Frågor och svar om giftermål m.m. |

Frågor och svar om giftermål m.m.

Jag har en fråga om giftermål mellan en muslimsk man och en kvinna från bokens folk. Vilka krav måste uppfyllas för att en man ska kunna få gifta sig med en judisk eller kristen kvinna?

Jazzakallahu Khairan

Om det finns muslimska kvinnor att gifta sig med är det starkt orekommenderat att gifta sig med en kristen eller en judisk kvinna. (Nihayat al-Muhtaj 6/290)
Man måste ta reda på om personen verkligen hör till Bokens folk, och enligt shafi’i-skolans definition av ahl al-kitab är det väldigt svårt att hitta sådana personer i Sverige. Följande personer anses höra till Bokens folk:

1. De man vet är besläktade med Ya’qub (dvs. hör till bani Isra’il oavsett om de är judar eller kristna) hör till ahl al-Kitab så länge man inte vet att någon av deras förfäder blivit jude efter ’Isas ankomst, eller kristen sedan vår Profet fått sin första uppenbarelse. Ex: Om någon hör till bani Israel men vi vet att någon av hans förfäder blivit jude på exempelvis 400-talet (då judendomen hade upphävts av Isas uppenbarelse) eller kristen på exempelvis 1200-talet (då kristendomen upphävts av Islam), hör han inte till ahl al-Kitab.

2. De som inte är besläktade med Ya’qub (dvs. inte hör till bani Israel) hör till ahl al-Kitab bara om man vet att någon av deras förfäder blivit jude innan ’Isa sändes eller kristen innan vår Profet fick sin uppenbarelse, frid och välsignelser vare med dem alla. Om man inte vet eller är osäker på detta anses de inte höra till ahl al-Kitab.

Av det som nämnts ovan framgår att kristna svenskar inte annat än i undantagsfall hör till 2 ovan, eftersom kristningen av Sverige påbörjades på 1000-talet. Om judarna i Sverige hör till 1 eller 2 kan jag inte svara på, men om man är osäker på om en person hör till bani Israil eller inte anses han inte göra det.

I övrigt gäller samma regler som vid ett ”vanligt” giftermål, med undantag för en del regler som gäller för al-waliyy. Fler detaljer om ”vanliga” giftermål kan hittas här:

Här är hanafi-skolans åsikt:

http://qa.sunnipath.com/issue_view.asp?HD=12&ID=2269&CATE=10

Om man är svartsjuk på sin man utan anledning, finns det någon wird eller hur kan man tänka bort dem här dåliga tankarna. tacksam för svar

[Besvarat av Umm Hani]

Det är inte ovanligt att både män och kvinnor känner svartsjuka, och din fråga är inte alls oviktig. Den är tvärtom av allmänt intresse, eftersom vi alla utsätts för onda ”viskningar”, men ”Det är inte tillåtet att tro den onde, och om det finns möjlighet att göra en annan tolkning av det som ser ut som dåliga handlingar är det förbjudet att tänka illa om någon annan.” (Reliance of the Traveller r2.14). Svartsjuka är att misstro en annan människa, men om jag förstått dig rätt har du egentligen ingen anledning att misstro din man eller misstänka att han skulle bry sig mer om, eller intressera sig för, någon annan kvinna. Denna svartsjuka är alltså någonting som pågår i ditt inre, och som drabbar bara dig själv, så länge du inte ger uttryck för den. Börjar du däremot förebrå och visa misstro mot din man eller kanske kräva mer uppmärksamhet och uppskattning av honom än han just då vill eller har möjlighet att ge, kan er relation i värsta fall ta skada. Tänk också på att misstroende lätt föder misstroende och ingen vill känna sig ifrågasatt och påpassad. Förtroende och respekt är grunden i alla goda relationer, både äktenskapliga och andra, men förtroende byggs långsamt och raseras fort, om det missbrukas.

