Månadens nasiha av Abdussalam Ahmed
juli 2010
Bismilahi Rahmani Rahim
När Allah, den Upphöjde och Ärorike, vill en tjänare väl, gör Han tjänaren medveten om hans brister. Brister och tillkortakommanden uppmärksammas av den som har god självinsikt, och de som känner sin otillräcklighet kan också behandla den. De flesta människor är dessvärre omedvetna om sina tillkortakommanden. Eftersom tankar föregår handlingar, blir ett första steg att medvetandegöra fördärvliga tankar och hindra dem från att slå rot.
Imam al-Ghazali gör en distinktion mellan fyra olika nivåer i det mänskliga beslutsfattandet.
1. En tanke (خاطر)
2. Denna första tanke kan väcka ett begär (هيجان الرغبة)
3. En bedömning att det är bra att tillfredsställa detta begär (حكم القلب)
4. Ett beslut att handla i enlighet med bedömningen (تصميم العزم)
Hans slutsats är att människan inte hålls ansvarig för det som anges i de två första kategorierna, eftersom det som sker på dessa nivåer ligger bortom människans kontroll. Den tredje kategorin är mer komplex. Den bedömning det här gäller kan, enligt al-Ghazali, ske frivilligt eller ofrivilligt. Sker den frivilligt är man ansvarig, men om den är ofrivillig har man inte gjort något fel. Beslutet i den fjärde kategorin sker frivilligt, och al-Ghazali menar följaktligen att individen är ansvarig. Han gör dock ett undantag för situationer då en person beslutar att handla på ett visst sätt, men sedan avstår. Om personen avstår för Guds skull, d.v.s. om han avstår för att han inser att handlingen är förbjuden kommer han att belönas. Om han däremot avstår av rädsla för att förebrås av andra människor eller av andra liknande orsaker hålls han ansvarig. Imam al-Ghazali menar alltså att individen kan hållas ansvarig först när han har gjort ett aktivt val att handla i enlighet med det som är moraliskt fel.
Abu Huraira, må Allah vara nöjd med honom, har berättat att Profeten, må Allah välsigna honom och ge honom frid, sade: ”Allah har accepterat min bön om att förlåta mina efterföljare det som viskas i deras hjärtan, såvida de inte handlar i enlighet med det eller yttrar det.” (Bukhari)
För att kunna korrigera otillräckligheter krävs således inte bara att vi identifierar våra tillkortakommanden utan också att vi medvetandegör den tankeprocess som gör dem möjliga. Lyckas vi med att angripa roten till det onda och kontrollera våra tankar kan vi räkna med att våra handlingar naturligt inordnar sig samt håller sig inom ramen för det tillåtna.