Frågor om eder
Är det sant att svära vid Guds namn medan man ljuger är en synd som inte har någon tawba?
Din fråga rör något som kallas för den slukande eden (al-yamin al-ghamus).
Profeten (salla Allahu aleyhi wa sallam) sade: De svåra synderna (al-kaba’ir) är att sätta någon vid Allahs sida, att vara olydig mot sina föräldrar, att ta ett människoliv och att avlägga en slukande ed. (Bukhari) Al-Qustalani (rahimahu Allah) skriver: [och att avlägga en slukande ed] Vilket är att medvetet ljuga när man avlägger en ed för att intyga att något hänt (eller inte hänt), eller att man medvetet ljuger när man avlägger en ed för att därigenom ta andras ägodelar i besittning. Den kallas för slukande, eftersom den som avlägger en sådan ed uppslukas av synd…
I Koranen står det:
Gud ställer er inte till svars för eder som ni har svurit av obetänksamhet, men Han ställer er till svars för allvarligt menade eder. Ni skall sona [edsbrott] genom att utspisa tio nödställda med mat jämförbar med den ni ger er familj eller förse dem med kläder eller genom att befria en människa ur slaveri; den som inte är [i stånd till detta] skall fasta under tre dagar. Detta är boten för de [allvarligt menade] eder som ni svor [men inte höll]. (K. 5:89)
Att medvetet ljuga när man svär en ed hör alltså till de svåra synderna (al-kaba’ir) och det är förutom att ångra sig, obligatoriskt att göra bot genom något av följande:
(a) frige en muslimsk slav,
(b) ge 0.51 l. sädeskorn till var och en av tio nödställda (eller dess motsvarighet i pengar),
(c) eller förse tio nödställda med kläder.
Kan man inte göra något av ovanstående, måste man fasta tre dagar (Det är alltså inte tillåtet att fasta om man har möjlighet att göra (a), (b) eller (c) ovan).
Att ljuga är mycket allvarligt och ett tecken på hyckleri. Profeten, frid och välsignelser vare med honom, sade: ”Hycklarens kännetecken är tre: när han talar ljuger han, när han lovar något bryter han sitt löfte och när man ger honom ett förtroende [eller ’litar på honom’] sviker han.” (Bukhari, Muslim) Men det finns inga synder som man inte kan få förlåtelse för, hur allvarliga de än är.
Säg till Mina tjänare: ”Om ni har gjort orätt mot er själva genom att överträda Mina bud, misströsta då inte om Guds nåd. Gud förlåter alla synder; Han är den som ständigt förlåter, Den som ständigt visar barmhärtighet!” (K: 39:53)
Assalamo aleykum
Hoppas allt är väl med er inshaAllah
Hade en fråga som jag hoppas du kunde besvara. Har tänkt fråga på olika forum,men kände att ett svar från dig skulle vara säkrast inshaAllah.
Jag har under min uppväxt lärt mig att man inte ska svära på Guds namn när det gäller vardagliga och obetydliga saker. Känner att uttrycket ”Wallahy” eller ”jag svär vid Gud” har blivit så vanligt, och används till saker som man egentligen inte behöver. En syster frågade mig en fråga som jag besvarade, och efter det bad hon mig svära på Gud att det var sant. Jag svarade med att jag talar sanning oavsett om jag tillägger ordet wallahy eller inte eftersom Gud ändå ser vad jag döljer. Jag lade till att man inte bör kräva av en människa att hon eller han ska svära på Guds namn om det inte är viktigt eller nödvändigt. Hon ville givetvis ha bevis för mitt påstående vilket jag faktiskt inte har, detta likt mycket annat har bara varit en självklar sak för mig.
Så jag ber dig nu att bekräfta om det jag påstår utifrån uppfostran och eget sunt förnuft verkligen stämmer och om det finns bevis för detta? Jag minns inte att Profeter (Må Allahs välsignelser vila över dem) och följeslagare har svurit vid Gud i hadither utom då de ville betona något viktigt budskap. Skulle verkligen uppskatta ett svar då du har tid över inshaAllah
Må Allah belöna dig
Wa aleykum salam wa rahmatu ’llah!
Du har helt rätt i det du skriver. Det är bättre att inte avlägga en ed vid Gud, såvida man inte har en bra anledning. I Koranen står det: Gör inte Gud till måltavla för era eder. (K. 2: 224), och Imam al-Shafi’i, må Gud vara nöjd med honom, har sagt: ”Jag har aldrig avlagt en ed vid Gud, vare sig sannfärdig eller lögnaktig.” (Sharh al-Yaqut al-Nafis 3/425)
Sheykh Ibrahim al-Bajuri skriver: ”Det är starkt orekommenderat att avlägga eder vid Gud, utom för att därigenom närma sig Gud; när man, inför en domare, gör anspråk på något, förutsatt att man talar sanning; och vid behov, när man t.ex. vill betona att det man säger är sant. Profeten, frid och välsignelser vare med honom, har sagt: ’Vid Gud, Gud tröttnar inte [på att ge] förrän ni tröttnar [på att handla].’ Att avlägga en ed vid Gud när man vill väcka vördnad inför något är också tillåtet. Profeten, frid och välsignelser vare med honom, sade: ’Vid Gud, om ni visste vad jag vet skulle ni skratta lite och gråta mycket!'” (Hashiyat al-Bajuri 2/334)
Om man har svurit en ed vid Allah (swt) att man ej ska utföra en viss handling men man, fler än en gång, har brutit denna ed; vad är man då skyldig att göra? är straffet b.la annat att ge fattiga mat eller fria en slav och ska man då öka straffet med antalet gånger man brutit mot löftet?
Om man svär en ed vid Gud att göra eller inte göra något och därefter bryter eden, måste man göra bot för detta genom att antingen:
(a) frige en muslimsk slav,
(b) eller ge 0.51 l. sädeskorn till var och en av tio nödställda (eller dess motsvarighet i pengar),
(c) eller förse tio nödställda med kläder.
Kan man inte göra något av ovanstående, måste man fasta tre dagar (Det är alltså inte tillåtet att fasta om man har möjlighet att göra (a), (b) eller (c) ovan).
Man gör bot bara en gång för varje edsbrott. Om någon t.ex. svär en ed vid Gud att inte gå till den och den platsen och därefter ändå går dit, måste han göra bot. Om han därefter går dit utan att ha upprepat eden, åligger det honom inte att göra bot igen.