Allahs nittionio namn
Al-Muqît [swt]
Han är Den som Ger Näring till hela skapelsen. Gud skapar föda till var och en av Sina skapade varelser innan Han skapar dem själva. Ingen kan ta bort den näring som är bestämd för varje del av skapelsen.
Vår försörjning tar inte slut förrän döden hinner ifatt oss. Se på växter och fåglar eller tänk på tvillingar i mammans livmoder; hur var och en tar upp sin utmätta näring utan att försöka ta något från den andre, och utan att bekämpa varandra.
Ändå kan samma tvillingar som lugnt och fridfullt tog emot sin näring genom mammans blod, sedan de kommit till världen och vuxit upp, döda varandra för att få ensamrätt till arvet efter mamman. Har Gud sagt till dem: “Gå ut och skaffa mat nu när ni har kommit till världen. Jag har gjort Mitt för er”? Skulle Han ha glömt att ge dem deras försörjning?
Gud är ’Alîm, Den som Vet allt, Han är Khabîr, Den som är Underrättad om allt och Medveten om allt. Han glömmer inte och gör inga misstag. Han är Qayyûm, Den som existerar oberoende av allt och Muhaymin, den vaksamme Väktaren och Beskyddaren. Han är världarnas Herre. Han förlorar inte Sin skapelse ur sikte och inte heller undandrar Han den Sitt beskydd och Sin Omsorg ens för en bråkdel av en sekund.
Utan att bli ombedd ger Han försörjning åt dem som inte kan fråga efter den eller inte kan arbeta själva för den. Men för dem som kan, har Gud skapat medel och möjligheter.
Gud behöver Själv inga medel. Guds tjänare kan genom Hans vilja välja mellan lagenliga och olagliga medel. Väljer du olagliga medel kommer du inte att öka din försörjning. Vad din försörjning än är och med vilka medel du än får den, kan den aldrig överskrida din bestämda lott. Det är inte medlen som skapar försörjningen. De kan inte ens ge försörjning. Medlen kan liknas vid rör som förmedlar Guds, Försörjarens, gåvor till var och en i skapelsen. Genom dessa flödar näringen så länge döden inte kommer över oss. Och döden kommer på sin bestämda tid sedan vi tagit vår sista tugga och dragit vårt sista andetag.
Därför förtröstar Guds trofaste tjänare enbart på Guds löften. Han tror att Gud, al-Muqît, är Den som Skapar och Ger försörjning ända till hans dödsdag och väljer de lagenliga medlen för sin försörjning. Han riskerar inte sitt liv här, och det som ska komma, genom dåliga handlingar, svek och lögner för att få den försörjning som är bestämd för andra.
’Abd al-Muqît har gjorts medveten om andras behov och medlen för att tillfredsställa dem vid rätt tidpunkt, i rätt mängd och utan dröjsmål eller så att något fattas.
I klassisk arabiska har roten q-w-t följande betydelser:
att ge föda, att nära
att förse med förråd, att uppehålla
att behålla, bevara, vakta
att bevittna, betrakta, vaka över
Namnet Al-Muqît förekommer i Koranen, se t.ex. 4: 85