Baktal (ghiba) |

Baktal (ghiba)

Profeten (salla Allahu aleyhi wa sallam) frågade: ”Vet ni vad baktal (ghiba) är för något? De [följeslagarna] svarade: ’Allah och Hans Sändebud vet bäst’ Han sade: ’Att säga sådant om din broder som han ogillar’ Någon frågade: ’Men om det jag säger är sant?’ Han svarade: ’Om det du säger är sant, har du baktalat honom, och om det inte är sant, har du förtalat honom’”.1

Tungan är en av de minsta kroppsdelarna men samtidigt den som orsakar mest skada. Människan har fått två öron och två ögon men bara en tunga för att hon ska se och höra mer än hon talar.

Profeten (salla Allahu aleyhi wa sallam) blev tillfrågad om vem som var den bästa muslimen och svarade:

”Den av vars tunga och hand muslimerna ingenting har att frukta.”2

Ghiba, är att du säger något sant om en annan person som han ogillar, oavsett om du talar om hans kropp, religiösa liv, vardagsliv, person, karaktär, pengar, barn, far, hustru, tjänare, turban, kläder, gång, rörelser, leende, laster, rynkande av pannan, glädje eller någonting annat som har med honom att göra och oavsett om detta sker genom tal, skrift, tecken eller genom antydningar med ögonen, händer, huvud o.s.v.

Exempel på att tala om någons:

kropp, är att säga att någon är blind, halt, skumögd, flintskallig, kort, lång, mörk eller ljus.
religiösa liv, är: ”Han är korrumperad, tjuvaktig, bedräglig, tyrannisk, inte noga med bönen, undviker inte najasa, lyder inte sina föräldrar, betalar inte zakat till dem som har rätt till den och undviker inte att baktala andra.”
vardags liv: ”Han vet inte hur man uppför sig, bryr sig inte om andra, tror inte att han har några skyldigheter mot någon, talar, äter eller sover mycket, sover när han inte borde och sätter sig där han inte borde.
far: ”Hans far är korrumperad, indier, afrikan, skomakare, snickare, smed eller vävare [om det sägs på ett nedsättande sätt]”.
karaktär: Inbegriper: ”Han har dålig karaktär, är högmodig, ögontjänare, överilad, förtryckare, oförmögen, vekhjärtad, oansvarig, bister, utsvävande o.s.v.”
kläder, är att säga: ”Ärmarna är för vida, för långa, smutsiga o.s.v.”

Andra anmärkningar kan bedömas i ljuset av det som sagts. Kriteriet är att säga något om någon som han skulle ogilla.

ATT HYSA LÅGA TANKAR OM ANDRA

Att hysa låga tankar (su’ al-dhann) om andra är lika förbjudet som att tala illa om dem. På samma sätt som det är förbjudet för dig att, inför någon annan tala illa om en tredje person, är det förbjudet att tala om det för dig själv och hysa låga tankar om denne. Allah, den Upphöjde säger:Troende! Undvik i möjligaste mån att göra lösa antaganden [och förmoda det ena och det andra om varandra]3 Profeten (salla Allahu aleyhi wa sallam) sade:

”Tag er i akt för misstankar, de är de lögnaktigaste av tankar.”4

Imam Ghazali, må Allah vara nöjd med honom, sade: ”När en dålig tanke om någon infinner sig i ditt hjärta är det en viskning från Djävulen. Du bör hålla det han viskar för lögn, eftersom han är den mest ogudaktige (fasiq) av de ogudaktiga och Allah, den Upphöjde säger: Troende! Om det kommer en ogudaktig människa till er med en upplysning, försök då själv reda ut [vad som är sanning], så att ni inte utan att inse det tillfogar [andra] skada och sedan måste ångra det ni gjort.”5

ATT LYSSNA PÅ NÅGON SOM BAKTALAR

Det är lika förbjudet att höra på när någon baktalar och hålla med om det som sägs, som det är att själv baktala någon. Närhelst man hör någon tala illa om någon annan blir det obligatoriskt att förbjuda honom detta förutsatt att man inte fruktar uppenbar skada mot sin person.

Fruktar man uppenbar skada, måste man fördöma det i sitt hjärta och lämna sällskapet om möjligt. Förmår man fördöma det med ord eller få dem som baktalar att upphöra genom att byta samtalsämne, är det bindande att göra det. Gör man inte det, begår man en synd.

Om man uppmanar dem att vara tysta medan man innerst inne vill att de ska fortsätta, är det, som Imam Ghazali säger, hyckleri och detta befriar inte från det syndiga tillståndet, eftersom man i sitt hjärta måste förakta baktalet.

