Om eder
En ed är ett allvarligt yttrande för att bekräfta att något är sant eller osant, eller ett löfte om att göra eller avstå från att göra något, och om motsatsen till det man sagt visar sig vara sant måste den som svurit sona sitt edsbrott.
En ed anses giltig bara om personen som avlägger den:
(a) har kommit i puberteten,
(b) är mentalt frisk,
(c) gör det frivilligt,
(d) därmed avser att avlägga en ed.
Eder är giltiga bara om de svärs vid ett av Guds namn eller vid en av Hans egenskaper. ”Jag svär vid Gud att jag ska fasta i morgon” är ett exempel på en giltig ed.
Den som oavsiktligt avlägger en ed, eller avser att avlägga en ed, men av misstag säger något annat än han avsett, anses inte ha avlagt en ed. Gud ställer er inte till svars för eder som ni har svurit av obetänksamhet, men Han ställer er till svars för allvarligt menade eder. (K. 5: 89)
Om någon säger: ”Jag svär vid Gud att jag inte ska gå in i det huset” och därefter glömmer att han avlagt en ed och går in, glömmer att det var just det huset han svor att han inte skulle gå in i, eller om han tvingas in i huset, anses eden inte vara bruten.
Att avlägga en ed kan vara:
1. obligatoriskt, om det t.ex. är det enda sättet att skydda någons liv eller egendom
2. rekommenderat, som när det inte finns något annat sätt att få till stånd en försoning mellan två personer
3. bättre att avstå från, som när man sanningsenligt svär att något har hänt
4. starkt ogillat, om man t.ex. svär att avstå från att göra något som är rekommenderat
5. förbjudet, som när man svär att inte göra något som påbjudits.
Att bryta en ed kan vara:
1. obligatoriskt, när man t.ex. svurit en ed att göra något som förbjudits eller att försumma en plikt,
2. rekommenderat, som när man svurit en ed att göra något som är starkt ogillat eller att försumma något som är rekommenderat,
3. bättre att avstå från, som när man svurit att göra, eller låta bli att göra något som är tillåtet
4. starkt ogillat, när man t.ex. svurit att göra något som är rekommenderat eller att försumma något som är starkt ogillat
5. förbjudet, som när man svär att göra något som påbjudits, eller att försumma något som förbjudits.
Om man svär en ed och bryter den måste man göra bot för detta genom att antingen:
(a) frige en muslimsk slav,
(b) eller ge 700 gram av basfödan i det land man befinner sig till var och en av tio fattiga eller nödställda,
(c) eller förse tio fattiga eller nödställda med kläder.
Kan man inte göra något av ovanstående, måste man fasta tre dagar (det är alltså inte tillåtet att fasta om man har möjlighet att göra a, b eller c ovan).
Man gör bot bara en gång för varje edsbrott. Om någon t.ex. svär en ed vid Gud att inte gå till den och den platsen och därefter ändå går dit, måste han göra bot. Om han därefter går dit utan att ha upprepat eden, åligger det honom inte att göra bot igen.
Referenser:
Abu Bakr ibn Muhammed shadha al-Dimyati. I’anat al-Talibin ’ala hall alfadh Fath al-Mu’in. 4 vol. Beirut: Dar al-Fikr 1419/1998
Ahmad ibn Naqib al-Misri. Umdat al-Salik i engelsk översättning av Nuh Ha Mim Keller. 1991 Nyutgåva. Maryland: Amana Publications 1999.
Ibrahim al-Bajuriy. Hashiyat al-Bajuriy ’ala ibn al-Qasim al-Ghazzi. 2 vol. Beirut: Dar Ihya al-Turath al-Arabiy 1417/1996