Guds sändebud, frid och välsignelser vare med honom, sade: ”Allâh har överseende med tillfälliga tankar, hos dem som tillhör min umma, så länge tankarna inte yttras eller ger upphov till handlingar.” (Reliance of the Traveller r2.14)

Att bära mycket känslor inom sig är svårt och kanske ännu svårare är det att undvika att ett förhastat ord flyger ut i ett ögonblick då man är särskilt ansatt av sina känslor. Profeten, frid och välsignelser vare med honom, sade: ”Större delen av människans synder utgår från tungan.” At-Tabarânî Om vi väntar bara några sekunder när vi är på vippen att säga något dumt, och använder dessa sekunder till att söka skydd hos Gud mot dåliga tankar och impulser, och försöker påminna oss det som Gud givit oss genom Sitt sändebud, frid och välsignelser vare med honom, skulle mycket gott vara vunnet. Och om någon ingivelse av satan ingives dig, så sök skydd hos Gud! Han är förvisso den Hörande den Vetande. [K. 7: 200]

Det är svårt när negativa känslor får fäste, ja, så svårt att man – som i ditt fall – till och med kan må mycket dåligt av det. Du är – al-hamdu lillah – medveten om att tankarna som knyts till dessa känslor är nedbrytande, och du vill försöka kämpa för att bli fri från dem. Vi kanske däremot inte av egen kraft kan ”tänka bort” dåliga tankar. Svartsjuka, psykologiskt sett, har antagligen många orsaker som kan göra oss mer öppna för de onda viskningarna. Ängslan att inte duga och räcka till för den man älskar t.ex. och ängslan att bli övergiven. Sådan ängslan har säkert sin egen förhistoria i varje människoliv, och det är aldrig fel att försöka förstå sig själv, och be Gud om hjälp med detta och med att bära, eller bli fri från, tyngande ”bagage” från sin uppväxt och sitt tidigare liv.

I Reliance of the Traveller, r2.14, står det:

Att ha dåliga tankar om andra (su’ al-zann) är lika otillåtet som att uttrycka dem. På samma sätt som det är förbjudet att tala om en persons fel och brister för någon annan är det också förbjudet att till sig själv tala, eller tänka, illa om en person. Allâh, den högste säger:

Troende! Undvik i möjligaste mån att göra lösa antaganden [och förmoda det ena eller det andra om varandra]; det kan ligga synd i sådana antaganden. (Kor. 49: 12]

Profeten, må Allâh välsigna honom och ge honom frid, sade: ”Tag er i akt för misstänksamhet. Tankar som misstror är oftast de lögnaktigaste.”

Det finns många hadither som säger samma sak, och de syftar på hjärtats befästa övertygelse eller bedömning att någon annan är dålig. När det gäller övergående tankar, eller fantasier som man inte håller fast vid, är de lärda eniga om att de är förlåtliga, eftersom de är ofrivilliga och det inte finns något sätt att undvika dem. … Det enda man kan (översättarens kursivering) undvika är att fortsätta med dem, och det är därför förbjudet att hålla fast vid dem och låta dem bli till en rotad övertygelse i hjärtat. … Imam A. H. Ghazali säger i sin Ihya’:

’När en dålig tanke om någon väcks i hjärtat är det den onde som är dess upphov, och man ska slå bort den … ’…. närhelst man har en dålig tanke om en muslim ska man öka sin omsorg om, och respekt för, honom, eftersom detta gör djävulen ursinnig och avfärdar honom, och han kommer inte att väcka liknande tankar igen, eftersom han befarar att man ska ägna sig åt att be för personen [man tänkt illa om].”

Du kommer själv med ett bra förslag när du frågar efter en wird. Att tänka på och minnas Allâh, att vända sig till Honom i bön och i tålmodig förtröstan på Hans hjälp, är alltid att rekommendera. Profeten, frid och välsignelser vare med honom, sade: ”[Orden:] ’Det finns ingen makt eller styrka utom genom Allâh’ (lâ hawla wa lâ quwwata illâ billâh) är ett botemedel mot nittionio sjukdomar, av vilka ängslan är den lindrigaste. (Ibn Abi al-Dunya.) Använd detta botemedel när du känner dig plågad av dina känslor och upprepa orden ofta.

Kan min pappas son och dotter (från en annan kvinna), alltså mina halvsyskon, gifta sig med min mammas syskon?? Är det tillåtet, eller haram?

Det är tillåtet för dem att gifta sig med varandra.

