Hår
Nedan följer en sammanställning av de regler som gäller för hår
HUVUDET
Löshår
Profeten, frid och välsignelser vare med honom, har förbjudit kvinnor att förlänga håret, eftersom detta anses vara en form av bedrägeri.. ”Må Gud förbanna kvinnor som bär falskt hår (från en man eller en kvinna) eller fäster det på andra …” (Bukhari, Muslim) Våra lärda har därför sagt följande:
1. För en kvinna är det under alla omständigheter förbjudet att förlänga håret med orent hår [1], och med hår från människor – även med sitt eget hår, eftersom människans kroppsdelar är okränkbara och bör begravas
2. För en gift kvinna är det tillåtet att förlänga håret med rent hår (som inte kommer från människor) eller med ett annat rent material, förutsatt att hon har sin makes tillåtelse[2]
3. En kvinna får förlänga håret med silkestrådar och annat material som inte liknar hår, även om hon inte har sin make tillåtelse.
Det är alltså under alla omständigheter förbjudet att använda hår från människor, hår från oätliga djur (såsom hund och gris) och hår från ätliga djur (såsom hästar), men som slaktats på ett otillbörligt sätt. Om man är osäker på om det ätliga djuret har slaktats enligt Islams föreskrifter, anses håret vara rent tills motsatsen bevisas. Om du har din makes tillåtelser är det också tillåtet att förlänga håret med t.ex. syntetiskt material, förutsatt att det är rent. Det är tillåtet att använda silkestrådar och annat, som inte liknar hår, även om man inte har sin makes tillstånd.
Tänk på följande:
Ett villkor när man utför ghusl är att det inte får finnas något på huvudet som hindrar vattnet att nå allt hår och hela huvudet, och det är därför nödvändigt att lösa upp eller ta bort det falska håret om vattnet annars inte når allt (riktigt) hår och huvudet.
Färga håret
Det är rekommenderat att färga grått hår rött eller gult. För en ogift kvinna är det förbjudet att färga håret svart, men Imam Ramli, må Gud visa honom barmhärtighet, anser att en gift kvinna får färga håret svart om hon har sin makes medgivande, medan Ibn Hajar, må Gud visa honom barmhärtighet, anser att det är förbjudet, vare sig hon har sin makes medgivande eller ej. Det är starkt orekommenderat att plocka bort gråa hårstrån.
Klippa håret
Det är förbjudet för en kvinna att klippa håret om hon gör det för att vanställa sitt utseende (d.v.s. vid sorg), men om det görs för att förbättra utseendet, är det tillåtet.
Det är starkt orekommenderat att raka en eller flera delar av huvudet och lämna andra delar orakade. För män är det tillåtet att raka bort allt hår på huvudet. Det är sunna att raka håret vid tre tillfällen: vid aqiqa [3], både för pojkar och flickor, för män som konverterar, och för män under pilgrimsfärden.
Långt hår och flätor för män
Att ha långt hår anses inte vara unikt kvinnligt. Profetens hårlängd, frid och välsignelser vare med honom, varierade. När han skulle utföra pilgrimsfärden rakade han håret vid Hudaybiyya. Vid andra tillfällen var hans hår så långt att de räckte till örsnibbarna. Al-Barâ ibn ’Âzib sade: Guds Sändebud, må Guds frid och välsignelser vara med honom, hade vågigt hår och var av medellängd. Han hade breda axlar. Han hade tjockt hår som nådde till örsnibbarna. Han bar en röd klädnad, jag har aldrig sett någon eller någonting vackrare än honom. [Shama’il at-Tirmidhi]
Vid andra tillfällen räckte håret till axlarna. [Shama’il at-Tirmidhi] Det hände även att Profeten, frid och välsignelser vare med honom, flätade håret. Umm Hani, må Gud vara nöjd med henne, sade: När Profeten, frid och välsignelser vare med honom, kom till Mekka hade han fyra flätor. [Shama’il at-Tirmidhi]
Ibn Hajar al-Haytami kommenterar denna hadith och skriver: ”Av denna hadith förstår man att det är tillåtet att fläta håret även för män och att flätor inte hör till sådant som är typiskt för kvinnor, utom om man beaktar det som under senare tid varit brukligt i de flesta länder, men sådant fäster man inget avseende vid [dvs. att fläta håret är fortfarande tillåtet för män].”
Ett villkor när man utför ghusl är att vattnet måste blöta hela håret och det är därför nödvändigt att lösa upp flätorna om detta inte kan uppnås på annat sätt.
ANSIKTET
Ögonbryn
För ogifta kvinnor är det förbjudet att plocka ögonbrynen och att avlägsna hår från ansiktet. Profeten (salla Allahu aleyhi wa sallam) sade: ”Må Allah förbanna kvinnor som bär falskt hår eller gör i ordning det åt andra, som tatuerar eller låter sig tatueras, som plockar håret från ansiktet eller låter andra plocka det, och kvinnor som skiljer framtänderna åt för att framstå som sköna, de som förändrar Allahs skapelse.” (Bukhari, Muslim)
Imam Ramli, må Gud visa honom barmhärtighet, anser att en gift kvinna får plocka ögonbrynen om hon har sin makes medgivande, medan Ibn Hajar, må Gud visa honom barmhärtighet, anser att det är förbjudet, vare sig hon har sin makes medgivande eller ej.
