Mehmed Handjic
presentation av en ’alim i vår tid
av Adnan Kozarcanin
Mehmed Handjic är född i Sarajevo 1906. Redan som gymnasieelev bestämde han sig att ägna sitt liv åt Islamiska vetenskaper. Därför studerade han redan från början arabiska språket och andra islamiska vetenskaper från grunden. Efter att ha gått ut sharia-gymnasiet 1926 började han samma höst på Jami’a Al-Azhar där han tog examen 1931. Innan han återvände hem till Sarajevo gjorde han Hajj tillsammans med sin far Muhammad-aga.
Efter att ha kommit hem anställdes han som lärare i Gazi Husrev-beg madrasa i april 1932. Han jobbade där till 1937 då han blev bibliotekarie i Gazi Husrav-beg biblioteket och gjorde en enorm insats genom att katalogisera de islamiska manuskript som fanns där. I slutet av 1939 blev han lärare på den islamiska sharia’ högskolan (VIST), där han stannade till sin död 1944.
Handjic började skriva redan som gymnasieelev. Hans första artikel trycktes i första numret av ”Nya Behar” 1927-28 (en islamisk tidsskrift) och hade titeln ”Grundaren av Kairo och al-Azhar” – denne tillhörde nämligen de slaviska folken. Fram till sin död 1944 publicerade Handjic över trehundra verk av olika omfattning, som tillsammans utgör ett helt bibliotek. Med tanke på att allt detta gjordes under bara 16 år – tiden från att den första artikeln gavs ut till hans död – inser man något av hans storhet. Hans intresse var inte begränsat till strängt islamiska discipliner, utan han utforskade också islamisk historia, speciellt de bosniska muslimers historia. Hans favoritämne var hadith-kunskap, där han lämnade många originella bidrag. Han är utan tvekan den person som betytt mest under det gångna seklets första hälft, inte bara i Bosnien utan för alla muslimer på Balkan (Rumeli). Hans insats är viktig inte minst med tanke på att han levde i en period som var katastrofal för muslimerna i denna del av världen. Det räcker att nämna Balkan krigen sammt första och andra världskrigen samt det faktum att muslimerna förlorade kontakten med resten av ummat. Muslimerna utsattes under den perioden för olika sorters förtryck, mord och plundring av jord. Mehmed Handjic var den som återgav stoltheten till de lärda islamiska kretsarna och han engagerade sig samtidigt som en ’alim och som politiker.
Bosniska muslimer är ett av de få folk i Eurupa som öppet fördömde folkmordet av judar, romer, muslimer, serber och andra i den välkända Sarajevo -deklarationen från 1941, där de flesta islamiska lärda från alla städer i Bosnien skrev på. Handjic var en av initiativtagarna. Sarajevo-deklarationen välkomnades dock inte av Ante Pavelics ustasha-regim i Zagreb. Den 29 juli 1944 dog Handjic på sjukhuset i Sarajevo efter en blindtarms operation. Redan då utryckte man misstankar om omständigheterna kring hans död.