Månadens nasiha av Yussra
januari 2010
Bismilahi Rahmani Rahim
I berättelsen om den första människan och profeten, Adam, Guds frid vare med honom, får vi lära oss något väsentligt om den mänskliga naturen, nämligen att den är benägen att begå misstag och falla i synd. Det beskrivs inte bara hur Adam begår sitt ödesdigra misstag, utan också hur Gud lär Adam att vända sig till Honom i ånger. I Koranen står det i samband med att Adam hade förvisats ur paradiset:
[Sedan] nåddes Adam av ord från sin Herre och Han tog emot [Adams] ånger – Han är Den som går den ångerfulle till mötes, den Barmhärtige.[2:37]
Profeten, Guds frid och välsignelser vare med honom, sade: ’Alla människor gör fel och de bästa är de som ständigt vänder sig [till Gud] i ånger.’
Människan begår misstag eller faller i synd bland annat på grund av sin glömska. För att undvika detta bör vi därför öka vår Gudsmedvetenhet, eftersom synder har svårare att tränga in i ett hjärta som är medvetet om Gud. Gud säger i Koranen:
Och skulle du glömma, vänd dig då till din Herre och säg: ”Jag hoppas att min Herre skall leda mig närmare den rätta vägen [än jag nu var]. [2:24]
I Koranen och i Profetens uttalanden, Guds frid och välsignelser vare med honom, finner man en skillnad mellan å ena sidan att falla i synd och sedan ångra sig och å den andra att medvetet fortsätta synda. Den som genast vänder sig i ånger till sin Herre kan hoppas på förlåtelse och att Gud ska utplåna synden. Om den som ångrar sig och sedan medvetet fortsätter att synda har sagts att hans ånger inte har tagits emot av Gud.
Med varje synd minskar tron i hjärtat. Profeten, Guds frid och välsignelser vare med honom, har sagt att en troende inte kan ljuga, begå äktenskapsbrott eller stjäla. Enligt de lärda betyder detta att i det ögonblick en muslim utför en större synd tas tron bort från hjärtat. Att upprepa allvarliga synder innebär därför att man utsätter sig för en stor risk att avsluta sitt liv i ett dåligt tillstånd.
Människan uppmuntras att så fort hon inser att hon begått en synd vända sig till Gud i ånger. En lärd sade att ju snabbare den troende ångrar sig desto större är förlåtelsen från Gud. Synderna kan liknas vid fläckar på kläderna, ju snabbare de angrips desto större är chansen att de inte lämnar några spår efter sig. Även hjärtat har beskrivits på detta sätt. När en troende utför en dålig handling uppkommer en svart fläck på hjärtat, och om han ber Gud om förlåtelse tvättas den bort. Om den troende däremot ständigt upprepar dåliga handlingar utan att be om Guds förlåtelse fylls hjärtat av svarta fläckar som tillslut gör det helt svart. När detta tillstånd råder finns inte längre något band till eller längtan efter Gud, människan finner glädje i olydnaden och snart finns ingen tro kvar.
Det finns synder som vi är eller blir medvetna om att vi har gjort och det finns synder som vi inte är medvetna om. Vi bör ständigt rannsaka oss själva, be om förlåtelse för de dåliga handlingar som vi känner till, och be om förlåtelse även för de vi inte känner till. Den som vänder sig till Gud i ånger och gör fler goda handlingar når allt bättre inre tillstånd och närmar sig sin Herre alltmer.
Profeten, Guds frid och välsignelser vare med honom, den renaste av alla människor, bad om förlåtelse åtskilliga gånger varje dag. En av hans böner lyder i översättning:
’Gud! Du är min Herre, det finns ingen gud utom Du. Du har skapat mig och jag är Din tjänare. Jag upprätthåller – så gott jag kan – mitt förbund med Dig och gör mitt bästa för att hålla mitt löfte till Dig. Jag söker Ditt skydd mot det onda jag har gjort. Jag erkänner de gåvor Du givit mig och bekänner mina synder, förlåt mig därför. Ingen kan förlåta synder utom Du.’
Gud säger i Koranen:
Säg [Muhammad] till Mina tjänare: ”Om ni har gjort orätt mot er själva genom att överträda [Mina bud], misströsta då inte om Guds nåd. Gud förlåter alla synder; Han är Den som ständigt förlåter, Den som ständigt visar barmhärtighet!” [39:53]