Hjärtats sjukdomar
sammanställt av imam AbdulWahid Shakir
med utgångspunkt från imam Al Ghazalis Ihya ’Ulum id-Din
Inledning:
När den materialistiska livsåskådningen spred sig till den muslimska världen fick detta förödande konsekvenser för det andliga livet. Islams djupa hav reducerades till en vattenpöl. Som ny praktiserande muslim är de yttre förbuden det första man tar sig an. Alla tankar och all energi går åt till att försöka undvika det förbjudna och utföra det påbjudna. Även om det till en början kan vara svårt lyckas många muslimer att sluta dricka alkohol, gå på disko, skaka hand med personer av motsatt kön, och de brukar också lyckas med att be de fem bönerna, fasta i Ramadan osv. Men vad händer sedan man uppnått detta?
Många tror att de med detta nått vägs ände, att det inte finns något mer bortom detta och att de nu fulländat sin religiösa strävan. Sanningen är, att de klättrat upp på en kulle, och medan de berusade av sin prestation slår sig för bröstet ser de inte att de i själva verket står vid bergets fot. De tror att de förklarat krig mot sitt ego och gått segrande ur striden. Men vad som egentligen har hänt är följande:
När de tvingade sig själva att avstå från det förbjudna och utföra det påbjudna ändrade deras egon strategi. Egot söker njutning och undviker smärta och när det förnekades den njutning som uppstår till följd av de förbjudna handlingarna och tvingades utföra tunga former av Gudsdyrkan, fann det njutning och glädje i att människorna prisade det för dess uthållighet. Stärkt av detta upmuntrade det till allt fler former av Gudsdyrkan. Detta har i sin tur, lett till att många muslimer som tror sig dyrka Allah, i själva verket inte dyrkar någonting annat än sitt ego. Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara med honom, hans familj och hans följeslagare, sade i samband med detta:
” Av allt jag fruktar för er, är den mindre formen av avguderi det jag fruktar mest.” (Ahmed)
Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara med honom, hans familj och hans följeslagare, sade:
”Den som i sitt hjärta har ett uns av högmod kommer inte att träda in i Paradiset” (Muslim)
När du läser detta, tänk då på att det är dig det handlar om, inte den och den personen eller den och den gruppen.
Alla lider vi av högmod och alla måste vi befria oss från det. Men högmod är bara en av hjärtats många sjukdomar. Tasawwuf är den disciplin som behandlar hjärtats sjukdomar: vilka de är, hur man känner igen dem och hur man botar dem. Om man försummar att behandla dem kommer dessa sjukdomar att orsaka hjärtats död. Därför har en stor majoritet av de lärda sagt att tasawwuf är obligatoriskt för alla muslimer (fard íayn).
Människans själ har sitt ursprung i det himmelska medan hennes kropp är jordisk. Både kroppen och själen längtar tillbaka till sitt ursprung: kroppen drar nedåt medan själen drar uppåt. Vår uppgift är att hjälpa själen i dess strävan och kamp mot kroppen. Rumi sade att vassflöjtens läte endast är ett uttryck för dess längtan att återvända till den plats där den plötsligt och abrupt skars av sina rötter. Själen längtar hem till Paradiset, där den har sitt ursprung och varifrån den kastades ut. Vi kan se hur den flyr bort när vi somnar. Befriad från kroppens bojor drar den omkring i Allahs kungadöme, för att återvända till sitt fängelse när kroppen vaknar igen. Abdul Hakim Morad sade en gång att ”Islam är en bekräftelse av själens nostalgi”.
Målet i detta livet är att besegra kroppen och ge själen utrymme för dess utflykter även under vaket tillstånd. Om det inte vore för våra sjuka hjärtan skulle alla slöjor avlägsnas och vi skulle se tingens sanna natur.
