Barmhärtighetens dag
Tystnat har Mekkas sång och spel
Profeten har siktats på sin kamel
följd av en väldig, trofast här.
Ej viljan att hämnas hans hjärta tär
ej lust att förgöra
hans hopp är alltjämt att någon vill höra
de heliga ord han fått av Gud
och, till sitt eget gagn,
följa Hans bud.
Med en stav i sin hand red han in i den stad
där förblindat, fientlig strävan
förvandlats nu till ångestfylld bävan.
Bespottaren skyndar att stänga sin dörr
och de som kränkte
och hånade Profeten förr
ropar på fädernas gudar av trä och sten.
Vill han förtrösta på kött och ben
är tiotusen till fots och till häst
beredda att fälla med svärd
var lögnens stod
beredda att fläcka
sanden i Mekka
med blod.
Men Profeten förnam ett himmelskt bud:
Förtrösta på ingen
utom Gud!
Lögnen är dömd
att för sanningen fly
och snidade gudar att sjunka
maktlöst i stoft och dy.
I tacksamhet stilla han dröjer
och djupt sitt huvud böjer.
Vid Ka’bah tigande tronar
hundratals beläten
Ingen han skonar,
stöter dem alla med staven omkull
för sanningens skull.
Renad är vägen för alla som tror
att Gud är En
och utan like.
Porten står öppen till Hans rike.
Nattens stjärnor ska ej speglas mer
i tomma avgudaögon som ingenting ser.
Fallna är Mekkas stoder!
Var är ert forna, förmätna mod
alla som hukar i Mekkas moské?
Se er fördrivne broder
stiger som månens ljus
in i Guds Hus
Vem ska rädda er nu?
och till vem ska ni be?
Tag milt emot vår ånger ädle bror!
Vi har till sist förstått
att allt du ville oss var gott.
Vi ber att du, liksom Allah,
vars tjänare du är,
idag förlåtelse och nåd beskär.
Ja, gå i frihet och i frid,
blott för det goda hädanefter strid
och minns att den som uppriktigt
och trofast lever som Gud lär
är inför Honom bäst
och Honom kär.
ACN 2002-5