Frågor om bönen |

Frågor om bönen

Det lilla rummet jag använde för att be på min arbetsplats har efter ommöbleringar försvunnit. Nu finns det ingen avsides plats att utföra bön i. P.g.a. arbetets art är det också omöjligt att göra det i allmänna utrymmen. Jag förmodar svaret, men frågar ändå: är det haram att utföra bön i ett toalettrum om man t.ex. täcker över toalettstolen med en filt?

Försök att hitta en annan plats att be på i närheten av ditt arbete. Det är nämligen starkt orekommenderat att be i ett toalettrum, men bön som utförs i ett sådant rum anses trots detta vara giltig, förutsatt att ingenting orent (najis) kommer i kontakt med den bedjande eller dennes kläder (även marken som man kommer i beröring med under bönen). (Bushra al-Karim) Det gör ingen skillnad om du täcker över toalettstolen eller inte.

Du bör alltså inte be där, annat än i nödfall, eftersom det är starkt orekommenderat.

Assalamu Alaikum wa rahtmtullahi wa baraktto

Om man som muslim inte har bett fard bönerna under en viss period, skall man då be om dessa böner? jag har ställd denna fråga ett antal gånger men har fått olika svar. Vissa har sagt att man endast ska göra tawba och andra har sagt att man ska ta igen dessa böner före sina sunnah böner? Hur kan svaren skilja så stort när det gäller en sådan allvarlig fråga?

Wa aleykum salam wa rahmatullahi wa barakatuhu

De som säger att det räcker med att ångra sig utgår från att den som underlåter att be inte är muslim. När en person väl börjar be är det som om han konverterar till Islam, och konvertiter behöver inte ta igen de böner som de underlät att be under den tid då de inte var muslimer.

Den överväldigande majoriteten av de lärda anser att den som försummar bönen, utan att förneka att det är en plikt att be, fortfarande är muslim och att det är bindande att ta igen obligatoriska böner.

Om man försummar en eller flera obligatoriska böner gäller följande:

1. Om man, av en giltig anledning *, försummat att be en eller flera böner är det obligatoriskt att ta igen den/dem, och rekommenderat att göra det omedelbart.

2. Om man däremot försummat böner utan giltig anledning, är det obligatoriskt att ta igen dem omedelbart. Detta innebär att man måste lägga ner all tid på att ta igen dessa böner, med undantag för den tid då man utför sådana sysslor som inte kan skjutas upp till ett annat tillfälle. Enligt shafi’i-skolan är det inte ens tillåtet för en sådan person att be sunna-böner, förrän han har tagit igen alla obligatoriska böner. Detta är väldigt svårt för de flesta och därför har många shafi’itiska lärda sagt att man kan försöka ta igen 5-10 böner varje dag. Vid Dhuhr kan man t.ex. ta igen en försummad dhuhrbön, be dagens Dhuhr och därefter ta igen ännu en.

(*) Om man sover under hela bönetiden har man inte syndat, om man somnade innan bönetiden inföll, och inte heller om man somnade sedan bönetiden infallit, förutsatt att man hade goda skäl att tro att man skulle vakna i tid för att hinna göra wudu och be innan tiden gick ut. Missar man bönen av någon av nämnda anledningar måste man ta igen den, och det är rekommenderat, men inte obligatoriskt, att så snart som möjligt efter uppvaknandet ta igen den missade bönen.

Somnar man efter att tiden för bön infallit, utan att ha goda skäl att tro att man kommer att vakna innan bönetiden går ut, syndar man, dels för att man går och lägger sig och dels för att man inte ber i tid. I detta fall är det obligatoriskt att ta igen den missade bönen så snart som möjligt.

Glömmer man bort att be innan tiden gått ut syndar man inte, förutsatt att glömskan inte var en följd av att man varit upptagen med något förbjudet eller orekommenderat (makruh). Om bönetiden infaller och man har för avsikt att be, men därefter – på grund av t.ex. arbete eller studier – glömmer bort bönen tills bönetiden går ut, anses man inte ha syndat. Man måste ta igen bönen, och det är rekommenderat, men inte obligatoriskt, att ta igen den så snart man kommer ihåg den. Om glömskan däremot beror på att man ägnat sig åt något som förbjudits, såsom spel om pengar, eller något annat som är orekommendarat, schack t.ex., syndar man, och det är då obligatoriskt att omedelbart ta igen den missade bönen.

