Allahs nittionio namn
al-Mu’izz och al-Mudhill [swt]
Han är Den som Hedrar och som Förnedrar. I hedrande och förnedrande ligger också innebörden upphöjelse och nedsänkning. Den som är hedrad har upphöjts till en ställning av stolthet och värdighet (’izzah). Men den ställning av stolthet och värdighet som Gud, den som Hedrar, har gett är helt olik den som människan tror att hon har förtjänat själv (kibr). Den som Gud hedrat med stolthet och värdighet tillskriver inte sig själv detta, utan vördar Den som hedrat honom.
Och den som hedrats är fortfarande en människa som behöver äta och dricka, vilket han gör på ett lagenligt och måttfullt sätt, eftersom en del av den värdighet som Gud skänkt honom också innebär att han med visdom och Guds välbehag får ånjuta glädje över det nödvändiga i denna värld. En sådan Guds tjänare kommer inte att förirra sig bort från det tillåtna eller från att söka Guds välbehag, även om det skulle leda till hans död, eftersom i gåvan från Den som Hedrar till den hedrade innesluts en garanti mot att den gudomliga gåvan vanhelgas.
Den ära däremot som man tillskriver sig själv eller som andra Guds skapade varelser tillskriver en, innebär en förbannelse som förvränger ens sanna natur och får en att inbilla sig att man är i ett tillstånd som inte är ens eget. Sann självkännedom leder till Gud, men att tro sig vara något annat än man är leder till den onde. Utmärkande för honom är arrogans och högmod, vilket blev orsaker till att han stöttes bort från Gud. Detta var Guds första handling i egenskap av Den som Förnedrar, al-Mudhill.
Det finns också de som Gud varken har gett värdighet eller hedrat och inte heller har någon falsk värdighet som de tillskriver sig själva, människor som är ärelösa, skamlösa och vanvördiga. Deras hjärtan brinner av ärelystnad inriktad på denna värld. Ingenting gott kommer från dem till någon eller något, eftersom de är själviska och snåla. Det finns ingen gräns för hur mycket de är beredda att förödmjuka sig för att tigga om det goda i denna värld. De gör sig skyldiga till shirk, att tillskriva Gud medhjälpare, eftersom de tar till gudar de som i denna värld slänger några ben till dem. De som ber om, och hoppas, allt från Gud ensam, vet att all ära tillhör Honom och kan komma bara från Honom. De som tror att de själva formar sina öden, och själva kan skaffa sig allt de vill, de som vill prisas av människor och är högmodiga följer den onde. De kommer att lida samma straff som den onde och stötas bort från Gud och Hans omsorg. De som sänker sig till att tillbe skapade varelser i hopp om att få något gott från dem kommer Gud att förödmjuka än mer och de kommer att förtryckas av dem som de tar till sina världsliga gudar.
’Abd al-Mu’izz har hedrats med Guds vänskap och har därmed upphöjts till ärans och framgångens högsta höjd, och så framstår han också för hela skapelsen.
’Abd al-Mudhill har gjorts till ett exempel på förnedring. Det är i Sina fiender som Gud ofta visar Sitt attribut som Förödmjukare.