Följande personer är en kvinnas mahram genom blodsbanden:

1. far, farfar, morfar osv. tillbaka i generationerna

2. söner, sonsöner, dottersöner osv. nedåt i generationerna

3. hel- och halvbröder

4. morbröder (även faderns och moderns morbröder)

5. farbröder (även faderns och moderns farbröder)

6. brorsöner (och deras barns söner)

7. systersöner (och deras barns söner)

Följande personer är en kvinnas mahram genom giftermål:

1. makens fader, hans far och morfäder osv. tillbaka i generationerna

2. makens söner och barnbarn

3. dotterns och barnbarnens män

4. moderns, mormoderns, och farmoderns män

Följande personer är en mans mahram genom blodsbanden:

1. mor, farmor, mormor osv. tillbaka i generationerna

2. döttrar, sondöttrar, dotterdöttrar osv. nedåt i generationerna

3. hel och halvsystrar

4. mostrar (även faderns och moderns mostrar)

5. fastrar (även faderns och moderns fastrar)

6. brorsdöttrar (och deras barns döttrar)

7. systerdöttrar (och deras barns döttrar)

Följande personer är en mans mahram genom giftermål:

1. hustruns moder, hennes far- och mormödrar osv. tillbaka i generationerna

2. hustruns döttrar och barnbarn, förutsatt att han har haft samlag med hustrun

3. sonens och barnbarnens fruar

4. faderns, mormoderns och farföräldrarnas fruar

Referenser:

Ibrahim al-Bajuriy. Hashiyat al-Bajuriy ’ala ibn al-Qasim al-Ghazzi. 2 vol. Beirut: Dar Ihya al-Turath al-Arabiy 1417/1996

Jag undrar är det rätt att prata i telefon med den person man kanske tänker gifta sig med, utan att ha nikah? Hur får man som muslimsk kvinna ha kontakt med män om man ej är gift och ej heller är förlovad och ska gifta sig. På vilket sätt ska man prata.

Om en kvinna är intresserad av att gifta sig med en man och vill träffa honom ska hon göra det tillsammans med en mahram. Det är inte tillåtet för dem att träffas ensamma. Om de bestämmer sig för giftermål ska fästmannen ändå betraktas som en främling när det gäller beteende och umgängesregler. Det är i allmänhet inte tillåtet att, utan anledning, tala med unga personer av motsatt kön. Det är t.ex. inte tillåtet att hålla informell kontakt via telefon, e-mail, msn eller skrivna brev.

Om det finns rimliga skäl att tala med varandra, måste umgänget ske i enlighet med de välkända regler som gäller förhållandet till personer av motsatt kön, och ska begränsas till vad situationen kräver.

Av ren nyfikenhet undrar jag hur mkt man får fråga om innan man gifter sig när det gäller den sexuella delen. En kvinna kanske vill veta om mannen tex. är impotent är en sådan fråga olämplig eller kan man ställa den? Det är ju bättre att veta det innan man är gift redan om man inte kan acceptera sådant problem.

Om en kvinna vill gifta sig med en man (eller tvärtom) är det bra om hon först talar med någon som känner mannen väl. Den som tillfrågas om mannen måste vara ärlig och berätta vad han känner till. Om den som tillfrågas vet att mannen inte är lämplig måste han säga det, och om han kan få kvinnan att förstå att hon inte bör gifta sig med honom genom att uttrycka sig i allmänna ordalag såsom: ”Gift dig inte med honom” får han inte ge mer detaljerade beskrivningar av mannens fel och brister. Om det inte är möjligt att avråda henne utom genom att uttryckligen nämna hans fel och brister måste han nämna dem, och då börja med att nämna de fel som är mindre allvarliga.

Om en man (eller kvinna) tillfrågas om sig själv angående giftermål och vet sig ha brister som skulle avskräcka om de blev kända, måste han först svara i allmänna ordalag såsom: ”Jag duger inte.” Om kvinnan trots detta vill gifta sig och inte frågar mer behöver inget mer tilläggas. Om hon vill ha mer detaljer kan han antingen välja att avstå från att berätta mer och lägga ner planerna på giftermål, eller berätta om sina fel, och i så fall börja med de minst allvarliga.

Det som nämnts ovan gäller även om man inte blivit tillfrågad. Det är alltså obligatoriskt att berätta för sin blivande maka/make om de fel man vet sig ha som kan påverka äktenskapet negativt.
Det är inte fel att, på ett lämpligt sätt, förhöra sig om mannen är impotent, men en man som är impotent måste egentligen berätta det för sin blivande hustru, vare sig han blir tillfrågad eller inte.

