Innovationer – Bid’a
Då sunna och bid’a, i Lagivarens tal (salla Allahu aleyhi wa sallam) står i motsatsförhållande till varandra, går det inte att definiera den ena utan att referera till den andra, dvs. de är varandras motsatser och “saker och ting klargörs genom dess motsatser”.
Många författare har sökt definiera bid’a utan att först definiera sunna, trots att sunnan är ursprunget, och har därför stött på bevis som motsäger deras definition. Därigenom har de hamnat i svårigheter de inte kunna ta sig ur. Om de först hade definierat sunna skulle de ha lyckats finna ett motsägelsefritt kriterium.
Sunna betyder, både enligt det arabiska språket och enligt den religiösa lagen, väg Profeten (salla Allahu aleyhi wa sallam) klargör detta då han säger:
”Den som inleder en god sunna i Islam… och den som inleder en dålig sunna i Islam…”
dvs. en väg. Sändebudets (salla Allahu aleyhi wa sallam) sätt att vägleda, acceptera eller förkasta något är det som är sunna. En god sunna och en dålig sunna betyder en bra respektive dålig väg och kan inte betyda någonting annat.
Det finns många hadither som visar att många av följeslagarna införde handlingar, åminnelser (adhkâr) och böner (ad’iya) som Sändebudet (salla Allahu aleyhi wa sallam) varken utfört eller beordrat dem att utföra. De utförde dessa handlingar eftersom de kommit fram till, och var övertygade om, att detta var en del av det goda som Islam och Islams Sändebud (salla Allahu aleyhi wa sallam) kommit med och generellt uppmuntrat till, i enlighet med Allâhs ord: …
och gör vad gott är, för den händelse ni må vara lyckliga (Koran 22:77)
och i enlighet med Profetens (salla Allahu aleyhi wa sallam) ord:
Den som inleder en god sunna i Islam erhåller belöning för den och får dessutom belöning när den utförs av dem som kommer efter honom, utan att detta minskar något av deras belöning.
Trots att denna hadith yttrades i samband med att ge sadaqa, är regeln, när man tolkar en text enligt de lärdas samstämmiga uppfattning (ijmâ’), att ”Poängen med texterna ligger i ordens generella betydelse och inte i dess specifika historiska sammanhang” Med det som nämnts i åtanke, kan vi observera hur många av följeslagarna utförde handlingar genom ijtihâd och att Profetens (salla Allahu aleyhi wa sallam) tillvägagångssätt (sunna) var att både bekräfta de handlingar som överensstämmer med sharî’a samt att förkasta de handlingar som inte överensstämmer med sharî’a.
Abû Hurayra, må Allâh vara nöjd med honom, berättar att Allâhs Profet (salla Allahu aleyhi wa sallam) vid gryningsbönen sade till Bilâl: Bilâl! Berätta för mig vilken av dina handlingar i Islam du hyser mest hopp till, eftersom jag hört ljudet av dina sandaler i Paradiset.” Han svarade: ”Jag har inte utfört någon handling som jag hyser mer hopp till, än den att jag aldrig utfört tvagningen vare sig på natten eller på dagen utan att samtidigt be det som Allah ingivit och bestämt för mig. (Bukhâri, Muslim)
Ibnu Hajar al-’Asqalâni säger i ”Fath al-Bâri”: ”Hadithen visar att det är tillåtet att använda sig av ijtihâd för att tidsbestämma tjänandet av Allah (ibada) eftersom Bilâl kom fram till det han nämnde genom sin egen slutsats, och Profeten, må Allâhs frid och välsignelser vara med honom, bekräftade det han gjort.”