När man gör salat bör man då ha en rak hållning med nedlutat huvud eller att även skuldrorna är neddragna? Jag har märkt att jag själv gärna får en slags ”hökhållning” när jag ber vilket kanske inte precis är rekommenderat.

När man står i bönen ska ryggen vara rak, men det är rekommenderat att böja lätt på huvudet. Blicken bör vara fäst på den plats där pannan kommer att läggas mot marken (Nihayat al-Muhtaj).

Jag är gravid. jag föder snart , när som helst nu inshalla jag har följande frågor:

När ska jag upphöra fasta och be, efter förlossning, när vattnet går, när kontraktioner börjar eller när blödning börjar? Efter förlossningen ska vi inshalla smörja barnets mun med dadlar men när bör vi göra det? måste det vara precis efter förlossningen eller kan det vara efter amningen?

Finns det något speciellt som jag bör göra eller (sunna) före, under eller efter förlossningen? för mej o barnet?

Jag hörde att vid förlossningen har kvinnan (da3wah mustajabah) är det sant eller bid3a?

Plikten att be kvarstår ända tills hela barnet har kommit ut. Kan man inte be stående ber man sittande, kan man inte be sittande ber man liggande. Man gör helt enkelt så gott man kan, men man får inte försumma någon av de obligatoriska bönerna.

När barnet föds är det rekommenderat att tugga en dadel och låta barnet äta av den (dvs. att ge barnet av dadelsaften som blandats med saliv vid tuggningen, genom att lägga lite av dadelsaften på barnets gom för att barnet ska svälja den). Detta bör vara det första som barnet får i sig, men om det inte går eller om är svårt kan detta uppskjutas till senare. Det är rekommenderat att den som tuggar är någon som är känd för sin starka tro och för att stå Gud nära, så att barnet får välsignelser (baraka) genom personens saliv. Om det inte finns dadlar tillgängliga kan man ta någonting annat som är sött. [Bushra al-Karim]

För dem som närvarar under förlossningen är det rekommenderat att läsa följande koranverser: 2: 255, 7: 54 och surorna 113 och 114. Det är rekommenderat att ofta upprepa dessa ord: La ilaha ill Allah al-Adhimu al-Halim. La ilaha ill Allah rabbu’l-’arshi’l-adhim. La ilaha ill Allah rabbu’s-samawati as-sab’i wa rabbu’l-’arshi’l-karim [Bushra al-Karim, Fath al-Mu’in]

När barnet föds är det rekommenderat att läsa sura 112 och att kalla till bön (adhan) vid barnets högra öra, samt att göra iqama vid det vänstra örat. [Bushra al-Karim, Fath al-Mu’in]

Mer detaljer om aqiqa, namngivning och omskärelse finns här.

Det är troligt att Gud, den Upphöjde, besvarar böner då, eftersom det i Koranen står: Vem är det som bönhör den betryckte som ropar till Honom i nöd och befriar denne från det onda, och vem är Den som har låtit er ta jorden i besittning? Kan det finnas en gud vid sidan av Gud? – Nej, men det är inte ofta ni ägnar någon eftertanke åt detta! [K. 27: 62]

Salam alikom.

Jag vill först tacka för er underbara site och er som svarar på frågor 😀

Min fråga är; Är det verkligen ”förbjudet” att gäspa när man ber? För jag har läst om det i någon bok. För subhanallah när jag ber, gäspar jag mycket.

Är tacksam för svar!

😀 jazak allaho kheiran!

Wa aleykum salam wa rahmatullah!

Det är starkt orekommenderat att be när man är väldigt trött * (Bushra al-Karim), men det är inte förbjudet att gäspa när man ber. När man gäspar – vare sig man är i bön eller inte – är det rekommenderat att lägga handen över munnen. Profeten, frid och välsignelser vare med honom, sade: ”När någon av er gäspar, bör han hålla handen för munnen och inte vara högljudd, eftersom den onde hånskrattar åt den som gäspar ljudligt.” (Ibn Majah)

(*) men man måste givetvis be innan tiden för bön går ut.