Hår i näsan
För den som brukar göra det är det rekommenderat att plocka bort håret i näsan.
Mustasch
Profeten, frid och välsignelser vare med honom, sade: ”Skilj er från zoroastrierna (al-majus), låt skäggen växa och ansa mustascherna.” (Bukhari)
Det är sunna att klippa mustaschen när den blivit lång, men man bör inte klippa den kortare än att den rosa delen av överläppen blir synlig. Det är makruh att raka bort eller plocka mustaschen.
Skägg
Den dominerande åsikten i shafi’i-skolan är att det är starkt orekommenderat att raka skägget. Detta får inte tolkas som att det inte har konsekvenser att göra det. Skägget betyder mycket för muslimska mäns identitet. När andra ser att du är muslim, blir du själv påmind om vem du är och vad du gör här på jorden.
Skägget, precis som slöjan, sänder signaler till oss och till människor i vår omgivning. Om man skalar av alla religiösa symboler finns det risk för att ens inre också blir vagt och vacklande. Identiteten är viktig och därför har vi ålagts att framhäva den genom yttre tecken. En man ska inte söka efterlikna en kvinna eller tvärtom och Profeten, frid och välsignelser vare med honom, uppmanade oss att låta skägget växa för att göra det tydligt att vi är muslimer.
KROPPEN
Att ta bort hår från kroppen anses inte vara en förvanskning av kroppen och är därför tillåtet. Om en kvinna tar bort hår från kroppen för att behaga sin man belönas hon för det, om Gud vill. Det är tillåtet att ta bort oönskat hår genom att raka eller plocka bort det och även att ta bort det på andra oskadliga sätt.
Permanent hårborttagning
Det är tillåtet att permanent avlägsna hår från kroppen (detta gäller allt hår från halsen och nedåt), förutsatt att det inte är skadligt. Om man låter någon annan avlägsna håret måste man dessutom försäkra sig om att inte avtäcka, eller låta personen röra, de delar av kroppen som anses höra till ’awra [4]
Hår under armarna
Det är rekommenderat att plocka bort håret under armarna. Om det är för smärtsamt att plocka håret under armarna, kan man raka bort det. Det är makruh att inte göra detta när behov uppstår och om det förflyter mer än fyrtio dagar är det än mer orekommenderat (ashaddu karahatan) att inte göra det.
Könshår
Det är rekommenderat att raka bort håret vid könsorganen och vid ändtarmsöppningen. Det är makruh att inte göra detta när behov uppstår och om det förflyter mer än fyrtio dagar är det än mer orekommenderat (ashaddu karahatan) att inte göra det.
[1] Hår från djur som dödats på ett otillbörligt sätt och hår från självdöda djur anses vara orent. Hår som avlägsnats från djur som inte får ätas [utom människan], vare sig håret avlägsnats medan djuret lever eller sedan det dött är också orent. Hår som avlägsnats från ett levande ätligt djur, och hår som avlägsnats från ett ätligt djur, som slaktats enligt shari’as lagar anses vara rent.
[2] Om en kvinna har sin makes tillåtelse att använda löshår är det inte längre bedrägeri och därför tillåtet, och på samma sätt förhåller det sig när en kvinna använder material som inte liknar hår.
[3] Språkligt är aqiqa, det hår som växer på den nyföddes huvud vid födseln. Enligt den religiösa lagen är aqiqa det djur som offras när barnets hår rakas. Aqiqa är en starkt rekommenderad sunna (sunna mu’akkada). Det är rekommenderat för den som blivit förälder att raka den nyföddes hår på den sjunde dagen och att ge hårets vikt i guld eller silver till behövande.
[4] När en muslimsk kvinna är i sällskap med muslimska kvinnor eller med sina nära släktingar (maharim) (oavsett om de är muslimer eller inte och oavsett om de är män eller kvinnor), definierar man ’awra som området mellan naveln och knäna. När hon är med icke-muslimska kvinnor är det tillåtet för henne att visa bara sådana kroppsdelar som vanligtvis syns när hon arbetar i hemmet (huvudet och halsen, händerna och underarmarna och fötterna upp till knäna).
Referenser:
Shams al-Din Muhammed ibn Abu al-Abbas Ahmed ibn Hamza ibn Shihab al-Din al-Ramliy. Nihayat al-Muhtaj ila Sharh al-Minhaj. 8 vol. Beirut: Dar Ihya al-Turath al-Arabiy 1412/1996
Sa’id ibn Muhammed. Bushra al-Karim. Libanon: Dar al-Fikr 1412/1992
Ahmad ibn Naqib al-Misri. Umdat al-Salik i engelsk översättning av Nuh Ha Mim Keller. 1991 Nyutgåva. Maryland: Amana Publications 1999.
Sa’id ibn Muhammed. Bushra al-Karim. Libanon: Dar al-Fikr 1412/1992
Ibn Hajar al-Haytami. Ashraf al-wasa’il ila fahm al-shama’il. Beirut: Dar al-kutub al-ilmiyya 1419/1998