Allahs nittionio namn
Al-Karîm [swt]
Han är Den Mest Generöse. Det största beviset på Hans generositet är Hans Barmhärtighet; Han förlåter när Han kunde straffa. Han håller Sina löften, och Han har lovat att belöna goda handlingar. Han är al-Karîm, Den Mest Generöse, och Hans belöningar överträffar alla förväntningar. Han lovar också straff för den som syndar. Detta kallas al-wa’îd, “hotet”, enligt vilket alla som syndar ska vänta sig straff. Men i Sin gudomliga bedömning tar Han hänsyn till förmildrande omständigheter, och i Sin generositet förlåter Han.
Han är generös mot dem som tar sin tillflykt till Honom. Du behöver ingen förmedlare för att komma inför Honom. Han känner till dina svårigheter och behov innan du själv vet om dem. I Sin generositet hjälper Han dig och tillgodoser dina behov till och med innan du ber om det.
De som är generösa bland människorna har Gud gett mer än andra när de fick gåvan att vara generösa. Dessa människor är inte nöjda när de inte har någonting att ge eller när de inte kan hjälpa andra.
De som är generösa får inte alltid tack eller erkänsla, de är tvärtom ofta besvärade av växande krav. Hjälpsökande kommer till dem från när och fjärran och skockas omkring dem. Den generöse bör vara tacksam och vara medveten om att generositetens gåva är ett tecken på att Gud har godtagit Sin tjänares Gudstjänst och förökat hans ära.
Man ska inte förtröttas och inte vara högmodig – detta är hotande faror. För de behövande är hopplöshet och tvivel på Guds generositet också faror. Liksom det är en fara för syndaren – hur stor hans synd än är – att tvivla på Guds barmhärtighet och generositet.
’Abd al-Karîm är ett vittne till Guds omätliga generositet och handlar i enlighet med detta. Han förstår att fullt ut uppskatta Guds generositet och han vet att ingenting av det som ges till oss är vårt eget. Vem som än får ta emot något är ovärdig och förtjänar det inte, men på samma sätt som Gud döljer våra fel och svagheter, så överser ’Abd al-Karîm med våra fel och döljer dem för andra, och på samma sätt som Gud förlåter vår otacksamhet, så förlåter också ’Abd al-Karîm. Gud säger:
Vad kom dig, människa, att missta dig ifråga om din Herre, den Givmilde? [Han] som har skapat dig och format dig [med hänsyn till den uppgift du skall fylla] och gett din natur dess jämvikt;
(K. 82: 6-7)
Det sägs att när Umar [ranhu], må Gud vara nöjd med honom, hörde denna vers svarade han genom att säga: “Ja, det är genom Din generositet [Du har skapat oss], O Du min Herre!” Muhyiddin ibn al-’Arabi, sade att syftet med detta Umars uttalande var att fästa andras uppmärksamhet på deras fördärvade tillstånd. Jämfört med Guds omätliga gåvor framstår tjänarens synd och trots som småaktigt och futtigt. De tjänare i vilka Gud tydliggör Sin nåd och generositet uppfattar inga gränser för Hans gåvor och visar ingen brist på tacksamhet för det de får ta emot.
Roten k-r-m har följande betydelser i klassisk arabiska:
att vara ädel, stor, väldig, högsinnad
att vara generös, givmild, välgörande
att vara högt aktad och värderad, att vara ärad och prisad
att vara förnämlig, dyrbar, värdefull, sällsynt
att vara produktiv, fruktbärande
Namnet förekommer I Koranen, t.ex. i 82: 6.