Referenser:

Shams al-Din Muhammed ibn Abu al-Abbas Ahmed ibn Hamza ibn Shihab al-Din al-Ramliy. Nihayat al-Muhtaj ila Sharh al-Minhaj. 8 vol. Beirut: Dar Ihya al-Turath al-Arabiy 1412/1996

Abu Zakariyya Muhyi ’d-Din ibn Sharaf al-Nawawi. Al-Adhkar. Dar al-Bayda: Dar al-Ma’rifa 1419/1998

Vad gör man med håret sedan [man rakat barnet]?

Det är rekommenderat att göra sig av med hår och naglar genom att begrava dem i jorden, men det är inte förbjudet att kasta dem i papperskorgen eller att spola ner dem i toaletten.

Jag undrar vad det är som gäller när man fött barn, ska lammet slaktas ett visst antal dagar efter födelsen? Ska man raka håret, när ska detta ske? Vad gör man med håret sedan? När ska man ha festen? Ska omskärelse ske inom en viss tid?

Språkligt är aqîqa, det hår som växer på den nyföddes huvud vid födseln. Enligt den religiösa lagen är aqîqa det djur som offras när barnets hår rakas. Aqîqa är en höggradig sunna (sunna muakkada).

Rakningen

Det är rekommenderat för den som blivit förälder att raka den nyföddes hår på den sjunde dagen [1] och att ge hårets vikt i guld eller silver till behövande. Det är rekommenderat att först slakta och därefter raka barnets hår, det är också rekommenderat att smörja barnets huvud med saffran efter rakningen. Det är endast sunna att raka håret för den som konverterat, vid aqîqa och vid hajj.

Slakten

Tiden för slakten infaller med födseln, det bästa är dock att invänta den sjunde dagen. Skulle man av någon anledning inte slakta på den sjunde dagen kan man göra det på den fjortonde eller den tjugoförsta dagen istället. Efter den tjugoförsta dagen kan man slakta när som helst.

Den person som har försörjningsplikt för barnet är också den som bör betala för offerdjuret. Om barnet blir myndigt och ingen slaktat för det är det rekommenderat att han/hon slaktar för sig själv. Om man får en pojke är det rekommenderat att slakta två shâh [2], observera att dessa djur måste uppfylla vissa villkor [3]. Om det är en flicka är det rekommenderat att slakta en shâh (Profeten, må Allâhs frid och välsignelser vara med honom, slaktade ett får för Hassan och ett för Hussein må Allâh vara nöjd med dem båda).

Efter slakt är det rekommenderat att tillaga djuret med en söt sås. Det är rekommenderat att inte bryta något av djurets ben (man skär av dem vid lederna) och det är också rekommenderat att ge det tillagade köttet till fattiga och andra. Det är sunna att slakta vid soluppgången på den sjunde dagen och att när man slaktar säga

”Bismi Llâhi Allâhu Akbar Allâhumma hâdhihi minka wa ilayka Allâhumma hâdhihi aqîqatu fulân”

[I Allâhs namn Allâh är störst. Allah! det här [offerdjuret] är från Dig och till Dig [återvänder det], Allah! Detta är den och dens aqîqa]

Det är rekommenderat att äta en tredjedel av köttet, att ge bort en tredjedel och att ge en tredjedel som allmosa till de fattiga. Det allra bästa är dock att ge bort allting utom en liten bit som man äter själv. Det är rekommenderat att spara levern åt sig själv, eftersom detta är i enlighet med Profetens sunna, frid och välsignelser vare med honom.

Namngivningen

Det är sunna att namnge barnet på den sjunde dagen, innan slakten, men det går bra att göra det redan på den första dagen. Det är sunna att ge barnet ett bra namn såsom Mohammed eller Abdur-Rahman.

När barnet föds är det rekommenderat att kalla till bön (adhân) i dess högra öra och iqâma vid dess vänstra öra, och att tugga en daddel och låter barnet äta av den (dvs att ge barnet av daddel saften som blandats med saliv vid tuggningen, genom att smeta lite av daddel saften på barnets gom för att barnet ska svälja den arb. tahnîk), det är rekommenderat att den som tuggar är någon som är känd för sin starka tro och för att stå Allâh nära, (så att barnet erhåller välsignelser (baraka) genom personens saliv) om det inte finns daddlar tillgängliga kan man ta någonting annat som är sött.

