Abu Dawud
ABÛ DÂWÛD Sulaymân b.[1] al-Ash´ab b. Ishâq b. Bashîr al-Azadî as-Sijistanî, allmänt känd som Abû Dâwûd, föddes 202 e. H.[2]/817 e. Kr. i Sijistan i Persien (nuvarande Iran). Han befann sig ofta på resande fot i sitt sökande efter kunskap som rörde hadither och hans resor förde honom till Bagdad, Hijaz (Västra Arabien), Egypten, Al-Jazirah, Nishapur, Syrien och Isfahan. Av detta resande och sökande efter profetiska berättelser följde att han kom att studera för många av den tidens framstående hadithkännare, däribland imam Ahmad b. Hanbal och imam al-Bukhârî.
At-Tirmidhî och an-Nisâ’î tillhör Abû Dâwûds studenter. Han är välkänd för sin sammanställning av 4 800 hadither i boken As-Sunan Abû Dâwûd som han kommenterade med orden: ”Jag skrev ned 500 000 av Profetens hadither, frid och välsignelser vare med honom, och bland dessa valde jag de som finns i As-Sunan.”
Muhammed b. Ishâq as-Saghanî sade: ”Abû Dâwûd hade samma makt över hadither som profeten David, frid vare med honom, hade över järnet.”
Mûsa b. Ibrâhîm, en stor hadith-kännare, sade en gång om honom: ”Abû Dâwûd skapades i denna värld för hadither och i nästa för paradiset. Jag har aldrig träffat någon som varit bättre än han.”
Al-Hâkim sade om honom: ”Abû Dâwûd var sin tids oomtvistade imam bland hadith-kännarna.”
Ibn al-Jawzî kommenterade Abû Dâwûds hadith-samling och sade: ”Abû Dâwûd var en utomordentlig hadith-kännare och en framstående lärd. Ingen har sammanställt en bok som hans Sunan.”
Imam Abû Dâwûd sägs, i sin egenskap av hâfiz (hadith-mästare)[3] ha kunnat memorera en bok efter bara en genomläsning. Han brukade vidga den ena av sina ärmar för att kunna samla anteckningar om hadither där, men ansåg det onödigt att vidga också den andra. Abû Dâwûd var känd för sin stora lärdom, men också för sitt fromma och stränga sätt att leva; mycket tid ägnades åt tillbedjan och åt att minnas och åkalla Gud, den Högste.
Imamen dog år 275 e. H./899 e. Kr. i staden Basra under mån-månaden Shawwâl [4].
Må Gud vara nöjd med honom.
1) b.: förkortning av ”bin” som betyder ”son till”.
2) e. H.: ”efter Hijrah”. Hijrah är Profeten Muhammeds, må Guds frid och välsignelser vara med honom, utvandring från Mekka till Medina som ägde rum år 622 e. Kr.
3) En hadithmästare (hâfiz) är någon som har memorerat minst 100 000 hadither.
4) Alla nämnda månader är den islamiska hijrî-kalenderns mån-månader.