Följande texter utgör korta sammanfattningar av utvalda kapitel ur imam Al Ghazali’s Ihya ’Ulum ud-Din. Jag hoppas att de ska kunna ge en inledning till ämnet för den som inser behovet av att rena sitt hjärta och försöka närma sig sin Herre. Människan har två sidor, en yttre som dagligen granskas av andra människor, och en inre som dagligen granskas av Allah. Denna inledning vänder sig till den som har förstått vilka av dessa två sidor som mest förtjänar vår uppmärksamhet.
De sant lärda har, även under svåra tider, sällan brytt sig om vilka prövningar muslimer utsats för. De har sett bortom det materiella skalet och förstått att det som kommer ned från himlen endast är ett resultat av det som stiger upp från jorden. Imam Al Ghazali, må Allah vara nöjd med honom, skrev sitt mästerverk Ihya íUlum ad-Din under korstågen, trots detta finner man där inte en rad om heligt krig. Han förstod att seger endast kunde förverkligas om muslimerna vände sig till Allah med rena hjärtan. Och under inflytande av Ihya kunde män som Salah al-Din al-Ayyubi slutligen befria Jerusalem.
Ögontjäneri (Riya’):
Riya´ eller ögontjäneri är en av de sjukdommar som, om den inte botas i tid, orsakar hjärtats död. Riya´ är svår att bota eftersom det slagit rot i barnets hjärta långt innan barnet förstått att det är en sjukdom. Barnet skapas med ett svagt intellekt och med svag urskiljningsförmåga. Det ser hur de vuxna i dess omgivning gör sig till inför varandra och drar därmed slutsatsen att det är så livet ska levas. När barnet senare förstår att ögontjäneriet är ett klandervärt karaktärsdrag måste det anstränga sig till det yttersta för att bryta de vanor som det lagt sig till med.
Riya´ orsakas av följande:
- Att människan vill känna den njutning som uppstår när människor prisar henne,
- Att hon vill fly från den smärta som uppstår när människor klandrar henne.
- Att hon vill ha något som en annan människa besitter
Riya´ uppkommer antingen innan man börjat sin Gudsdyrkan eller under själva Gudsdyrkan. Därför måste vi förstå hur det botas i vart och ett av dessa fall.
Riya´ som uppstår före Gudsdyrkan har sina rötter i att människan traktar efter sådant som hon tror är bra för henne i nuet eller i framtiden. Om hon vet att hon kan avnjuta någonting nu men att det, i framtiden, kommer att skada henne, är det lätt för henne att avstå. Det är tex lätt att avstå från förgiftad honung. Om hon, med säkerhet, vet vad hon går miste om när hon utför ögontjäneri, både i detta och i det tillkommande livet, är det lätt för henne att vara uppriktig. Vad finns det för gott i att människor prisar dig medan Allah den Upphöjde förebrår dig, och vad finns det för ont i att människor förebrår dig medan Allah är nöjd med och prisar dig? Man bör också vänja sig vid att utföra sin Gudsdyrkan i ensamhet och att inte tala om den.
Hur avvärjer man de tankar som uppkommer under Gudsdyrkan?
Det finns tre olika tankar som kan komma under Gudsdyrkan:
- att man vet om eller hoppas att någon ser en (observera att dessa tankar uppkommer även när man är helt ensam)
- att man njuter av tanken på att bli prisad eller ansedd som en bra muslim,
- att man bestämmer sig för att se till att man blir sedd av någon.
Den första tanken avvärjs genom att man säger till sig själv, ”Vad spelar det för roll om någon vet vad jag gör eller inte gör? Så länge Allah vet vad jag gör spelar det ingen roll om någon annan vet eller inte vet det.”. Den andra tanken avvärjs genom att man påminner sig själv om den skada man åsamkar sig själv, både i detta och i det tillkommande livet, när man utför ögontjäneri. Det gäller att ständigt vara uppmärksam på sitt inre. Många människor kommer inte på sig själva med att ha haft dessa tankar förän långt senare, om de alls uppmärksammar dem.
