Månadens nasiha av imam Abdul Wahid Morrone
maj 2012
Bismi Allah ar Rahmani ar Rahim
Koranen innehåller många berättelser om historiska händelser och personer. Dessa berättelser utgör självklart bara ett mycket begränsat urval av alla historiska händelser, men det finns en mening med att just dessa berättelser har valts ut på bekostnad av andra. Människans villkor och hennes sociala och kulturella liv är under ständig förändring. När vi läser om människor som levde förr kan det ibland framstå som att det handlar om livet hos en annan art, vars förutsättningar inte kan jämföras med dem som gäller för vår egen situation. Detta må vara sant om vissa aspekter av vårt och deras liv, men det faktum att vi alla tillhör människosläktet innebär att vi också har mycket gemensamt, trots stora avstånd i tid och rum. De centrala existentiella frågorna har t.ex. alltid spelat en viktig roll i människans liv och kommer så att göra även i framtiden. I Koranen står det att ”deras hjärtan är lika”. De argument som fördes fram mot tidigare profeter fördes också fram av Quraysh, och återkommer även i vår tid. Koranens berättelser ska därför uppfattas som arketyper, dvs. berättelser som kan lyftas ur den sociala och kulturella kontexten där de uppstod och tillämpas på vår egen samtid. För detta krävs eftertanke och reflektion.
I Koranen uppmanas vi ofta att dra lärdom av det som hänt tidigare, och ett av de arabiska ord som används för detta syfte är ictibār. Detta ord härstammar från roten cayn, bā’ och rā’, och den grundläggande betydelsen hos denna rot är ”att förflytta sig från ett tillstånd till ett annat.” (al-isfahānī) Det är således ett slags rörelse som beskrivs, antingen det gäller en konkret eller abstrakt rörelse. Verbet cabara betyder t.ex. ”att korsa”, och kan beteckna såväl att korsa en flod eller att dö, dvs. att korsa gränsen mellan detta liv och nästa. När vi läser berättelser i Koranen bör vi med andra ord lyfta berättelserna ur sitt ursprungliga sammanhang och låta dem färdas till vår tid.
En del berättelser kräver inte mycket eftertanke. Vi kan t.ex. med lätthet identifiera faraonska drag hos makthavare i några av våra dagars muslimska länder. Andra berättelser kräver reflektion och en förståelse för symbolik. Drömtolkning kallas tacbīr al-ru’yah. Verbalsubstantivet tacbīr kommer från ovan nämnda rot. De flesta drömmar är fyllda av symboler och för att kunna tolka dem måste man förstå relationen mellan drömmens symboler och verkligheten som vi upplever den när vi är vakna. Vatten kan t.ex. symbolisera liv, och avföring pengar. För att kunna förstå en dröm krävs ofta att man vänder sig till någon som är kunnig och som kan överskrida gränsen mellan dröm och verklighet för att finna drömmens betydelse. På samma sätt kan de lärda finna nya betydelser i Koranen genom att tolka verserna symboliskt och härleda tidlösa tolkningar. Här är ett exempel:
Hon sade: ”När kungar erövrar ett land, vållar de förstörelse och förödmjukar de förnämsta bland dess invånare. Ja, så går de till väga.” (K. 27: 34)
Denna vers skildrar ett historiskt faktum, men också en andlig realitet. De ord som yttrades av drottningen i samband med att hon rådslog med sina förtrogna är i sig själva historiska fakta som pekar på historiska realiteter. Den symboliska tolkningen gör gällande att ”kungar” i versen ovan är pengar och rikedomar, ”land” är hjärtat och de ”förnäma invånarna” är de goda tankar som kommer från Gud. När kärlek till pengar och rikedom tränger in i hjärtat får de goda tankarna en sämre status och prioriteras bort.
Dessa plötsliga insikter som man ibland får erfara under läsningen av Koranen kan vara så starka att de rör till tårar, och i detta sammanhang är det värt att nämna att ett arabiskt ord för tårar är cabrah. Profeten, frid och välsignelser vare med honom, sade:
”Tålamod bör man ha när hemsökelsen först slår till, men tårar (cabrah) är det ingen som kan kontrollera.”