Omskärelsen

Omskärelsen är obligatorisk för män. Omskärelsen blir inte obligatorisk förrän barnet blivit myndigt. Det är dock rekommenderat att utföra omskärelsen på den sjunde dagen efter födseln. (födelsedagen är inte inkluderad till skillnad från aqîqan)

Noter

1. vare sig det är en pojke eller en flicka. Födelsedagen räknas som den första dagen till skillnad från omskärelsen

2. Shâh är ett får som är ett år eller äldre, eller en get som är två år eller äldre.

3. Djuret som slaktas måste vara fritt från defekter som minskar köttets kvalité, därför är det inte tillåtet att slakta ett djur som:

(a) är lamt ( med uppenbara problem att gå som hindrar det från att gå till betet eftersom detta leder till att djuret försvagas)

(b) är blint eller enögt (med uppenbara synproblem eftersom det minskar dess betesförmåga)

(d) är mentalt sjukt

(e) har skabb (även om den inte är uppenbar)

(f) har ett öra som blivit avskuret eller att en del av örat blivit avlägsnat även om det ar en liten bit. (eller fötts utan öra)

(g) fått en stor del av låret, eller en liknande kroppsdel som har mycket kott avskuret (inte om det är en liten bit)

Det är tillåtet att slakta ett djur som har ett jack i örat eller vars horn helt eller delvis brutits av.

Referenser

Umdatu as-sâlik av Ibn Naqîb al-Misri översatt till engelska av shaykh Nuh H.M. Keller.

Hâshiyatu al-Bâjûri ala Ibn al-Qâsim al-Gâzi.

Nihâyatu al-muhtâj ilâ sharh al-minhâj

Al-bayân

Bushra al-karîm alâ al-muqaddamati al-hadramiyya

Jag undrar om man kan prata med en kille genom telefonen typ över ett år och vi är inte redo för att gifta oss men vi har bestämt om ett år att vi gifter oss, men om det är haram att prata med honom till vi gifter oss kan man ringa då och då för att kolla att han mår bra eller om han ringer och frågar samma sak.

[Besvarat av Shaykh Faraz Rabbani ungefärlig översättning av AbdulWahid] http://qa.sunnipath.com/issue_view.asp?HD=1&ID=526&CATE=10

Om man ännu inte är gift bör fästmannen betraktas som en främling när det gäller beteende och umgängesregler. Det är i allmänhet inte tillåtet att utan anledning umgås med unga personer av motsatt kön. Om det finns ett rimligt skäl, måste umgänget ske i enlighet med de välkända föreskrifter som gäller för människor av motsatt kön och ska begränsas till vad situationen kräver. I andra fall är det förbjudet.

En icke muslimsk kvinna som är 55 år och är gift med en icke muslimsk man och väljer att konvertera till islam. Vad händer med äktenskapet – kan hon stanna trots att mannen inte är muslim? Har det någon betydelse om mannen motarbetar henne eller ej. Finns det undantag?

Om en icke-muslimsk kvinna blir muslim och hennes icke-muslimska man framhärdar i otro, oavsett om han hör till bokens folk eller inte, upphävs äktenskapet omedelbart om de inte haft sexuellt umgänge. Om de haft sexuellt umgänge har mannen c:a tre månader (’idda) på sig att bli muslim. Blir han muslim inom denna period anses deras äktenskap fortfarande vara giltigt och de behöver därför inte förnya äktenskapskontraktet. Blir han inte muslim upplöses äktenskapet när de tre månaderna (’idda) förflutit. [Nihayat al-Muhtaj 6/295] Detta gäller i vår skola och enligt den överväldigande majoriteten av de lärda.

Ali ibn Abi Talib, må Allah vara nöjd med honom, hade en annan åsikt i denna fråga. Han ansåg att det var tillåtet för en kvinna som konverterat till Islam att förbli gift med sin icke-muslimska man. Denna åsikt nämns av bl.a. Ibn al-Qayyim i ’Ahkām ahl al-Dhimma’ (1/238). Jag har frågat flera sheykher om det är tillåtet att följa denna åsikt och de har svarat ja.

