rena och det vore därför bra om du kan ta med dig en bönematta och särskilda bönekläder som du förvarar på ett sätt som minimerar risken för hundhår.
Tala om för din syster att du helst inte vill ha hunden i din närhet, men var vänlig mot henne. Imam al-Haddad, må Gud vara nöjd med honom, skriver:
Du bör upprätthålla släktbanden och ge företräde åt de närmaste släktingarna. Behandla också dina grannar väl och börja med de som bor närmast. Gud, den upphöjde, säger:
”Tillbe Gud och sätt ingenting, vad det än kan vara, vid Hans sida. Och visa godhet mot era föräldrar och nära anförvanter, mot de faderlösa och de behövande, mot grannen som står er nära och grannen som är främling, mot vännen vid er sida och mot vandringsmannen och mot dem som ni rättmätigt besitter.” (K. 4: 36)
I Sin mäktiga Bok har Gud i många sammanhang påbjudit vänlig behandling av släktingar. Guds Sändebud, frid och välsignelser vare med honom, sade: ”Välgörenhet mot släktingar är både välgörenhet och vidmakthållande av släktband” och ”Den som tror på Gud och på den yttersta dagen ska upprätthålla släktbanden” och i en annan hadith: ”Den som tror på Gud och på den yttersta dagen ska behandla sin granne väl”. Han, frid och välsignelser vare med honom, sade också: ”Jibril påminde mig så ofta om grannars [rättigheter] att jag trodde de skulle få rätt att ärva”.
Man kan bara upprätthålla släktband och behandla sina grannar väl om man avhåller sig från att skada dem, tålmodigt fördrar den skada de eventuellt vållar och gör gott mot dem allt efter förmåga. Profeten, frid och välsignelser vare med honom, sade: ”Den upprätthåller inte släktbanden som bara återgäldar det goda. Det gör däremot den som åter knyter de band som brustit” och ”Vänj er vid att göra väl mot dem som behandlar er väl och vid att inte göra dem illa som behandlar er illa”. All framgång kommer från Gud.
Kan drömmar bli sanna?
Man kan drömma sådant som senare kan komma att ske. Islam delar upp drömmar i tre kategorier: Drömmar ingivna av Gud, drömmar från människans eget inre och onda drömmar. Profeten, Guds frid och välsignelser över honom, har sagt att en sanndröm är en fyrtiosjätte del av en profetia.
Drömmar ingivna av Gud har ett budskap eller en betydelse som kan tydas av någon som har fått den andliga gåvan att tyda dem. Drömtolkning kan inte studeras på samma sätt som annan religiös kunskap. Det är en gåva som Allah, Den Upphöjde, ger till den Han vill.
För att undvika skryt och för att inte riskera att drabbas av andras avund bör man berätta sina drömmar bara för dem som står en nära, eller för någon gudfruktig och from människa såsom ens sheykh. Det finns böcker skrivna om drömtydning och av dessa är Ibn Siriins bok den mest kända. Böcker kan fungera som en vägledning när det gäller drömtolkning men det är bättre att vända sig till någon som har gåvan att tyda drömmar. En dröm kan inte ligga till grund för lagstiftning i Islam och tolkningen av en dröm får aldrig gå emot sharia. Gör den det anses tolkningen vara felaktig.
Dåliga eller onda drömmar ska man inte berätta för någon Drömmer man en sådan dröm är det rekommenderat att söka Allahs skydd från Shaytan och att utan saliv spotta tre gånger till vänster. Det är också rekommenderat att be, att vända sig åt andra hållet och att säga:
Bismillahi alladhi laa yadurru ma` ismihi shay’un fi al-ardi wa laa fi as-samaa’i wahuwa as-sami`ul `alim
[I Guds Namn, med Hans namn, kan ingenting på jorden eller i himlarna skada. Han är den Hörande, den Vetande].
Jag undrar vilket ”släktskap” islam har med kristendomen och judendomen? Har det med jesus att göra? Kan ni förklara ?
Besvarat av Umm Abdullah
Islam, Kristendom och Judendom kallas de tre monoteistiska religionerna. Dessa tre har ett gemensamt ursprung och vidhåller att Gud är alltings skapare, att Han har skapat människan och att Han vid upprepade tillfällen sänt budbärare eller profeter till människorna för att påminna dem om att de måste tro på Honom och Hans budskap.
