`Arafah-dagen, årets bästa dag
Under Arafah-dagen, den 9:e Dhu’l-Ḥijjah, överflödar den gudomliga nåden och barmhärtigheten och dagen betraktas av många lärde som årets bästa dag. Profeten [saw], må Gud välsigna honom och ge honom frid, sade att under `Arafah-dagen räddar Gud fler människor från elden än under någon annan dag. Det har också berättats att var och en som har ett stoftkorns vikt av tro i sitt hjärta blir förlåten av Gud på denna dag antingen han står vid `Arafah eller ej.
Profeten [saw], må Gud välsigna honom och ge honom frid, lärde dem som inte gör Hajj att fasta på `Arafah-dagen med löftet att detta utplånar hela det föregående årets synder och de synder som begås under det kommande året. Vad betyder det att det kommande årets synder utplånas? De lärde har sagt att det antingen betyder att vi skyddas från att falla i synd eller att vi bli förlåtna för de synder vi begår. Här gäller det mindre synder mellan en person och Gud, och inte sådana då någon kränkt en annans rätt. Detta är en omätlig gåva från Gud till Hans älskades [saw], må Gud välsigna honom och ge honom frid, umma.
Vi bör också vända oss till Gud för att be om förlåtelse och för att få våra behov uppfyllda, i synnerhet under eftermiddagen. Genom att göra det efterliknar vi de som står vid `Arafah – de som har garanterats förlåtelse – och vi ber Gud ge oss det som Han ger till dem. I enlighet med det som Profeten [saw], må Gud välsigna honom och ge honom frid, har sagt: “Den som efterliknar ett folk är en av dem.”
Vi ska också avsätta tid för att läsa Koranen. Det har berättats att den som läser Sūra al-Ikhlāṣ tusen gånger kommer att få vad han än ber om. Vi ska också be för Profeten [saw], må Gud välsigna honom och ge honom frid, och tillbringa tid för andra sätt att minnas Gud, i synnerhet tahlīl (La ilaha ill Allah), eller att förkunna Guds Enhet. Profeten [saw], må Gud välsigna honom och ge honom frid, har sagt:
“Det bästa som jag, och andra profeter före mig, har sagt är:
’Lā ilāha ill’Allāhu waḥdahu lā sharīka lahu, lahu’l-mulku wa lahu’l-ḥamdu wa huwa `alā kulli shayin qadīr.’”
[Det finns ingen gud utom Gud, Den Ende, Han har ingen vid Sin sida, herraväldet är Hans, allt lov och pris tillkommer Honom och Han råder över allting.]
I en annan berättelse förmedlas följande tillägg till denna bön:
Allāhumma’j`al qalbī nūran wa sam`ī nūran wa baṣarī nūran. Allāhumma’shraḥ lī ṣadrī wa yassir lī amrī.
[O Gud! Ge mitt hjärta ljus, ge ljus åt min syn och hörsel O Gud! Min Herre, ge mitt hjärta frid och underlätta mina angelägenheter!]
Sayyidunā `Alī [ranhu], må Gud vara nöjd med honom, har berättat att den bön som Profeten [saw], må Gud välsigna honom och ge honom frid, brukade be mest på Arafah-dagen var:
Allāhumma laka’l-ḥamdu kalladhī naqūlu wa kharyan mimmā naqūlu. Allāhumma laka ṣalāti wa nusukī wa maḥyāya mamāti wa ilayka ma`ābi wa laka rabbi turāthī. Allāhumma innī a`ūdhu bika min `adhābi’l-qabri wa waswasati’l-ṣadri wa shatāt amri. Allāhumma innī a`ūdhu bika min sharri mā tahubbu bihi ar-rīḥ.
[O Gud! Dig tillkommer allt lov och pris, så som vi prisar Dig och än bättre. O Gud! Min bön och min gudstjänst, mitt liv och min död tillhör Dig och till Dig ska jag återvända. Allt jag äger återgår till Dig, Du min Herre. O Gud! Jag söker skydd hos dig mot straffet i graven, den ondes viskningar och mot prövningar som kommer av att mina angelägenheter är i oreda. O Gud! Jag söker skydd hos Dig mot det onda som vinden bär.]
Om man kan samlas under denna tid är belöningen större, liksom möjligheten att [böner och handlingar] godtas av Gud. Det var så Sayyidunā `Abdullāh Ibn `Abbās och hans följeslagare brukade göra. De åkallade Gud och bad efter Asr och fram till Maghrib.
Översättning AC Nilsson