Tag inte till hustrur kvinnor som dyrkar avgudar förrän de blivit troende- en troende Gudstjänarinna är helt visst bättre än en som dyrkar avgudar, hur tilldragande ni än finner henne. Och gift inte bort era döttrar med män som dyrkar avgudar förrän de blivit troende – en troende Gudstjänare är helt visst bättre än en avgudadyrkare, hur förträfflig ni än finner honom. Sådana människor inbjuder till Elden, men Gud inbjuder till Paradiset och att genom Hans nåd söka syndernas förlåtelse. (K 2: 221)

Ali, må Allah vara nöjd med honom, tolkade denna vers så att en muslimsk kvinna under inga omständigheter får gifta sig med en icke-muslimsk man, men att den inte gäller äktenskap som redan ingåtts. Och Gud vet bäst.
Om den gifte mannen motarbetar henne och hon känner att hennes religionsutövning hotas, måste hon lämna honom.

Det är viktigt att den förstnämnda åsikten inte görs till ett hinder för någon att bli muslim. Alla lärda är överens om att det är bättre att vara muslim och synda än att inte vara muslim alls.

Referenser:

Shams al-Din Muhammed ibn Abu al-Abbas Ahmed ibn Hamza ibn Shihab al-Din al-Ramliy. Nihayat al-Muhtaj ila Sharh al-Minhaj. 8 vol. Beirut: Dar Ihya al-Turath al-Arabiy 1412/1996

Shams al-Din Abdullah Muhammed ibn Abu Bakr ibn Qayyim al-Jawziyya. Ahkam ahl al-Dhimma. 2 vol. Beirut: Dar al-Kutub al-’Ilmiyya 1415/1995

Jag undrar när det är rekommenderat att gifta sig, enligt sunna? Om man har svårt att avhålla sig från sexuella aktiviteter (ej otukt), är det en tillräckligt skälig anledning till att ingå i ett äktenskap med någon? Stämmer det även att ”äktenskapet är halva tron”? Må Allah, den Upphöjde, förlåta våra synder – ameen.

Att gifta sig är rekommenderat för den som behöver och har råd. Om man inte har råd är det bättre att låta bli och att tygla begären genom att fasta. Profeten, frid och välsignelser vare med honom, sade:

Ungdomar! Den av er som har råd att gifta sig bör göra det, eftersom [giftermålet] hjälper er att sänka blicken och bevarar er kyskhet. Den som inte har råd bör fasta, eftersom fastan utgör ett skydd. [Bukhari]

Om det inte hjälper att fasta kan man gifta sig och sätta sin lit till Allahs försörjning. Om man har råd och befarar att man kommer att göra något förbjudet om man inte gifter sig är giftermål obligatoriskt. Hadithen du frågar om lyder:

Den som gifter sig fulländar halva tron och ska frukta Gud i fråga om den andra halvan. [At-Tabarani da’if enligt as-Suyuti.]

Kan en sunni muslim och en shia muslim gifta sig?

Det finns shi’a som inte anses vara muslimer* och dessa är det förbjudet att gifta sig med. En annan grupp shi’a anses vara muslimer, men det är makruh att gifta sig med dem, eftersom de talar nedsättande om och förringar många av följeslagarna, må Gud vara nöjd med dem.

* De som t.ex. tror att Ali, må Gud vara nöjd med honom, är Gud, att Jibril, frid vare med honom, gjorde fel och gav budskapet till Profeten, frid och välsignelser vare med honom, istället för till Ali och de som anklagar A’isha, må Gud vara nöjd med henne, för att ha begått otukt.

Jag har en fråga angående masturbering. Är det tillåtet? Om Svaret är nej, finns det några omständigheter då det kan vara tillåtet?

Den dominerande åsikten i shafi’i skolan är att det är förbjudet att masturbera själv. Imam al-Shafi’i (radiya Allahu anhu) blev tillfrågad om masturbation i samband med att dessa verser nämndes: …som skyddar sin blygd [och inte ger fritt utlopp åt sin lust] med någon annan än sina hustrur eller dem som de rättmätigt besitter – inget klander kan då riktas mot dem, men de som går längre är syndare (K. 23:5-7), och sade att dessa koranverser begränsar tillåten sexuell aktivitet till vad som nämnts i dem, eftersom den sista versen bestrider att något annat än detta är tillåtet. Det vi lärt oss är att det inte är tillåtet att masturbera under några omständigheter. Den som har svårt att kontrollera sig bör:

Ständigt be Allah om hjälp,
sänka sin blick,
undvika fitna,
ägna sig åt ’ibada,
fasta,
och undvika sådant som väcker sexuella begär, såsom att se på TV och äta för mycket.