De tre religionerna har gemensamma profeter, vi tror bl.a. på Adam, Noah/ (Nuh), Abraham/ (Ibrahim) och Moses/ (Musa) (Guds frid över dem alla) . Profeterna har förmedlat samma budskap: Tro på Gud och följ Hans budbärare och det budskap som givits dem.
Judarna förnekade att Jesus var Guds profet och de kristna förnekade i sin tur att Muhammed var Guds Profet, frid och välsignelser över dem alla. Det finns som du kanske känner till många skillnader mellan dessa tre religioner. De kristna tror t.ex. att Jesus var Guds son eller Gud. Vi anser att Jesus är en av Guds budbärare och inte att han var gudomlig. Muhammad (Guds frid och välsignelser över honom) är den siste av Guds profeter. Det budskap han fick ta emot av Gud har inte förvanskats och kommer inte heller – enligt Guds löfte – att förvanskas.
Har de [Bokens folk] rätt att besöka våra moskéer? Det finns en aya i Koranen 9:17 som talar om detta. Menas det att icke muslimer samt dagens kristna och judar inte får besöka våra moskéer? Gäller detta i så fall endast bönerummen?
En icke-muslim får gå in i [moskén] om en muslim ger honom tillåtelse eller om det finns något som tyder på att han fått tillåtelse och om det finns ett behov. Detta gäller oavsett om han är junub eller inte. (an-Nihaya 1/218)
I boken al-Hashiyatu al-Madaniyya (1/154) kommenterar Muhammed ibn Sulayman al-Kurdi detta och skriver: ”Samma regler gäller om vi vill gå in till någon av deras platser.”
De lärda har inte gjort någon åtskillnad mellan kristna, judar eller andra angående detta.
Jag har frågor gällande ”boken folk”. Jag har hört att dagens kristna och judar inte kan räknas som ”bokens folk” kan du förklara detta närmare? Om det är så så innebär det ju att en muslimsk man som är gift med en kristen gör haram eftersom de inte är tillåtna att gifta sig med eller hur?
Vissa anser att vi kan äta ”kosher” kött .Kan vi verkligen äta deras kött, vad jag förstår så nämns det i koranen att vi kan äta kött från ”boken folk” hur är reglerna kring detta gällande dagens judar?
I Muhammed Knut Bernströms Korantolkning står det:
Denna dag har all god, hälsosam föda blivit tillåten för er; och födan hos dem som fick del av uppenbarelsen [i äldre tid] är tillåten för er och er föda är tillåten för dem. (K. 5: 5)
I sin Koranexeges (tafsir) ’Ma’alim at-Tanzil’ skriver al-Bagahawi, må Allah visa honom barmhärtighet:
”Han [Allah] menar att det är tillåtet för er att äta de djur som slaktats av judar eller kristna eller av någon ur andra samfund som konverterat till kristendomen eller judendomen innan tiden för Muhammeds uppenbarelse, må Allahs frid och välsignelser vara med honom. De djur som slaktats av dem som konverterat till kristendomen eller judendomen efter tiden för Muhammeds uppenbarelse (saas) är däremot inte tillåtna [att äta]…”
Det är viktigt att veta vilka som tillhör ahl al-Kitab, eftersom man dels får äta kött som slaktats av dem och dels får gifta sig med dem. Vilka hör till ahl al-Kitab?
1. De man vet är besläktade med Ya’qub (dvs. hör till bani Isra’il oavsett om de är judar eller kristna) hör till ahl al-Kitab så länge man inte vet att någon av deras förfäder blivit jude efter ’Isas ankomst, eller kristen sedan vår Profet fått sin första uppenbarelse.
Ex: Om någon hör till bani Israel men vi vet att någon av hans förfäder blivit jude på exempelvis 400-talet (då judendomen hade upphävts av Isas uppenbarelse) eller kristen på exempelvis 1200-talet (då kristendomen upphävts av Islam), hör han inte till ahl al-Kitab.
2. De som inte är besläktade med Ya’qub (dvs. inte hör till bani Israel) hör till ahl al-Kitab bara om man vet att någon av deras förfäder blivit jude innan ’Isa sändes eller kristen innan vår Profet fick sin uppenbarelse, frid och välsignelser vare med dem alla. Om man inte vet eller är osäker på detta anses de inte höra till ahl al-Kitab.