Abû Sa’îdi al-Khudri, må Allâh vara nöjd med honom, berättar att: En grupp följeslagare gav sig iväg på en av sina resor och slog sig ned vid några beduiners lägerplats. Följeslagarna frågade dem om de ville bli deras värdar, men de vägrade att ta emot dem som gäster. Lägerplatsens ledare blev stungen av en skorpion, hans följeslagare försökte bota honom med alla medel men ingenting hjälpte. En av dem sade: ’Om ni skulle gå till dem som slog sig ned vid ert läger, någon av dem har kanske någonting som kan hjälpa.’ De gick till dem och sade: ’Vår ledare har blivit stungen och vi har prövat allt. Har någon av er någon bot?’ En av dem sade: ’Ja vid Allâh, jag läser helande ord (ruqya) men vid Allâh, vi bad er vara våra värdar och ni vägrade. Jag kommer därför inte att läsa någonting förrän ni ger oss betalt för det.’ De kom överens om att betala med en flock får och mannen gick och började spotta och läsa Fâtiha över den stungne ända tills denne ställde sig upp och började gå som om han vore en kamel som befriats från sin fotboja, han var helt frisk. Det överenskomna priset betalades och några av följeslagarna sade: ’Dela upp det’. Mannen som läst sade: ’Nej, inte förrän vi kommer till Profeten (salla Allahu aleyhi wa sallam), berättar för honom vad som hänt och hör vad han beordrar oss att göra.’ De kom till Profeten (salla Allahu aleyhi wa sallam) och berättade vad som skett varpå han frågade, ’Hur visste du att orden läkte? Ni gjorde rätt, dela upp flocken och ge mig en del.’” (Bukhâri)
Denna hadith är otvetydig. Följeslagaren hade ingen tidigare kunskap om huruvida läsningen av Fâtiha för att hela lagstadgats eller inte, men han gjorde det efter att ha utfört ijtihâd och då det inte gick emot något av det som lagstadgats bekräftade Profeten (salla Allahu aleyhi wa sallam) hans handling, eftersom hans tillvägagångssätt (sunna) var att bekräfta och acceptera det som var gott och inte medförde något ont.
Innovationer kan delas upp i två kategorier:
- Innovationer i trosartiklarna (aqîda)
- Innovationer i fiqh frågor (observera att innovationer i vardagliga angelägenheter ingår i innovationer rörande fiqh)
Den första kategorin av innovationer är förbjuden enligt ahl al-sunnas samstämmiga uppfattning. Den andra kategorin av innovationer råder det olika åsikter om. ’Izz Ibn ’Abdu as-Salâm delar i sin bok ”Al-Qawâ’idu al-Kubrâ” upp fiqh- och vardagliga innovationer i fem kategorier:
1 Obligatoriska
2 Rekommenderade
3 Tillåtna
4 Orekommenderade
5 Förbjudna
Denna kategorisering av innovationer bekräftades av bl.a. Imam Nawawi, Ibn Hajar al-’Asqalâni1 och Ibn Hajar al-Qustalani2, må Allâh visa dem alla Sin barmhärtighet. Om någon av dessa imamer kallar en företeelse för innovation utan att nämna om den är bra eller dålig, avser de oftast den förbjudna typen av innovation. Låt oss nu se på en del av de hadither som behandlar ämnet innovationer. Profeten (salla Allahu aleyhi wa sallam) sade:
1 Tag er i akt för sådant som är nyintroducerat. Allt nyintroducerat är innovationer, alla innovationer är villfarelser och alla [som drivs av] villfarelser hamnar i elden
2 Den som inleder en god sunna i Islam erhåller belöning för den och belönas på samma sätt som dem som följer honom, utan att detta minskar något av deras belöning. Den som inleder en dålig sunna i Islam, gör sig skyldig till synd och är dessutom skyldig till alla deras synder som utför den efter honom utan att detta på något sätt minskar den senares skuld.