Närhelst man tvingas sitta kvar i ett sällskap där man baktalar andra och inte kan fördöma dem, eller om ens fördömande passerar obemärkt, är det ändå förbjudet att lyssna på det som sägs. Man bör istället ägna sig åt dhikr med tungan och hjärtat eller bara med hjärtat, alternativt tänka på någonting annat för att distrahera sig själv så att man inte lyssnar. Gör man det, spelar det ingen roll om man sedan hör det som sägs, förutsatt att man inte lyssnar på eller fäster avseende vid det. Om man vid ett senare tillfälle får möjlighet att lämna sällskapet, medan de framhärdar i att tala illa om andra, blir det bindande att lämna det. Allah, den Upphöjde säger: Om du ser människor [i lättsinne] ge sig in i en diskussion om Våra budskap, dra dig då ifrån dem till dess de övergår till andra ämnen; och om Djävulen skulle få dig att glömma [detta], stanna då inte i sådana ogudaktiga människors sällskap, då du påmint dig [din plikt].6

ATT BAKTALA ÄR TILLÅTET VID SEX TILLFÄLLEN

(1) När man vill rätta till ett missförhållande.

Den som blivit utsatt för en orättvisa har rätt att vända sig till den islamiske ledaren, domaren eller andra som har auktoritet eller makt att hjälpa honom mot den som gjort honom orätt. Man får då säga: ”Den och den har begått orätt mot mig”, ”gjort så och så mot mig”, ”tagit det och det som tillhör mig” o.dyl.

(2) När man vill avlägsna missgärningar.

Att söka hjälp för att rätta till ett fel eller korrigera någon som begått ett fel, genom att vända sig till någon som man hoppas förmår ställa saker till rätta och säga: ”Den och den gör så och så. Varna honom för att få honom att sluta” o.dyl. Avsikten måste i detta fall vara att vidta de åtgärder som krävs för att avlägsna en missgärning. Om detta inte är vad man avser, är det förbjudet att yttra sig så.

(3) När man vill ha en fatwa

Som när man vänder sig till en mufti och säger: ”Min far har behandlat mig orättvist genom att göra så och så. Har han rätt att göra så eller inte?” ”Min fru behandlar mig så och så” ”min man gör så och så” o.dyl. Att yttra sig så är tillåtet vid behov, men för att vara på den säkra sidan är det bättre att säga: ”Vad anser du om en man som gjorde så och så?”, eller ”en kvinna som gör så och så?”, eftersom man därigenom uppnår sitt mål utan att peka ut någon enskild. Att peka ut en enskild individ är dock tillåtet. Detta intygas av en hadith där Hind, må Allah vara nöjd med henne, sade: ”Allahs Sändebud! Abu Sufyan är en snål man.”7 Allahs Sändebud (salla Allahu aleyhi wa sallam) förbjöd henne inte att säga så.

(4) När man vill varna muslimer för andras ondska.

Detta får göras vid några olika tillfällen:

(a) När man vill ifrågasätta trovärdigheten hos personer som förmedlar hadither eller som är domstolsvittnen. Detta är tillåtet, till och med obligatoriskt enligt alla lärda, p.g.a. det behov som föreligger.

(b) När någon ber om råd angående, att gifta in sig i en viss familj, att ingå kompanjonskap med någon, att lämna något i förvar hos någon eller liknande transaktioner, är det obligatoriskt att berätta vad man vet om den personen. Om man kan uppnå sitt mål genom att säga: ”Att ha med honom att göra är inte bra för dig”, ”Att gifta in dig i den familjen är inte bra för dig”, ”Gör inte det” eller liknande, är det inte tillåtet att nämna personens fel och brister. Om man inte kan göra sig förstådd på annat sätt än genom att uttryckligen nämna personens fel och brister, ska man göra det.

(d) och när man ser att en person som har en maktposition inte utför sitt arbete väl. Man måste då gå till dennes överordnade för att han ska kunna avskeda honom och ersätta honom med någon som utför arbetet väl.

(5) När någon syndar öppet

När någon inte anstränger sig för att dölja sina synder eller klandervärda innovationer är det tillåtet att tala om det han inte bekymrar sig om att dölja. Det är däremot inte tillåtet att tala om sådana fel och brister han försöker dölja.

(6) När man vill identifiera någon

När någon är känd under ett smeknamn såsom; ”Den blinde”, ”Den halte” eller liknande, är det tillåtet att hänvisa till honom med det namnet förutsatt att man gör det för att identifiera honom och inte för att peka ut hans handikapp. Om det finns ett annat sätt att identifiera honom, är det bättre att använda sig av detta.

Översatt från The Reliance of the Traveller s.730-31, 734-36

——————————————————————————–

1 Muslim

2 Bukhari, Muslim

3 Koranen 49:12

4 Bukhari, Muslim

5 Koranen 49:6

6 Koranen 6:68

7 Bukhari, Muslim

8 När Ibn Hajar al-Haytami, må Allah vara nöjd med honom, definierar vem som är en innovatör skriver han: Innovatör är den som inte följer ahl al-sunna wa al-jama’a. Ahl al-sunna wa al-jama’a är de som följer Ahl al-sunnas två imamer, Sheykh Abu al-Hasan al-Ash’ari och Abu Mansur al-Maturidi [i frågor som rör trosläran (’aqida)]. De som inför sådant i Islam som av Shari’a inte anses vara gott, hör också till innovatörerna…(Al-Fatawa al-Hadithiya s.200)