Månadens nasiha av Abdul Wahid Morrone
februari 2011
Lär er arabiska!
För den som kan arabiska öppnar sig en helt ny värld. Dels för att ett universum av böcker blir tillgängliga, men också för att det arabiska språket möjliggör många olika tolkningar av ett och samma ord. Jag vill konkretisera detta med ett litet exempel. I Bernströms tolkning av Koranen står det:
Var inte som de som glömmer Gud och som Han då låter glömma [vad som är bäst för] dem själva; det är de som har förhärdat sig i synd och trots. (K. 59: 19)
Orden ”och som Han då låter glömma […] dem själva” är en översättning av arabiskans ”ansāhum”. Detta verb härrör från roten n-s-y och tillhör verbformen af’ala. Denna verbform har flera olika funktioner. En funktion är att den kan omvandla verbets subjekt till ett objekt. Låt oss ta ett exempel: ”Zayd glömde maten”. Här är Zayd subjekt och detta motsvarar arabiskans Zayd nasiya al-akl. Om man omvandlar verbet ”att glömma” (nasiya) till verbformen af’ala (ansā) förvandlas subjektet Zayd till objekt. Ansā Zaydan al-akl, [någon] fick Zayd att glömma maten. Det är i enlighet med denna tolkning som verbet ansā har översatts i ovan nämnda koranvers. När de glömde Gud straffade Han dem genom att låta dem glömma sig själva.
Verbformen af’ala kan också betyda att man upptäcker att någon har en specifik egenskap. Verbet karuma betyder att vara generös. Om vi omvandlar detta verb till af’ala får vi verbet ”akrama”. Araberna säger t.ex. ”Akrama Zaydan” Han upptäckte att Zayd var generös. Om man tillämpar denna betydelse på verbet ansā i ovan nämnda koranvers får man ”Var inte som de som glömmer Gud och som Han upptäckte att de hade glömt sig själva.” Denna tolkning gör gällande att Gud inte straffade dem för att de glömt Honom, utan att de glömde Gud, eftersom de först glömde bort sig själva. I enlighet med den första tolkningen är att glömma sig själv ett resultat av att man glömt Gud, men i enlighet med den andra tolkningen glömmer de Gud för att de glömt sig själva.
Det finns otaliga exempel på hur arabiskan genom sin grammatiska konstruktion öppnar för djup och rikedom i betydelser och innebörd.