Av det som nämnts ovan framgår att kristna svenskar inte annat än i undantagsfall hör till 2 ovan, eftersom kristningen av Sverige påbörjades på 1000-talet. Om judarna i Sverige hör till 1 eller 2 kan jag inte svara på, men om man är osäker på om en person hör till bani Israil eller inte anses han inte göra det.
Är det tillåtet att blodtransprortera eller vad det nu heter? alltså ge blod?
[Gammalt svar på liknande fråga]
Shaykh Fadl ibn Abdurrahman Bafadl Al-Hadrami Al-Shafi’i (Må Allah visa honom barmhärtighet), tidigare mufti i Tarim skrev:
”För mig tycks det klart att det är tillåtet att ta blod från en person för att ge till en annan förutsatt att detta inte skadar blodgivaren. Det är inte tillåtet att sälja blodet, eftersom blodet är orent och inte ägs [av blodgivaren], men det är däremot tillåtet att ta emot något man erbjuds så länge det inte betraktas vara ett köp.” [Ungefärlig översättning av imam AbdulWahid]
En del lärda har sagt att man inte får ge blod annat än om det föreligger stort behov (t.ex. om det gäller mottagarens överlevnad eller vid allvarlig sjukdom). Blod får alltså inte ges t.ex. vid skönhetsoperationer. Om man lämnar blod till en blodbank måste man därför först förvissa sig om att blodet bara ges till dem som verkligen behöver det.
Mottagarens och givarens religionstillhörighet är inte av vikt, men de lärda har sagt att man inte bör ta emot blod från syndare, eftersom man inte kan utesluta möjligheten av att påverkas genom blodet. Inga släktband uppstår av att man får eller ger blod till någon annan.
Salam alikom..skulle du kunna ge mej du´a som man läser innan man går ut och när man ska ut och handla etc.? Och du´a som man läser innan man ska göra prov eller så?
Innan man går hemifrån är det rekommenderat att säga:
Bismillâh âmantu billâh tawakkaltu ’ala ’llâh wa lâ hawla wa lâ quwwata illâ billâh
I Guds Namn. Jag tror på, och sätter min lit till, Gud. Det finns ingen förmåga eller kraft utom genom Gud. [at-Tirmidhi]
Allâhumma innî a’ûdhu bika an adilla aw udall aw azilla aw uzall aw adhlima aw udhlam aw ajhala aw yujhala ’alayya
Gud! Jag söker Ditt skydd mot att vilseleda andra eller att själv bli vilseledd, mot att förlora fotfästet eller att fås på fall, mot att göra någon orätt eller att själv bli utsatt för orätt, mot att behandla andra illa eller att själv bli illa behandlad. [at-Tirmidhi]
När man går in i ett köpcentrum är det rekommenderat att säga:
Lâ ilâha ill Allâhu wahdahu lâ sharîak lahu lahu ’l-mulku wa lahu ’l-hamdu yuhyî wa yumît wa huwa hayyun lâ yamût bi yadihi ’l-khayr wa huwa ’alâ kulli shay’in qadîr
Det finns ingen gud utom Gud den Ende, Han har ingen like. Honom tillhör kungadömet och allt lov och pris. Han ger och tar liv, lever och kan aldrig dö. Allt gott ligger i Hans Hand och Han har makt att göra allt. [at-Tirmidhi]
Det är rekommenderat att gå in i ett köpcentrum med den vänstra foten först och att gå ut med den högra först.
Vad kunskap beträffar brukade Profeten, frid och välsignelser vare med honom, säga:
Allâhumma ’nfa’anî bi mâ ’allamtanî wa ’allimnî mâ yanfa’unî wa zidnî ’ilma
Gud, gagna mig genom det Du lärt mig, lär mig det som gagnar mig och öka min kunskap! [at-Tirmidhi]
En del lärda rekommenderar läsandet av följande Koranverser 20:25-28 och följande sura al-Sharh (Har Vi inte öppnat ditt bröst?) K. 94.