Varför är inte fajr bönen ”giltig” om man inte ber 2 raka sunna innan fard? Och vart finner man denna regel? Jag antar i en hadith, då detta är sunna. Tyvärr har man som barn fått lära sig alla dessa viktiga regler, men inte om varför det är viktigt eller vart dessa regler finns, i koranen eller sunna, etc. utan endast att man ska göra sin plikt.

Fajr-bönen är giltig, även om man inte ber två raka’ sunna innan, men man bör vara noga med sunna-bönerna. Profeten, frid och välsignelser vare med honom, har sagt: ”Två raka’ innan gryningsbönen (Fajr) är bättre än det jordiska livet och allt som finns däri.” (Muslim)

Jag har en fråga om hur man utför dua efter salat. Det finns ganska många dua man gör efter man säger salam på slutet av fardh salat. Är det ok om man inte sitter i den kadha position, och t.ex. kryssa benen (sitt crosslegged). Måste man sitta med händerna uppe framför ansikte när man gör dua? Jag kommer inte ihåg alla dua, och har en bok som jag lägger framför mig och läser ifrån, då kan man inte sitta i kadha position och ha handerna uppe hela tiden, eftersom jag tröttnar. Är det ok att byta position?

Jazakallah

Wa aleykum salam

När man har avslutat Maghrib och Fajr bör man inte ändra sittställning förrän man har sagt:

Lâ ilâha ill Allâhu wahdahu lâ sharîka lahu lahu ’l-mulku wa lahu ’l-hamdu wa huwa ’alâ kulli shay’in qadîr. (10 gånger)

[Det finns ingen gud utom Gud allena. Han har ingen like. Kungadömet och allt lov och pris tillkommer Honom. Han är Allsmäktig.] (10 gånger)

När man har sagt detta kan man ändra sittställning om man vill. Det är sunna (men inte obligatoriskt) att hålla upp händerna när man gör du’a och att stryka händerna över ansiktet när man är färdig. Umar ibn al-Khattab, må Gud vara nöjd med honom, sade:

”När Profeten, frid och välsignelser vare med honom, lyfte sina händer i bön (du’a) brukade han inte sänka dem igen förrän han först strukit dem över ansiktet.” (al-Tirmidhi)

Jag har en fråga angående bönen. Vart i koranen står det att bönen är obligatorisk? När jag har diskuterat med andra muslimer så menar de att bönen är obligatorisk, men ENDAST 3 GÅNGER om dagen och inte fem. Jag skulle vara tacksam ifall du kunde hjälpa mig med att hänvisa dessa personer till rätt källa om vart det står att vi muslimer skall be 5 gånger om dagen. För om bönen är obligatorisk fem gånger om dagen, måste det väl ändå stå i koranen, eller?

Sunni-muslimer * är överens om att det är obligatoriskt att be fem gånger om dagen, och att det finns en avsatt tid för varje bön. I Koranen nämns tre bönetider, och en mer detaljerad redogörelse för bönetiderna kan hittas i hadith-litteraturen. Haditherna ger många gånger en detaljerad förklaring av det som står i Koranen. I Koranen står det t.ex. att vi ska be, men det finns ingen närmare redogörelse för hur bönen ska utföras. Detta kan däremot utläsas ur hadith-litteraturen.

Hadither om bönetiderna kan du hitta här:

http://bewley.virtualave.net/bukhari6.html#13

(*) Shia-muslimer ber fem böner men vid tre tillfällen.

Assalamu alaikum,

Jag har en fråga angående om bönen som lyder såhär: Hur ska bönen utföras om den bara består av kvinnor, hur ska den ledas?

Jazakallahu Khairan

Wa aleykum salam wa rahmatullah

När kvinnor ber tillsammans är det rekommenderat att den som leder bönen står mitt i böneraden; en liten bit framför de andra, eftersom detta har relaterats från A’isha och Umm Salama, må Gud vara nöjd med dem (Bushra al-Karim).

När himlen är röd. är någon form av bön tillåten? missad fard bön, bön för mosken, eller något annat.

Tiden för Maghrib infaller när solen har gått ned helt och hållet, och sträcker sig fram tills det röda skimret försvinner från himlen. När det röda skimret försvinner infaller tiden för ’Isha. Det är tillåtet, och till och med rekommenderat att be mellan Maghrib och ’Isha.