3 Den som introducerar något som inte hör till denna vår sak, kommer inte att få den accepterad
Hadith nr 1 har en allomfattande betydelse. Det innebär att om det inte finns något (en annan hadith eller en Koran vers) som inskränker den så utgör den ett förbud mot alla innovationer, goda och dåliga, både när det gäller gudsdyrkan (’ibâda) och det vardagliga (’âda). Hadith nr 2 förklarar och inskränker hadith nr 1. Det finns bra och dåliga innovationer. Den som introducerar sådant som överensstämmer med sharî’a har gjort något gott och den som introducerar sådant som brister i överensstämmelse med sharî’a har gjort något dåligt. Imam Shâf’i, må Allâh vara nöjd med honom, sade: ”Innovationer är av två slag; lovvärda och klandervärda. De innovationer som överensstämmer med sharî’a är lovvärda och de som brister i överensstämmelse med sharî’a är klandervärda.”
Imam Nawawi, må Allâh visa honom Sin barmhärtighet, sade då han talade om hadith: ”..alla innovationer är villfarelse” Detta är en allomfattande hadith som inskränkts. Det som avses med innovation är sådant som är nyintroducerat och vars riktighet inte bekräftas av sharî’a.” (Suyutis hâshiya till sunan an-Nasâ’i 2:234)
Hadith nr 3 är också ett bevis för att det finns bra och dåliga innovationer. Orden ”som inte hör till denna vår sak” antyder att den som introducerar något som hör till, kommer att få det accepterat. I usûl al-fiqh, kallas detta sätt att härleda regler för ”mafhûm al-mukhâlafa”. En text kan ha ett uttryckligt formulerat budskap och ett underförstått budskap. I hadith nr 3 är det uttryckta budskapet att den som introducerar något som inte hör till ”denna vår sak” inte kommer att få det accepterat. Det underförstådda budskapet är att den som introducerar något som hör till denna vår sak, kommer att få det accepterat. Av detta förstår vi dels att det finns bra och dåliga innovationer samt att innovationer inte bara handlar om sådant som introduceras när det gäller gudsdyrkan utan även i det vardagliga.
Följeslagarna, må Allâh vara nöjd med dem alla, brukade introducera olika former av gudsdyrkan och sådant i det vardagliga som Profeten (salla Allahu aleyhi wa sallam) antingen bekräftade eller förbjöd. Han förbjöd det som stred mot sharî’a och bekräftade det som överensstämde med den. Eftersom de lärda är profeternas arvingar är det till dem vi vänder oss för att få kunskap om en innovation är bra eller dålig. De som ansett att orden ”i denna våran sak” i hadith nr 3, utgör ett förbud endast mot innovationer i religionen, har inskränkt hadithens allomfattande betydelse utan att ha tillgång till en inskränkande text. En muslims samtliga angelägenheter faller under den religiösa lagen, vare sig det rör sig om giftermål, handel, krig, gudsdyrkan, arv, vittnesmål, mat, dryck eller annat. Varje innovation måste därför betraktas i ljuset av den religiösa lagen. Det som är i överensstämmelse med shari’a, accepteras och det som brister i överensstämmelse förkastas och betraktas som en vilseledande innovation.
Noter:
1 Den korrekta åsikten, är att innovationen är god om den faller under en kategori som anses god av shari’a. Om den faller under en kategori som anses dålig av shari’a, är det en dålig innovation. Och om den inte faller under någon av dessa kategorier, faller den under kategorin tillåtet. Innovationer kan ibland falla under en av de fem reglerna (ahkam). Ahmed ibn Ali ibn Hajar al-Asqalani. Fath al-Bari bi Sharh Sahih al-Bukhari. 14 vol. 4/308. Kairo: Dar al-Hadith 1419/1998.
2 Inovationer är av fem slag: obligatoriska, rekommenderade, förbjudna, orekommenderade och tillåtna. Hadithen ”Allt nyintroducerat är innovationer…” är en allomfattande hadith som inskränkts. Abu al-’Abbas Shihab al-Din Ahmed al-Qustalani. Irshad al-Sari li Sharh Sahih al-Bukhari. 15 vol. 4/656 Beirut: Dar al-Fikr 1421/2000. Referenser. The Reliance of the Traveller Al-Bid’a al-Hasana Al-Sunna wa al-Bid’a