Fastan
Att fasta under månaden Ramadan är obligatoriskt för:
1. muslimer
2. som kommit i puberteten och är mentalt friska
[barn och sinnessjuka måste inte fasta]
3. som är i stånd att fasta
[fastan är inte obligatorisk för den som uppnått hög ålder, för den kroniskt sjuke som inte tror sig om att tillfriskna, för den menstruerande eller för den som har postnatal blödning]
4. som är friska
[fastan är inte obligatorisk för den som är så sjuk att det skulle vara tillåtet att göra tayyamum istället för tvagning, dvs. för den som fruktar att bli sjuk om han fastar eller, om han redan är sjuk, fruktar att sjukdomen kommer att förvärras eller att fastan kommer att fördröja tillfrisknandet]
5 som inte är på resande fot
[fastan är inte obligatorisk för den som är stadd på en lång (81 km eller längre) tillåten resa. Att äta under Ramadan när man reser är en rättighet vi fått av Allah och den ges inte till någon som syndar med sin resa (dvs. som reser med avsikten att synda. Om man däremot har en giltig anledning att resa och sedan syndar under resans gång är det tillåtet att inte fasta.)].
Följande villkor måste uppfyllas för att fastan ska accepteras:
1. Islam
[den fastande måste vara muslim; fastan accepteras inte från icke-muslimer]
2. förstånd
[fastan accepteras inte från någon som förlorat förståndet]
3. att vara ren från menstruation och postnatal blödning,
4. att den fastande är förvissad om att tiden är den rätta för fasta
[dvs. att fastan inte utförs under de dagar som det är förbjudet att fasta; dessa är:
(a) de två ’îd dagarna
(b) 13:e 14:e och 15:e dhu ’l-hijja (ayyâm at-tashrîq)
(c) yawmu ’sh-shakk (den 30 Sha’bân om man är osäker på om Ramadan gått in)
(d) den andra hälften av Sha’bân
Det är förbjudet att fasta yawmu ’sh-shakk och den andra hälften av Sha’bân, utom om man har en anledning. Exempel på anledningar är att man har dagar att ta igen från en föregående Ramadan, att man har svurit en ed att fasta, att man brukar fasta måndagar och torsdagar (arab. wird) eller att man fastat några dagar innan andra hälften av Sha’bân och fortsätter in på andra halvan utan att avbryta fastan.]
Avsikten:
– Om fastan är obligatorisk, måste man varje natt, någon gång mellan solnedgången och fajr, avse att fasta nästa dag.
– Om fastan är obligatorisk måste avsikten vara specifik ( t.ex. ”Jag avser att fasta under Ramadan” orden ”fasta” och ”Ramadan” måste finnas med i formulerandet av avsikten.)
– Om man, den första kvällen i Ramadan, avser att fasta hela månaden, är avsikten tillräcklig bara för den efterföljande dagen (men det är ändå rekommenderat att avse hela Ramadan, eftersom Imam Maliks åsikt är att detta är tillräckligt.)
– Om någon under en annan del av året vill fasta (icke-obligatorisk fasta) är det tillräckligt att avse att fasta innan solen förflyttat sig från sin högsta position (dvs. innan dhuhr) förutsatt att man efter fajr varken ätit, druckit, haft samlag, eller gjort något annat som bryter fastan.
Sådant som bryter den fastandes fasta:
1. att äta
2. att dricka
[även att röka, men inte att ofrivilligt andas in rök]
3. att föra in stolpiller både vaginalt och analt eller att föra in något annat, tex. en tampong eller ett finger
4. att hälla vatten i örat så att det når fram till trumhinnan
5. att avsiktligt framkalla kräkning
6. att ha samlag, även om det inte resulterar i orgasm, och masturbation som resulterar i orgasm [masturbation som inte resulterar i orgasm bryter inte fastan, men är förbjuden]
7. att en del av tvagningsvattnet kommer ner i halsen om man drar in det överdrivet långt när man rensar näsan eller sköljer munnen; om man däremot inte drar in vattnet onödigt långt, men ändå råkar svälja litet av det, bryts inte fastan
8. att svälja saliv som lämnat munnen [som när man stoppar en sytråd i munnen, tar ut den, stoppar in den i munnen en andra gång och sväljer en del av saliven som var kvar på tråden från första gången]
9. att svälja saliv som förändrats av något [t.ex. tandkräm]
10. att svälja saliv som kommit i kontakt med någonting najis (orent), som när man blöder i munnen och spottar ut allt till dess saliven kommer ut oförändrad, men underlåter att tvätta munnen med vatten innan man sväljer
11. att svälja slem från näsa eller luftvägar, om man haft möjlighet att spotta ut det, men låtit bli (detta bryter inte fastan hos hanafiterna, även om man sväljer det med flit).