Det är förbjudet och ogiltigt att be:

(1) från och med soluppgången och fram till dess solen stigit en spjutlängds höjd (dvs. när det är ett avstånd lika stort som solens diameter mellan solen och horisonten)

(2) från och med den tidpunkt då solen når sin högsta position och fram tills den vänder och börjar sjunka. På fredagar är det dock tillåtet att be under den tiden

(3) från och med den tidpunkt då solens ljus mattas av (c:a 20-30 minuter innan solnedgången) och fram tills den går ned

(4) sedan man bett Fajr

(5) sedan man bett ’Asr

På ovan nämnda tider är det tillåtet att:

(a) be sådana icke-obligatoriska böner som bes i samband med en särskild samtida eller föregående händelse, såsom begravningsbönen, bönen för att hälsa moskén (tahiyyat al-masjid), bönen efter fullgjord tvagning, regnbönen och sol- och månförmörkelsebönerna.

(b) ta igen icke-obligatoriska böner som är förknippade med en viss tid, när man t.ex. missat att be sunnabönerna innan ’Asr är det tillåtet att ta igen dem efter ’Asr

(c) ta igen obligatoriska böner.

I den heliga moskén i Mekka är det tillåtet att be närsomhelst.

Jag är en man som bor i närheten av en moske, jag bor på andra sidan gatan. Jag vill veta om det är fard för mig att be alla böner där, och om det inte är det vill jag veta om jag får belöning för min bön om jag skulle be hemma istället?

Att se till att de fem föreskrivna bönerna utförs gemensamt på en plats som är tillgänglig för alla [1] är en kollektiv plikt (fard kifaya) [2] för alla bofasta män. Det är i synnerhet viktigt att be Fajr, ’Isha och ’Asr tillsammans med andra. Ju fler personer som ber tillsammans desto bättre.[The Reliance of the Traveller s. 170-171]

Om den kollektiva plikten är uppfylld i staden där du bor, är det inte obligatoriskt för dig att gå till moskén för att be, men Profeten, frid och välsignelser vare med honom, har sagt:
”Bön som utförs tillsammans med andra är tjugosju gånger mer värd än bön som utförs i ensamhet.” [Bukhari & Muslim]
”Ge dem som ständigt går till moskéerna i mörkret det glada budskapet om ett fullkomligt ljus på uppståndelsens dag.” [Abu Dawud] och
”Moskéer är de platser Gud tycker bäst om, och marknadsplatser de Han avskyr mest.” [at-Tabarani]

Ber du ensam belönas du för det, men belöningen blir då tjugosju gånger mindre än om du skulle ha bett tillsammans med andra.

[1] I ett litet samhälle är det tillräckligt att bara samlas på en plats för att be. I en stad måste bönen utföras på flera allmänna platser så att det är uppenbart att Guds bud åtlyds. Ber man tillsammans med andra i ett hem som inte är tillgängligt för alla, anses plikten inte vara uppfylld. Plikten anses dock vara uppfylld om det finns en skylt på huset där det framgår att hemmet är öppet för bön.

[2] Kollektiv plikt innebär att Laggivaren krävt något av det muslimska kollektivet – inte från var och en av muslimerna – och om en eller flera muslimer tar sig an denna plikt anses den vara uppfylld och därigenom avlyfts all synd och allt ansvar från övriga muslimer. Om å andra sidan ingen tar sig an en kollektiv plikt anses alla vara ansvariga och delar syndabördan.

Jag brukar be mina böner i mosken men försov mig till asr bönen. Så jag missade jama\’a bönen i mosken (men jag bad asr självklart då jag vaknade). Är jag syndig eftersom jag borde ha lagt klockan på larm eller gjort något annat som försäkrar att jag skulle vaknat?

Att be tillsammmans med andra och att be bönerna så fort tiden infaller är starkt rekommenderat. Det är förbjudet att, utan giltig anledning, skjuta upp bönen tills bönetiden går ut.

