Månadens nasiha av imam Abdul Wahid Morrone
april 2013
Bismi lLah ar Rahmani ar Rahim
was-salatu was-salamu ’ala Muhammad wa ’ala alihi wa ashabihi.
Det är allmänt känt att det är förbjudet att dricka rushaltiga drycker. Det arabiska ordet för vin, khamr, har, enligt Ibn Faris, den grundläggande betydelsen ”att dölja”, och de lärda har förklarat att förbudet mot att dricka vin har sin grund i att vin döljer, slår ut, intellektet. De lärda har också genom analogi slutit sig till att förbudet mot vin också ska tillämpas på alla drycker eller substanser som har samma effekt på intellektet och i en hadith förmedlar både Bukhari och Muslim: ”Allt som berusar är förbjudet”.
Det är inte bara rushaltiga drycker som lägger sig som en slöja över intellektet. Människan kan även berusas av starka känslor som vrede, kärlek eller andra begär. I en hadith säger Profeten, frid och välsignelser vare med honom: لا طلاق في إغلاق (Abu Dawud & Ibn Majah) Ordet ighlaaq har tolkats olika, men en del lärda anser att det betyder extrem vrede och att hadithens betydelse är: ”En skilsmässa är inte giltig om den verkställs under extrem vrede.” Skilsmässan är inte giltig, eftersom personen inte vet vad han säger. I en annan hadith säger Profeten, frid och välsignelser vare med honom, att Gud känner större glädje över att en troende tjänare ångrar sig än den glädje som upplevs av en man som befann sig på en torr och ofruktbar plats med sin kamel som bar hans mat och dryck. Mannen somnade och när han vaknade var kamelen borta. Efter att ha sökt efter den blev han törstig och sade till sig själv: ”Jag återvänder till den plats där jag var tidigare och lägger mig att sova tills döden tar mig. Därefter lade han sig med huvudet på armen i väntan på att dö. Han vaknade till och såg kamelen. I ett rus av glädje utbrast han: ”Gud, Du är min tjänare och jag är din herre!” (Muslim) I sin förvirring säger han fel.
I Koranen står det:
يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُواْ لاَ تَقْرَبُواْ الصَّلاَةَ وَأَنتُمْ سُكَارَى حَتَّىَ تَعْلَمُواْ مَا تَقُولُونَ
Troende närma er inte bönen i ett berusat tillstånd, utan först när ni vet vad ni säger. (K. 4: 43)
Imam al-Ghazali, må Gud vara nöjd med honom, menar att versen också kan tillämpas på dem som, berusade av sin kärlek till livet, kommer till bönen utan att veta vad de säger (Ihya ’ulum al-din)
Ovanstående exempel visar att människan tenderar att förlora kontrollen när hon är berusad, oavsett om berusningen beror på rushaltiga drycker, vrede, glädje eller andra starka känslor. Ett annat exempel finner vi i Koranens berättelse om Lots folk, frid och välsignelser vare med honom. Gud beskriver dem i följande ordalag:
لَعَمْرُكَ إِنَّهُمْ لَفِي سَكْرَتِهِمْ يَعْمَهُونَ
Så sant du lever, i sin berusning, famlar de i blindo (K. 15: 72)
Gud säger att de är berusade och att de famlar i blindo, dvs. intellektet har slagits ut och de följer sina begär, utan att intellektet kan hålla tillbaka eller vägleda dem. Det är ordet sakrah som i versen ovan översatts ”berusning”, och verbet sakara kan betyda att fördämma vatten, dvs. hindra det från att rinna, och på samma sätt förhåller det sig med begären. De dämmer upp intellektet och hindrar det från att fungera som det ska.
I en annan passage beskrivs Lots folk på följande sätt:
وَجَاءهُ قَوْمُهُ يُهْرَعُونَ إِلَيْهِ وَمِن قَبْلُ كَانُواْ يَعْمَلُونَ السَّيِّئَاتِ
Och invånarna skyndade till, drivna [av sina begär]; De hade begått onda gärningar förut (K. 11: 78)
Verbet يهرعون som av Bernström, må Gud visa honom barmhärtighet, har översatts ”skyndade till, drivna [av sina begär]” användes från början för att beskriva hur fångvaktare tvingar en fånge att skynda sig framåt (Ibn ’Ashur, al-tahrir wa al-tanwir). Fången går alltså inte av egen fri vilja utan tvingas framåt av en annan kraft, och på samma sätt förhöll det sig med Lots folk. Verbet är i passiv form, dvs. de skyndade inte själva. Det var begären som drev dem framåt på samma sätt som fångvaktaren driver fången framåt.
Att de hade begått onda handlingar förut är också av stor betydelse. I vanliga fall upprätthålls ordningen i ett samhälle till stor del av social kontroll. En person som blir väldigt arg kan kanske inte kontrollera sig när han eller hon är hemma, men på offentliga platser lyckas han/hon tygla sin vrede. Berusningen bidrog till att de inre spärrarna släppte, och vanan att begå onda handlingar innebar att de yttre spärrarna hade underminerats. Det saknades därför såväl inre som yttre kontroll.