Det goda uppträdandet

Det goda uppträdandet

 

Ur: ”Vad sökaren behöver på vägen till Sanningen” (Al-Gunya) av sheikh ’Abdul Qadir al-Jilani

 

Det är av yttersta vikt att varje troende iakttar gott uppträdande [âdâb] under alla omständigheter och aldrig försummar att göra det.

De troendes befälhavare ’Umar ibn al-Khattab (må Allah vara nöjd med honom) rapprteras ha sagt: ”Odla gott uppförande och därefter kunskap” [ta’addabû thumma ta”allamû]

Abu ’Abdillah al-Balkhi (må Allah ge honom Sin barmhärtighet) sade en gång: ”När en person beskrivs för mig som en som äger all kunskap från fordom och nutid så känner jag ingen besvikelse om jag missar chansen att träffa honom. Men om jag hör talas om en person som har gjort gott uppträdande till sin personlighet [adab an-nafsihi], så ser jag verkligen fram emot att få träffa honom och jag känner mig mycket besviken om jag missar ett sådant tillfälle.”

Poängen uttrycks väl i följande liknelse: Tron [îmân] kan jämföras med en stad som försvaras av fem fästnignar, varav den första (innesta) är byggd av guld, den andra av silver, den tredje av järn, den fjärde av bränt tegel och den femte av soltorkat tegel. Så länge de som ska bevaka fästnignarna är noga med att vara uppmärksamma på den sist nämnda, dvs den som är gjord av adobe, kan fiendens styrkor inte hysa hopp om att ta kontrollen över de andra. Men om de slarvar med (bevaknningen av) av just den fästningen, så kommer fienden snart att ta kontroll över nästa och sen det tredje osv ända tills alla fästnignar ligger i ruiner.

Tron försvaras på samma sätt av fem fästningar, varav det främsta är övertygelse [yaqîn], sedan uppriktighet [ikhläs], sedan ett korrekta utförande av alla obligatoriska pliktern [adâ’ al-farâ’id], därefter utförandet av sunnan [itmâm as-sunan] och sist att nogsamt iaktta gott uppförande [HifZ al-âdâb]. Sålänge en Guds tjänare fortfar att iaktta de vanor som hör till förfinat uppträdande och är mån om att odla dem aktsamt och samvetsgrannt, så kan shaitan inte hoppas på att finna någon svag punkt hos honom. Men om han försummar att förfina sitt uppträdande så kommer shaitan snart att invadera hans inre försvarslinjer, att undergräva (vanan att) utföra sunna-plikter och sedan de obligatoriska plikterna, sedan hans ikhlas och till slut hans religiösa övertygelse.

Det är därför av yttersta vikt att man iakttar de vanor som utgör förfining i varje aspekt av sitt uppfröande, alltifrån sättet man gör wudû’ och Salât till hur man bedriver affärsverksamhet och andra angelägenheter.