Jag har en fråga: Får en kille ha halsband på sig varken om det silver eller guld. Om inte han får ha det på sig så varför och vart finns beviset på detta i Quranen eller i hadith?
Det som gäller för örhängen gäller även för halsband. Jag limmar därför in en gammal fråga.
Jag undrar om du har någon hadith där det framgår att det är förbjudet för män att bära örhänge?
Jag känner inte till någon hadith som specifikt förbjuder män från att använda örhängen. Men de lärda har härlett förbudet från denna och liknande hadither. Ibn ’Abbas (må Allah vara nöjd med dem) sade att Allahs Sändebud (salla Allahu aleyhi wa sallam) förbannade män som imiterar kvinnor och kvinnor som imiterar män. (Bukhari) I al-Majmu’ (4/331) skriver Imam al-Nawawi:
De lärda i vår skola har sagt: ’De lärda är enhälligt överens om att det är tillåtet för en man att använda en silverring. Majoriteten av de lärda har förbjudit alla andra silversmycken såsom, armband, armbindlar, halsband och liknande’.
Referenser:
Abu Zakariyya Muhyi ’d-Din ibn Sharaf al-Nawawi. Kitab al-Majmu’ Sharh al-Muhadhdhab lil Shirazi. 23 vol. Beirut: Dar Ihya al-Turath al-Arabiy 1415/1995
Jag undrar hur det ligger till med att när man är ute eller i affärerna och hör musiken som de spelar om det e syndligt för oss, man kan ju inte göra nåt åt saken?
Det är haram (förbjudet) att frivilligt gå till en plats där det förekommer förbjudna aktiviteter. Om det syndiga utförs i anknytning till något [tillåtet] som är svårt att undvika, såsom bakgrundsmusiken i snabbköp och i andra butiker, måste man förakta synden i sitt hjärta och göra det bästa möjliga för att inte stanna längre än nödvändigt.
[Besvarat av Sheykh Faraz Rabbani på www.sunnipath.com. Översatt till svenska av imam AbdulWahid]
Jag fick höra av några att om man ligger på mage så våldtar shaytan en, är det sant???
Nej, inte vad jag känner till. Men de lärda har sagt att det är orekommenderat (makruh) att sova på mage. Profeten, frid och välsignelser vare med honom, gick förbi en man som sov på mage, petade på honom med foten och sade: Detta är ett sätt att ligga som Allah den Mäktige och Ärorike inte tycker om.”
När man ska sova är det rekommenderat att lägga sig på den högra sidan vänd mot Qibla, att ha wudu och att placera höger hand under kinden.
Det är också rekommenderat att:
- Hålla ihop handflatorna, blåsa lätt i dem, läsa Koranens tre sista suror med händerna för ansiktet och att därefter stryka händerna över de delar av kroppen man kommer åt. Man börjar med huvudet och ansiktet och stryker sedan över resten av kroppen. Detta bör upprepas tre gånger.
- Läsa Ayatu ’l-Kursiy (2: 256) och de två sista verserna ur sura al-Baqara (2: 285-86)
- Säga: ’Subhan Allah’ (33 ggr), ’al-hamdulillah’ (33 ggr.) och ’Allahu Akbar’ (34 ggr.)
- Säga: ”Allahumma bismika amûtu wa ahyâ” [Allah! I Ditt namn dör jag och [i Ditt namn] lever jag.
- ”Allahumma qinî ’adhâbak yawma tab’athu ’ibâdak” (3 ggr.) [Allah, skydda mig från Ditt straff den dag Du återuppväcker Dina tjänare.]
Detta bör vara det sista man säger innan man somnar:
”Allahumma aslamtu wajhiya ilayk wa fawwadtu amriya ilayk wa alja’tu dhahriya ilayk ragbatan wa rahbatan ilayk lâ malj’a wa lâ manjâ minka illâ ilayk âmantu bi kitabika alladhî anzalta wa bi nabiyyika alladhî arsalta”
[Allah! Jag överlämnar mig till Dig, lägger mitt öde i Dina händer och sätter min lit till Dig. [Jag gör detta] i hopp [om Din belöning] och av fruktan [för Ditt straff]. Det finns ingen räddning eller tillflykt undan Dig annat än hos Dig. Jag tror på Din Bok som Du har uppenbarat och på Din Profet som Du har sänt.]