Riyaía orsakas, liksom alla hjärtats sjukdommar, av kärlek till det jordiska livet. Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara med honom, hans familj och hans följeslagare, sade, ”Kärlek till det jordiska livet är roten till allt ont” Tasawwuf handlar om att utforska människans inre för att kunna identifiera och bota de sjukdommar som döljer sig i hjärtat.
Avund (Hasad):
Avund kan ha många orsaker, som kan sammanfattas under sju punkter.
1. Fiendskap:
Avund kan uppstå om en fiende får eller har något man inte vill att han ska ha.
2. Prestige:
Detta innebär att någon får något som man fruktar kommer att leda till att den personen anser sig överlägsen. Den som avundas kan i det fallet vara nöjd med att någon är honom likvärdig, men kan däremot inte uthärda tanken på att den andre skulle känna att han är förmer.
3. Högmod:
Detta innebär att man själv anser sig vara förmer än någon annan. Avunden väcks till liv om en annan person får någonting som höjer hans ställning, eftersom detta leder till att man inte längre kan känna sig överlägsen honom.
Både prestige och högmod bidrog till att månggudadyrkarna vägrade acceptera Muhammeds profetskap, må Allahs frid och välsignelser vara med honom, hans familj och hans följeslagare. Allah den Upphöjde säger i Koranen:
[De sade också, ”Varför har ej denna Koran nedsänts till en storman bland de båda städernas invånare?”] (43:31)
dvs. det skulle inte ha varit svårt för oss att underkasta oss och följa honom om han varit stor i våra ögon. Och:
[Är det dessa, som Allah framför oss beskärt Sin nåd?] (6:53)
Så sade de för att nedvärdera de troende.
4. Missunnsamhet:
Detta innebär att man känner sig bestört över att någon som är ens like får något som man själv inte har. Allah den Upphöjde säger i Koranen:
[Ni är endast mänskliga varelser som vi] (36:15)
[Och om ni lyder en mänsklig varelse sådan som ni, då blir ni sannerligen tillspillogivna] (23:34)
5. Rädsla att förlora något man håller kärt:
Avund uppstår när någon konkurrerar om något man håller kärt och man fruktar att han ska få en fördel i jakten på detta; som när flera elever tävlar om en lärares gunst, eller flera predikanter tävlar om en lyssnarskara.
6. Kärlek till rang och ledarskap:
Detta innebär att frukta att någon ska få något som gör honom till ens like, som när en person ensam besitter kunskap och prisas för detta och hör talas om någon annan som också är lärd och prisas.
7. Att man har ett ondskefullt och missunsamt inre:
Detta kan uppstå till följd av något annat än det som nämnts ovan. Det finns de som inte bekymrar sig om sin ställning och inte är högmodig, men som, när han hör talas om någon som har fått något gott, blir ledsen och missunnar honom det, och gläds när han hör talas om att någon går igenom svårigheter och prövningar.
Avund är en av hjärtats sjukdomar, och alla hjärtats sjukdomar botas genom kunskap och handling.
Kunskap:
Vet att avunden skadar dig, både i det jordiska och det tillkommande livet och att den du avundas inte tar minsta skada av din avund utan tvärtom tjänar på den. Om du verkligen förstått detta och inte vill åsamka dig själv skada är det lätt för dig att inte avundas någon. Avund är skadlig för din religion, eftersom den inebär att du är missnöjd med något som Allah bestämt, och för att den motverkar dina goda handlingar. Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara med honom, hans familj och hans följeslagare, sade:
”Avund förtär goda gärningar så som eld förtär trä” (Abu Dawud)
Den är också skadlig för ditt jordiska liv eftersom du lider av den. Den du avundas drar fördel av din avund i det tillkommande livet, eftersom du varit orättvis mot honom, speciellt om din avund fått dig att säga dåliga saker om honom. Detta leder till att han på Domedagen kommer att ta av dina goda gärningar. Han tjänar också på det i det jordiska livet om han är din fiende. Det finns nämligen ingenting som gläder honom mer än att se hur du lider av din avund.
