Månadens nasiha av Ann-Catrin Nilsson
mars 2012
Bismi Allah ar Rahmani ar Rahim
I imam an-Nawawi 40 ahadith citeras imam Abu Muhammad ibn Abi Zayd (al Qayrawani):
“Allt gott beteende kan härledas från fyra ahadith:
1) “Den som tror på Gud och den yttersta dagen ska säga det som är gott eller vara tyst.”
Abu’l-Qasim al-Qushayri sade: “Att vara tyst när detta är på sin plats är utmärkande för människan, och till hennes ädlaste egenskaper hör att tala vid rätt tillfälle.”
I Hilyat al-Awliya (Guds nära vänners tillstånd) sägs: “Människan borde inte tala annat än vid behov, på samma sätt som hon inte bör spendera mer av det hon tjänar än det som krävs för att täcka de nödvändiga behoven.”
Och: “Om ni fick bekosta det papper på vilket änglarna upptecknar (era ord och handlingar) skulle ni hålla tillbaka mycket av det ni säger.”
Någon tillfrågades: “Varför håller du fast vid att vara tyst?” Han sade: “Jag har aldrig ångrat att jag varit tyst, men ångrar hela tiden sådant jag sagt.”
Det har också sagts: “De sår som tungan ger är som de sår som handen åstadkommer.”
2) “En del av en människas fulländning av Islam består i att överge det som inte angår henne.”
Mulla Ali al-Qari (Må Allah vara barmhärtig mot honom) nämner i sin kommentar till Mishkat al-Masabih:
“Detta betyder att lämna det som inte är viktigt eller lämpligt, varken med tanke på denna värld eller nästa, antingen det gäller prat, handlingar eller tankar. …. Hadithen (2) har nära anknytning till det som Allah säger i Koranen (23: 3): … de som drar sig undan när de hör lättsinnigt tal …
http://qa.sunnipath.com/issue_view.asp?HD=1&ID=51&CATE=30
3) “Bli inte arg!”
I kommentaren sägs att vrede “är en del av den mänskliga naturen, och kan inte avvärjas.” Därför skulle kanske en korrektare översättning vara “behärska dig när du blir arg och ge inte fritt utlopp för din vrede”. Profeten, må Gud välsigna honom och ge honom frid, har gett oss råd för hur vi ska hantera denna “låga från shaytan”, bl.a. genom att uttala A`ūdhu billāhi min ash-shaitāni r-rajīmi, genom att göra wudu (Abu Dawud), och genom att sätta sig eller, om inte det hjälper, att lägga sig ned (Abu Dawud).
Följeslagarna berättar att Profeten, må Gud välsigna honom och ge honom frid, aldrig blev arg annat än om Allah eller Hans religion vanhelgades. I sådana fall kunde ingenting stilla hans vrede. (al-Bukhârî och Muslim)
En man kom till Profeten,må Gud välsigna honom och ge honom frid, och sade: “Lär mig något som för mig närmare paradiset och långt bort från elden!” Han sade: “Bli inte arg och paradiset är ditt.” (At-Tabarani)
4) “Ingen av er är sant troende förrän han önskar för sin broder vad han önskar för sig själv.”
Att med uppriktigt hjärta önska gott för sin broder och syster i detta liv och nästa är alltså en förutsättning för sann tro. Den mänskliga naturen är i stånd att söka fördelar på andras bekostnad, att hysa avund och illvilja, men den som vill uppnå sann tro måste bekämpa sådana drag hos sig själv.
I en likartad hadith, förmedlad av Muslim, sade Profeten, må Gud välsigna honom och ge honom frid: “Den som vill undkomma elden och bli insläppt i paradiset ska dö i tro på Allah och Den sista dagen, och behandla andra som han själv vill bli behandlad.”