Sådant som inte bryter fastan:
1. allt ovanstående som gjorts av glömska, under tvång eller av någon som inte visste att det bröt fastan och kan ursäktas för sin okunskap av att nyligen ha konverterat till Islam eller av att ha vuxit upp långt från de lärda,
2. ofrivillig kräkning [förutsatt att man inte sväljer något om man kan undvika det]
3. våt dröm eller orgasm orsakad av tankar eller blickar
4. lite vatten som kommer ner i halsen vid tvagningen, om man inte dragit in det onödigt långt
5. att samla saliv i munnen och sedan svälja den
6. att ha mat i munnen som man spottar ut när fajr infaller
7. att sova hela dagen
8. att ta intravenösa och intramuskulära injektioner [injektioner i muskler eller ådror].
Ofrivilliga handlingar som bryter fastan:
1. att förlora förståndet, även om galenskapen bara varar ett ögonblick
2. att vara medvetslös hela dagen [avsvimmad inte sovande]
3. att få menstruation eller postnatal blödning
Rekommenderade handlingar i Ramadan:
1. att äta någonting innan fajr
2. att bryta fastan så fort som möjligt efter solnedgången helst med ett ojämnt antal dadlar, saknas dadlar är det rekommenderat att bryta fastan med vatten
3. att vara generös utöver det vanliga
4. att läsa Koranen mycket
5. att förbättra relationen till sina familjemedlemmar
6. att dra sig tillbaka i moskén (i’tikaaf), speciellt under Ramadans tio sista dagar
7. att bryta andras fasta efter solnedgången, även om det bara är genom att ge dem vatten.
Handlingar som är förbjudna och anstötliga (makruh) under Ramadan:
1. Det är förbjudet att pussas eller kramas under fastan om man vet att det väcker sexuella begär.
2. Det är förbjudet att inte äta eller dricka något mellan fastedagarna.
3. Det är makruh att smaka på mat under fastan.
4. Det är inte makruh att använda kohl under fastan.
Handlingar som bryter fastan, men som nödvändiggör både fortsatt fasta samma dag och att ta igen fastan senare:
För den som förstör fastedagar på ett av följande sätt, är det förbjudet att fortsätta göra sådant som bryter fastan (om någon förstört fastan genom att t.ex. äta är det förbjudet att äta mera, dricka osv.), men trots detta är det obligatoriskt att ta igen sådana dagar (Detta gäller endast fastan i Ramadan):
1. att medvetet och utan giltig anledning bryta fastan
2. att inte avse att fasta kvällen innan, oavsett om man glömde avsikten eller försummade den med flit
3. att äta och tro att det är natt och därefter få reda på att tiden för fajr inföll innan, eller medan man åt, [Om man är osäker på om tiden för fajr infallit och senare inte får någon visshet, bryter det inte fastan]
4. att bryta fastan, eftersom man tror att solen har gått ner och sedan får reda på att den inte hade det [om man är osäker på om tiden för maghrib infallit och senare inte får någon visshet, bryter det fastan]
5. att man tror att det är den trettionde Shawwal och sedan får reda på att det var den första dagen i Ramadan
6. att man dragit in vatten överdrivet långt när man rensade näsan eller sköljde munnen vid tvagningen så att lite vatten kom ner i halsen [fastan bryts inte om man inte drar in vattnet överdrivet långt].
Det finns tre sorters iftar under Ramadan:
1. Både fidya (1) och qada (2) blir nödvändigt i två fall:
(a) Om man pga. rädsla för någon annans liv eller hälsa bryter fastan (t.ex. en gravid kvinna som bryter fastan för att hon fruktar för sitt barns liv eller hälsa. Om hon fruktar bara för sitt eget liv eller sin egen hälsa, eller både för sitt och barnets liv och hälsa, behöver hon bara göra qada, men inte betala fidya)
(b) Om man haft möjlighet att ta igen fastedagar från en föregående Ramadan, men utan giltig ursäkt underlåtit att ta igen dem och nästa Ramadan infaller.
2. Qada men inte fidya blir nödvändig då man t.ex. äter, eftersom man tror att tiden för maghrib infallit, men sedan får reda på att den inte gjort det.
3. Fidya men inte qada blir nödvändig för den som är kroniskt sjuk och för den som är för gammal för att orka fasta.
(1) Fidya motsvarar c:a 700 gram av basfödan i det land man befinner sig och ska ges till fattiga och behövande som är berättigade till zakat. Om man missat två dagar ger man 1400 gram, osv.
(2) Qada = Att ta igen fastedagar vid ett senare tillfälle. Om man avbrutit fastan av en giltig anledning, är det inte obligatoriskt att ta igen dessa fastedagar omedelbart efter Ramadan. Om man däremot avbrutit fastan utan giltig anledning, är det obligatoriskt att ta igen dessa dagar omedelbart efter Ramadan.
Referenser:
1. ’Umdatu al-Salik (Reliance of the Traveller av Ibn Naqiib al-Misri i engelsk översättning av Nuh Ha Mim Keller)
2. Nail al-Raja fi sharh Safinat al-Naja
3. Bushra al karim ‘ala al-Muqaddama al-Hadramiya