Som vi vet, med stor besvikelse, så tillämpar många muslimer ordet skilsmässa vid bråk som förekommer i ett äktenskap. Är det så att om mannen säger ”inti taleq” (du är skiljd) till sin fru, att de måste gå till en imam och skriva om sin ’aqed? Och vad händer om mannen säger detta tre gånger om?

Jag har hört något i stil med att om mannen säger detta till sin fru 3 ggr så ska hon skilja sig, sen gifta sig med en annan man och därefter kan hon då kunna gifta sig igen med sin första man?! ( Vet att det låter komplicerat, men jag hoppas du förstår vad jag menar)! Jag är förrvirrad och vill gärna veta vad som är rätt enligt sharia och Allahs ord(swta).

Av allt Allah tillåtit, är skilsmässan det mest förhatliga. Skilsmässofrågor är ingenting man kan diskutera på internet. Om det är någon som har frågor som rör skilsmässa, är det bäst att gå till moskén och tala med imamen där.

Ord som används för att verkställa en skilsmässa kan delas in i två kategorier.

1 Tydliga (sarih) (ord som bara kan tolkas på ett sätt).

2 Anspelande (kinaya) (ord som kan tolkas på flera sätt).

Till den första kategorin hör ordet talaq (skilsmässa) och de ord som härletts från ordet talaq. Den som säger ”Anti taliq” (”Du är skild”, ”Jag skiljer mig från dig” o.s.v.) till sin fru, har skiljt sig från henne, oavsett om han sade det på skoj eller inte och oavsett om han avsåg att skilja sig eller inte.

Den andra kategorin av ord är de som antyder att mannen vill skilja sig, men som kan betyda något annat, såsom, ”Gå tillbaka till din familj”, dessa ord verkställer en skilsmässa bara om mannen avser skilsmässa därmed, inte annars.
Om det är första gången en man skiljer sig från sin fru (som han haft samlag med), kan han ta tillbaka henne inom hennes väntetid (’idda) utan att ingå ett nytt giftemålskontrakt (’aqd).
Om hennes väntetid (’idda) tar slut innan han tar tillbaka henne, kan de bara förenas igen genom att ingå ett nytt äktenskap. Detta gäller också om han skiljer sig från henne en andra gång.

Om mannen skiljer sig från sin hustru tre gånger, är det inte tillåtet för dem att gifta sig igen förrän:

(a) hennes väntetid (’idda) tar slut,

(b) hon gifter sig med en annan man och har samlag med honom,

(d) hennes väntetid (’idda) tar slut.

Nedan följer den arabiska texten ur ’Umdat al-Salik med svensk översättning.

الألفاظ التي يقع بها الطلاق صريح أو كناية فالصريح يقع به سواء نوى به الطلاق أم لا و لا يقع بالكناية إلا أن ينوي به الطلاق

Ord som verkställer en skilsmässa är antingen tydliga eller anspelande. Tydliga ord verkställer en skilsmässa oavsett om man avser att skilja sig eller inte, medan anspelande ord inte verkställer en skilsmässa utom om man därigenom avser att skilja sig.

و إذا طلق الحر طلقة أو طلقتين بعد الدخول بلا عوض فله قبل أن تنقضي العدة أن يراجع

När en fri man skiljer sig från sin fru en eller två gånger, efter att de haft samlag, och han inte skiljer sig mot betalning (khul’), kan han ta tillbaka henne när som helst innan hennes väntetid tar slut.

أما إذا طلق الحر ثلاثا حرمت عليه حتى تنكح زوجا غيره نكاحا صحيحا و يطأها في الفرج

När en fri man skiljer sig från sin fru tre gånger, är det förbjudet för honom att gifta om sig med henne ända tills hon gifter om sig med en annan man i ett giltigt äktenskap och den nya mannen haft samlag med henne.

Jag får Al-Ghazali forums nyhetsbrev och frågor och jag såg att en syster frågat om skilsmässa. Här i Göteborg har flera bröder ”hjälpt” varandra genom att efter att gjort en 3ggrs talaq, bett sin kompis gifta sig med sin f.d. fru för att göra det möjligt för den första mannen att få tillbaka sin fru. Dvs. gifta sig med en avsikt att bara fullborda äktenskapet och skilja sig direkt. Det är väl inte detta systern menar i sin fråga? Så kan man inte göra eller?

