Månadens nasiha av Nora
maj 2011
Bismi lLah ar Rahmani ar Rahim
En reflektion över Surat Al-Duha.
Under en kort period på några dagar upphörde uppenbarelserna att komma till Profeten, må Gud välsigna honom och ge honom frid. De icke-troende började därför håna Profeten och menade att hans Gud hade övergett honom. Detta var en svår tid för Profeten och ängeln Gabriel kom då ner med denna sura.
Gud öppnar suran med att svära vid två av Sina skapelser – det klara morgonljuset och den mörka natten. Skapelser vars existens ingen kan tvivla på eller förneka. Då något svärs vid i Koranen är detta ett tecken på att stor vikt skall läggas vid det som följer. En ed i Koranen innebär med andra ord att vi som lyssnare skall reflektera över och lyssna uppmärksamt på meningen som följer och förstå att detta är något vi ska ta till oss och inte förbise eller glömma.
1. Vikten av tålamod:
I verserna som följer efter denna ed försäkras Profeten, må Gud välsigna honom och ge honom frid, om att Gud inte har övergett honom samt att det liv som ligger framför honom ska bli lättare än det som hittills varit och slutligen att Gud skall ge honom det goda i överflöd tills han blir nöjd.
Dessa verser innehåller en mycket väsentlig påminnelse om vikten av tålamod. Som lyssnare ska vi ta till oss alla påminnelser och uppmaningar i Koranen som om dessa talade direkt, och enbart, till oss. Här tröstas, stärks, vägleds och påminns Profeten under sin svåra period av Guds ord, men dessa verser talar också i högsta grad till var och en av oss och ska kommas ihåg under svåra stunder i våra egna liv.
2. Insikten om Guds gåvor:
I nästföljande verser påminner Gud Profeten, må Gud välsigna honom och ge honom frid, om de gåvor och välsignelser han fått ta emot tidigare. Gud frågar Profeten om dessa gåvor på ett sätt som gör det omöjligt för honom att förneka dem. ”Fann Han dig inte faderlös och gav dig ett hem? Och såg Han dig inte vilsen och vägledde dig? Och såg Han dig inte lida nöd och skänkte dig allt vad du behövde?” På samma sätt kan inte heller vi förneka Guds oräkneliga gåvor till oss. Vi måste vara medvetna om dem och inse vad vi har i våra liv och låta den insikten föra oss mot det goda och det rätta.
3. Tacksamhetens betydelse:
Suran avslutas med uppmaningar om att med alla dessa gåvor följer ett ansvar. Verserna uppmanar Profeten, må Gud välsigna honom och ge honom frid, efter att ha påmint honom om hans tidigare gåvor, att inte vara hård mot den faderlöse samt att inte stöta bort tiggaren med barska ord. Detta är ett sätt att visa Profeten hur han ska visa tacksamhet för de gåvor han fått del av. Oavsett vad dessa gåvor kan vara i varje individs fall; kunskap, pengar, hälsa, trygghet eller skönhet så är dessa till för att användas på ett sätt som behagar, och visar tacksamhet mot, Givaren – Allah.
I den sista versen av denna sura uppmanas vi att tala om Guds välgärningar. Detta för att påminna oss själva och varandra om det goda Han, swt, skänker oss. Denna sura sammanfattar således tre viktiga egenskaper att sträva efter i denna värld. Att visa tålamod i svåra stunder, att vara medveten om Guds oavbrutna givande, samt att visa tacksamhet i handling. Detta är en fast grund att stå på under resan genom livet och beprövade sätt att närma oss Den som gav oss detta liv och som en dag åter skall samla oss för räkenskap.