Handling:
Genom att göra motsatsen till vad du känner kan du gradvis övervinna din avund. Om du t.ex. har talat illa om den du avundas bör du tvinga dig själv att prisa honom. Om du betett dig högmodigt mot honom bör du ödmjuka dig inför honom och be honom om ursäkt. Om du önskat att det han fått ska tas ifrån honom bör du be för att han ska få mera osv.
Vrede (Ghadab):
Så länge människan tycker om eller ogillar något kommer hon alltid att vredgas. Det som människan tycker om kan delas in i tre olika kategorier:
- Sådant som är nödvändigt för alla människor såsom, mat, dryck, bostad, kläder, hälsa osv. Om någon förgriper sig mot något av detta kommer det oundvikligen att utlösa ägarens vrede.
- Sådant som inte är nödvändigt, såsom rang eller mycket pengar. Att man tycker om sådant beror på inlärning och bristande förståelse för livets mening och mål. De flesta människor vredgas över just sådana saker som egentligen inte är viktiga.
- Sådant som är nödvändigt för vissa men inte för andra, såsom snickarens verktyg, eftersom hans uppehälle beror av dem.
Den första kategorin går inte att utplåna helt, men det går att lära sig att kontrollera sig själv så att man inte övertäder de gränser som satts av den religiösa lagen. Den andra kategorin kan utrotas eftersom det går att befria sig från kärlek till sådant. Den tredje kategorin faller under någon av de två förra.
Om man väl blivit arg bör man tänka på följande:
- de texter (Koran-verser och hadither) som beskriver den belöning som väntar den som döljer sin vrede
- att Allahs makt över en själv är större än ens egen makt över den person man är arg på och att man, om man låter sin vrede gå ut över den personen, inte kan vara säker på att Allah inte låter Sin vrede gå ut över en själv
- att föremålet för ens vrede kan hämnas
- hur man ser ut när man är arg
- vad det är som hindrar en från att ha överseende och vad som driver en att vilja hämnas
- och att vrede bottnar i att man inte är nöjd med det som Allah bestämt
Och man bör göra följande:
- söka skydd från satan
- sätta sig om man står respektive lägga sig om man sitter
- göra wudu tvätta sig med kallt vatten
- inte tala
Hur lär man känna sig själv?
Vet, att om Allah vill en tjänare gott gör Han honom medveten om hans fel och brister. Endast den som känner till sina fel, kan göra sig av med dem. De flesta människor är dock omedvetna om sina fel, de ser kvisten i sin broders öga men inte bjälken i sitt eget. Den som vill lära känna sina fel kan välja mellan fyra olika tillvägagångssätt:
- Att sitta med en sheykh som känner till egots sjukdomar och följa hans råd.
- Att låta en uppriktig och religiös vän bevaka ens uppträdande och upplysa en om de dåliga karaktärsdrag han ser.
- Att lyssna på vad ens fiender säger om en.
- Att i umgänget med andra människor tänka på att om man ogillar något hos dem beror det bara på att man i själva verket ser sina egna fel.
Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara med honom, hans familj och hans följeslagare, sade:
”Den troende är den troendes spegel”
En av betydelserna är, att den troende ser andra muslimer i ljuset av det som döljer sig i hans eget inre. Om hans inre renats från dåliga karaktärsdrag ser han bara gott i och tänker bara gott om sina bröder, men om hans inre är smutsigt ser han bara fel och tänker bara illa om dem. Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara med honom, hans familj och hans följeslagare, sade:
”När en person säger, ”Människorna har fördärvats” är det han, som är den mest fördärvade.”
eller enligt en annan version (riwayah): ”Är det han som har fördärvat dem”.
Referenser:
Ihyaa `Ulum ad-Din av Imam Al Ghazali
Majmu` av Abdullah Ibn Husayn Ba`Alawi