Allahs nittionio namn
Al-Kabîr [swt]
Han är den Störste. Hans storhet sträcker sig från före begynnelsen till efter slutet. Storheten av alla möjliga storheter är, från början till slut, alltigenom Hans skapelse och är ett bevis på Hans storhet.
Vi använder ordet “oändlig” i relation till himlarymderna och tiden. Att vi på det sättet tillskriver “oändlighet” till det skapade beror på att en rätt uppfattning om sådant inte är tillgänglig för vår förståelse. Om vi hade ett fordon, lika snabbt som vår tanke och vår fantasi, och färdades rakt in i himlarnas djup i en rät linje och genomkorsade omätliga avstånd, passerade miljoner solar varje sekund, och om vårt liv varade miljarder århundraden, skulle vi ändå bara fara genom en obetydlig del av universum och tiden.
Allt detta, som inte ryms i vår föreställningsförmåga, skapades genom ett ord av Gud och med Hans vilja. Om Han vill kan Han göra det åter och åter igen och i allt större omfattning utan att förlora något av Sin kraft. För Honom är det ingen skillnad mellan att skapa en atom eller ett universum som tycks oändligt.
Om Han vill att något skall vara säger Han bara: ”Var!” – och det är.” “Kun fa yakûn!” (K. 36: 82) Vi kan inte förstå Hans Storhet, och vilken storhet vi än försöker föreställa oss, är Han ändå större.
Insikten om Hans storhet bör väcka fruktan för, och kärlek till Honom, liksom önskan att inte vara något annat än Hans tjänare.
Att frukta Gud är inte detsamma som att frukta en tyrannisk kraft som med rätta, av hämndlystnad eller helt godtyckligt, kan krossa oss. Gud är den Barmhärtige och Nåderike, den Vise, den Rättvise, den Frikostige och Den som Älskar. Fruktan för Gud är följden av att älska Honom – vi eftersträvar Hans kärlek och fruktar att förlora den, och att inom oss uppleva att Han är besviken. En människas största förlust är att bli utsatt för Guds besvikelse och vrede, och det största hon kan vinna är att bli älskad av Gud.
Hur anstränger vi oss inte för att bli godtagna och älskade av dem vi betraktar som stora! Vilket slöseri med kraft att söka tjänarens kärlek istället för hans Herres!
’Abd al-Kabîr växer och fullkomnas bara genom Gud, utan egna ansträngningar eller hjälp från andra.
Från roten k-b-r kan i klassisk arabiska härledas följande betydelser:
att ha hög rang, stor värdighet, att vara ädel och majestätisk
att vara mycket stor, väldig, värd att frukta
att ha hög ålder, att vara äldst
att ha stor kunskap, att veta mest
att ha rättigheter som övergår alla andras
I Koranen kan man finna namnet Al-Kabîr i bl.a 22: 62