Att leva som man lär
Ur: ”Yttranden” (MalfuZât) av ’Abdul-Qadir al-Jilani
Någon frågade ’Abdul Qadir al-Jilani vad Hasan al-Basri hade menat när han sa: ”Om en lärd person inte är avhållsam [zâhid] så är han en plåga för sin samtid.”
Sheikhen (må Allah ta’ala vara nöjd med honom) gav följande svar:
”För han kommer att tala utan uppriktighet [ikhlas] och utan att omsätta sin kunskap i praktiken, så hans ord kommer inte att röra deras hjärtan. De kan inte få någon varaktig verkan, eftersom hans elever bara hör dem, utan att handla efter dem. (…) Ve er! Ni håller föredrag för folket och allt ni lämnar efter er är ett lager svart sot.”
[…]
En man ställde sig upp och bad om en världslig förmån, då bad Sheikhen honom att sitta ned och sade:
”Jag lär dig att iaktta avhållsamhet från denna världen, sen från den kommande, sen kan du be Allah, den Upphöjde. (…) Det finns inget värt att tala om, förrän du har hackat dig ut ur ägget som är denna världens vara och omslutits av Lagens [shar’] vinge. Då kommer en fågels rop att ha påverka dig och du kan samla korn av nåd [faDl] och få smak för det. (Sheikhen menade med detta att man ska ge upp tanken på att hålla föreläsningar för folk och kalla dem till Allah, härlig och upphöjd är Han, tills att man erfar en dragning till det som kommer från Allah, och man blir lämplig att tala till folk och kalla dem till Allah, allsmäktig och ärorik är Han.)”
Bemästra den yttre lagen [Hukm Zâhir] genom att omsätta den i handlng. Se sedan hur gott det är att åtnjuta Hans närhet och det intima samtalet [munâjât] med Honom. Vanliga människor söker njutning i att äta mat. Som jag står här och talar är du ovidkommande i mina ögon. Himlen och jorden är också ovidkommande i mina ögon. Ingen kan göra mig varken nytta eller skada, utom Allah, den Allsmäktige och Ärorike.”