Månadens nasiha av Ann-Catrin Nilsson
mars 2014
Ibrahim ibn Adham föddes i Balkh, nuvarande Afghanistan, och var av arabiskt ursprung. Legenden berättar att han var en kung som avstod sitt kungadöme för att leva ett asketiskt liv och tjäna Gud. Han lämnade Balkh och levde större delen av sitt liv i Syrien, där han förtjänade sitt uppehälle med enkelt arbete. Han dog i mitten av 100-talet e.H.
Det berättas att han vid ett tillfälle mötte en missmodig man. Han vände sig till honom och sade: “Jag vill ställa tre frågor till dig. Den första är:
“Sker någonting i universum mot Guds vilja?”
Mannen svarade: “Nej”.
“Förminskas ditt dagliga bröd med mer än Gud har bestämt?”
“Nej”.
“Kommer ditt liv att ta slut ens en sekund tidigare än Gud har bestämt?”
Mannen svarade åter: “Nej”.
“Så varför detta missmod?”
Ibrahim ibn Adham påminner mannen och oss om en av Islams viktiga innebörder: Att med så stor förnöjsamhet vi kan uppmobilisera, och utan att klaga, ta emot det Gud skriver. Vårt missmod kan, förutom att vara ett angrepp från den onde, också vara en mer eller mindre uttalad anklagelse mot Gud för att Han skriver det Han skriver.
Må Gud, al Hafîz, beskydda oss!
Ibrahim ibn Adhams liv liksom många andra stora sufiers liv, vittnar om denna eftersträvansvärda förnöjsamhet även under svåra omständigheter. Det är däremot tveksamt om den stränga askes som många av dem underkastade sig är lika eftersträvansvärd eller ens lämplig för alla personligheter. Profeten [saw], må Gud välsigna honom och ge honom frid, har i flera hadither uppmanat oss att inte gå till överdrift, att vara måttfulla och att snarare eftersträva en harmonisk balans mellan gudstjänst och de uppgifter vi tilldelats i denna värld.
Al-Bukhari har förmedlat Profetens ord [saw], må Gud välsigna honom och ge honom frid: “Religionen är lätt, och den som överanstränger sig i sin religiösa praktik kommer inte att kunna fortsätta så i längden. Gå därför inte till ytterligheter, men försök närma er fullkomlighet [i det måttfulla] och gläd er [åt belöningen för era handlingar]”.
I en annan berättelse ska Ibrahim ibn Adham ha sagt:
“En gång skulle jag köpa en slav. Jag frågade:
– Vad heter du?
– Det du kallar mig.
– Vad äter du?
– Det du ger mig.
– Hur klär du dig?
– Så som du föredrar.
– Vad gör du?
– Det du befaller.
– Vad önskar du?
– Inte anstår det väl en tjänare att önska något?
Din stackare, sade jag till mig själv, i hela ditt liv har du tjänat Gud. Lär dig nu vad det innebär att vara en tjänare. Och jag grät.”
Profeten [saw], må Gud välsigna honom och ge honom frid, sade: “Var förnöjsamma! Förnöjsamhet är rikedom utan gräns.”
(At-Tabarânî)