Zakat al-fitr enligt Maliki-skolan
Följande text är ett referat från Muhammad Abdullahi ibn Adewale Mendes al- Yurubawi al-Fudis text Qutayrātul-’Itr fi Ahkām Zakāt al-fitr (Droppar av parfym gällande reglerna för Zakāt al-fitr)
I Guds namn, den mest barmhärtige mot sin skapelse, den barmhärtige mot de troende. Må Han sända de bästa av välsignelser och den renaste friden över vår mästare Muhammed hans familj och nobla följeslagare.
Zakāt al-fitr är en religiös plikt för varje Muslim.
Ur Koranen läser vi: ”framgångsrika är sannerligen dem som renar sig själva och minns sin Herres namn och utför bönen” (87: 14-15). Zakāt har betydelser på arabiska likt ’rening’ och även ’ökande’. Zakāt al-fitr gjordes obligatoriskt av profeten, frid och välsignelser över honom, och detta finns återberättat i al-Bukhari.
Enligt andra hadither så stannar belöningen för fastan i månaden Ramadan mellan himlarna och jorden tills dess att Zakāt al-fitr har givits då den stiger upp till himlarna för att belönas. Shaykh abd al-wahab al-Sha’arani nämner i Mizan al- Kubra att: De fyra imamerna är eniga att zakāt al-fitr är obligatoriskt då det är en rening från obsceniteter och andra synder som de fastande kan ha gjort sig skyldiga till under Ramadan. [Här hänsyftar man till plikten att inte bara avhålla sig från mat, dryck och sexuella njutningar under dygnets ljusa timmar, utan även att de fastande skall vara vaksamma på sitt beteende och undvika dåligt tal, ilska och liknande//övers.]
Att ge Zakāt al-fitr är obligatoriskt [wājib eller fard. Malikiskolan skiljer inte på dessa två kategorier förutom vid hajj/övers.] vilket betyder att det är en handling som är älskad av Gud och som kommer att belönas av Honom. Att underlåta att betala Zakāt al-fitr är följdaktligen en syndfull handling.
Shaykh Abdullahi ibn Fuduye, må Gud vara nöjd med honom, skrev i diya’ alummah:
”Profeten, frid och välsignelser över honom, beordrade att Zakāt al-fitr skulle ges ut vid fastemånaden Ramadans slut och att den skulle ges i form av en sa’a av dadlar eller en sa’a av korn eller en sa’a av russin eller en sa’a av torkad ost och den skulle ges av varje fri person, slav, kvinna, man vuxen och barn som var muslim. Profeten, frid och välsignelser över honom, beordrade att den skulle ges till folket innan de gick till bönen. Han sade: ’Befria dem från behovet att tigga denna dag.’ Således gick han inte till bönen innan han hade delat ut Zakāt al-fitr. Ibn Umar brukade dela ut Zakāt al-fitr före Ramadans slut med en dag eller två eller tre och ingen klandrade honom för detta.”
Varje fri muslim måste ge Zakāt al-fitr för sin egen räkning och för dem som han är pålagd att försörja även om han måste låna till att ge den, såtillvida att han är övertygad att han har möjlighet att återgälda lånet. Obligatoriet infaller att ge Zakāt al-fitr efter solnedgången på Ramadans sista kväll och några av de lärda sade att obligatoriet infaller vid gryningen den första dagen av Shawwal.
Zakāt al-fitr ges enigt traditionen i ett mängdmått vilket kallas sa’a. En sa’a motsvaras av 2.03 liter eller fyra mudd [en mudd motsvaras av det svenska uttrycket ’handfull’ se nedan för en definition av mudd/övers.] Zakāt al-fitr utges i en sa’a för varje person man har en försörjningsplikt över och den skall utges i den stapelvara som är vanlig i ens egen region. De vanligaste stapelvarorna i de muslimska länderna är: Vete, Korn, Majs, Ris, Dadlar och Torkad Ost.
Om det finns en annan stapelvara som är vanlig i ens region så är det också tillåtet att ge av denna. Att ge Zakāt al-fitr i form av kontanter är inte tillåtet i imam Maliks skola enligt den mest kända positionen men det finns en dispens i Abu Hanifas skola att ge ut Zakāt al-fitr i formen av dess värde i pengar.
Det är rekomenderat i Malikiskolan att:
* 1) Distribuera Zakāt al-fitr till de fattiga efter gryningen den första morgonen av Shawwal men före Eid-bönen och att dela ut den i form av det bästa av ens mat man har i sin ägo. Några av profetens följeslagare brukade dela ut den upp till två dagar innan Eid för att försäkra sig om att den kom de behövande till godo innan Eid inföll.
* 2) Att inte ge mer än en sa’a för sig själv eller en sa’a för var och en som man är försörjningsskyldig för. Att ge mer [och kalla det för Zakāt al-fitr/övers.] är en klandervärd innovation. [Att ge gåvor och allmosor är dock berömvärt och det finns inget klandervärt i att dela ut av sitt överflöd i formen av sadaqa/övers.]
Zakāt al-fitr kan ges till den som är:
* 1) Fri
* 2) Muslim
* 3) Fattig [Faqīr, den som inte har tillräckliga medel för att möta sina basbehov för ett år framåt]
* 4) Som inte härstammar från Hashim, profetens anfader.
De nobla föregångarna brukade dela ut Zakāt al-fitr med sina egna händer utan att överlåta detta till en agent och detta är att föredra då framgång i denna värld och i nästa beror på att följa deras väg. En del av av följeslagarna brukade både ge och ta emot Zakāt al-fitr om de var fattiga. Det är också tillåtet att utse en agent eller att överlåta sin Zakāt al-fitr till den som ens agent utsett att dela ut Zakāt al-fitr så att den når dem som är kvalificerade.
Slutligen:
1) Det är tillåtet att ge en sa’a till flera behövande muslimer eller att ge flera sa’a till en behövande muslim.
2) Man kan ge Zakāt al-fitr upp till två dagar före Eid al-fitr
3) Obligatoriet upphävs inte av att tiden passerar om man underlåter att betala Zakāt al-fitr. Man skall då ge all Zakāt al-fitr för en själv och de man är skyldig att försörja i efterhand.
4) Det är en synd att underlåta att ge Zakāt al-fitr eller att skjuta upp att ge den till efter solnedgången på dagen för Eid al-fitr.
5) Zakāt al-fitr skall ges till de behövande i ens eget lokala område eller till ett annat område, helt eller delvis delat mellan de fattiga i respektive område före solnedgången på eid-dagen.
6) En kvinna kan ge Zakāt al-fitr till hennes fattige make men maken kan inte ge Zakāt al-fitr till sin hustru oavsett hur fattig hon är.
7) Om man inte har ett mått som är en sa’a enligt profetens sa’a så skall man veta att en sa’a är fyra mudd och en mudd motsvaras av 0.51 Liter. En mudd är det mått av stapelvara, ris eller annat som en person med normalstora händer kan hålla om han skopar händerna tillsammans, utan några mellanrum mellan fingrar eller handflator, så att handflator och lillfingrar möts parallellt, utan att han skopar händerna allt för mycket och att tummarna läggs längs kanten på handflatorna.
Och Allah vet bäst.
Översättning och sammanställning av sidi Idris F Brusi