Om de bara gifter sig utan att ha sexuellt umgänge, är det inte tillåtet för henne att gå tillbaka till den första mannen. Men om en man gifter sig med en skild kvinna med avsikt att ha samlag med henne och därefter skilja sig från henne så att hon ska få gifta om sig med sin före detta man och ingenting av detta nämns i äktenskapskontraktet, är äktenskapet giltigt enligt den dominerande åsikten i shafi’ skolan. I det förra inlägget stod det:

Om mannen skiljer sig från sin hustru tre gånger, är det inte tillåtet för dem att gifta sig igen förrän:

(a) hennes väntetid (’idda) tar slut,

(b) hon gifter sig med en annan man och har samlag med honom,

(d) hennes väntetid (’idda) tar slut.

Om villkor (b) skriver Ibn al-Qasim al-Ghazzi ”d.v.s. ett giltigt äktenskap” Ibrahim al-Bajuri kommenterar detta med orden:

و خرج بالصحيح التزويج الفاسد كما لو شرط على الزوج الثاني في صلب العقد أنه إذا وطيء طلق أو فلا نكاح بينهما فإن هذا الشرط يفسد النكاح فلا يصح التحليل و على هذا يحمل قوله صل الله عليه و سلم لعن الله المحلل و المحلل له بخلاف ما لو تواطؤا على ذلك قبل العقد ثم عقدوا من غير شرط

Med ordet ”giltigt” uteslöt han ett ogiltigt äktenskap, som när man i äktenskapskontraktet stipulerar att den andra mannen ska skilja sig från kvinnan när han haft samlag med henne, eller stipulerar att äktenskapet avslutas efter samlaget. Ett sådant villkor gör äktenskapet ogiltigt och gör det inte tillåtet [för mannen och hustrun att gifta om sig] och detta är betydelsen av Profetens ord (salla Allahu aleyhi wa sallam:

”Allahs Sändebud förbannade den som [genom att gifta sig med en kvinna] gör det tillåtet [för en man och hans före detta fru att gifta om sig] och den som [genom detta giftermål] tillåts [gifta om sig med sin före detta fru]” (Al-Tirmidhi)

Till skillnad från om de kommer överens om detta innan äktenskapskontraktet och därefter ingår ett äktenskapskontrakt utan att stipulera någonting. (Hashiyat al-Bajuriy 2/165)

Den dominerande åsikten i shafi skolan i denna fråga är att kontraktets yttre form är avgörande för huruvida äktenskapet är giltigt eller ej. Vi kan inte uttala oss om människors inre. Men om äktenskapet är giltigt inför Allah är en annan sak.

Referenser:

Ibrahim al-Bajuriy. Hashiyat al-Bajuriy ’ala ibn al-Qasim al-Ghazzi. 2 vol. Beirut: Dar Ihya al-Turath al-Arabiy 1417/1996

När det gäller preventiv medel, vad säger islam om att en man och kvinna skyddar sig om de inte är beredda att skaffa barn?

Preventivmedel är av två slag: (a) preventivmedel som används för att förhindra en befruktning och (b) preventivmedel som används för att avbryta en redan påbörjad befruktning.

(a) Om tre villkor uppfylls, är det tillåtet men orekommenderat (makruh) att använda denna typ av preventivmedel:

1 Att makarna är överens (detta gäller bara om kvinnan inte riskerar att skadas i samband med graviditet. Gör hon det kan hon skydda sig utan mannens samtycke),

2 Att preventivmedlet inte ger permanenta effekter,

3 Att preventivmedlet inte skadar kvinnan.

(b) Denna typ av preventivmedel är i själva verket en form av abort och det som gäller för abort gäller även här.

Det sägs att det är förbjudet att tala under samlag. Stämmer detta?

Enligt shafi’i skolan är det orekommenderat (makruh) men inte förbjudet att tala i samband med samlag. Abd al-Rahman Basawdan skriver:

و يكره تكلم أحدهما أثناءه

Det är orekommenderat för både [mannen och kvinnan] att tala under [samlaget]. (Zaytunat al-Ilqah s.101)

Referenser:

Abd al-Rahman ibn Ahmed Basawdan. Zaytunat al-Ilqah Sharh Daw’ al-Misbah fi Ahkam al-Nikah. Beirut: Dar al-Minhaj 1423/2002