Om man sover under hela bönetiden har man inte syndat, om man somnade innan bönetiden inföll, och inte heller om man somnade sedan bönetiden infallit, förutsatt att man hade goda skäl att tro att man skulle vakna i tid för att hinna göra wudu och be innan tiden gick ut. Missar man bönen av någon av nämnda anledningar måste man ta igen den, och det är rekommenderat, men inte obligatoriskt, att så snart som möjligt efter uppvaknandet ta igen den missade bönen.

Referenser:

Bushra al-Karim

Safinat al-Naja

”En bön med Siwak är 70 ggr bättre än en bön utan Siwak” Ur De profetiska traditionerna. Hadithen var något sånt. Men min fråga är, måste man ha avsikt att man använder siwak för att min bön skall belönas bättre?

Profeten, frid och välsignelser vare med honom, har sagt att handlingar bedöms efter de avsikter som föregår dem. Våra lärda har därför sagt att man bör avse att följa sunnan när man använder siwak, och att man inte belönas om man inte har den avsikten. [I’anat at-Talibin]

Det är rekommenderat att ofta använda siwak, och i synnerhet när man gör wudu, när man vill be, när man vill läsa Koranen eller hadith, när man vill göra dhikr, när tänderna blivit gula, när man kommer till sitt eget eller någon annans hem, när man vaknar och när man går och lägger sig. Det är orekommenderat att använda siwak efter Dhuhr när man iakttar fasta.

Det är rekommenderat att använda en siwak av arak-trä, finns inte det att tillgå är det rekommendera att använda en siwak av palm-trä. Det är rekommenderat att använda en torr (dvs. inte färsk) siwak som fuktats med vatten och att borsta tänderna sidledes, med början från övre högra tandraden. [Bushra al-Karim]

Jag har nyligen börjat be och under bönen så brukar jag ibland tänka på andra saker trots att jag fortsätter att recitera det jag reciterar. Jag har skuldkänslor över detta eftersom man endast ska koncentrera sig på sin bön och på Gud medan man ber så jag undrar om ni har något tips för att man inte ska låta tankarna flyga iväg medan man ber?

Inre tillstånd som bidrar till att fullända bönens anda

Dessa inre tillstånd kan uttryckas på många sätt, men de går att sammanfatta med sex ord:

sinnesnärvaro (hudûr al-qalb);
förståelse (tafahhum);
vördnad (t’adhîm);
bävan (hayba);
hopp (rajâ’);
skam (hayâ).

Sinnesnärvaro

Sinnesnärvaro, är att tömma hjärtat på allt utom det man säger eller gör. Förnimmelse enas med handling och tal, utan att tankarna vandrar iväg. När tankarna endast ägnas åt det man gör och när man är engagerad med hela sitt hjärta har man uppnått sinnesnärvaro. [Detta kan uppnås genom att man varvar ner innan bönen genom att sitta ner en stund och göra dhikr]

Förståelse

Att förstå ordens innebörd är någonting utöver sinnesnärvaro, det går nämligen att vara medveten om att man talar utan att förstå det man säger. Vad vi avsåg med förståelse är alltså sinnesnärvaro, med förståelse av de ord man yttrar. Detta är en nivå i vilken folk skiljer sig åt, eftersom inte alla kan förstå Koranen och prisningarnas betydelse. Många är de subtila meningar den bedjande förstår under sin bön han aldrig tidigare tänkt på. Det är i detta sammanhang bönen hindrar från oanständiga och motbjudande handlingar, därför att den förståelse den medför hindrar tjänaren från att synda. [Detta uppnås genom att man lär sig förstå vad man läser]

Vördnad

Vördnad är något som ligger bortom sinnesnärvaro och förståelse, en man kan tala till sin tjänare med sinnesnärvaro och förstå det han säger utan att vörda honom. [Vördnad uppnås genom att man tänker på att man står inför Gud, den Upphöjde]

Bävan

Bävan är något utöver vördnad, den representerar en slags rädsla som växer ur vördnaden. Utan att känna rädsla kan man inte uppleva bävan. Det finns en vanlig rädsla för saker som vi finner motbjudande, som skorpioner eller dålig karaktär men detta är inte bävan. Bävan är den rädsla vi känner inför en mäktig kung, bävan är en rädsla som framkallas av majestät. [Detta kan uppnås genom att man tänker på Guds allmakt och på Hans straff]

Hopp

Hopp är utan tvekan något utöver vördnad, det är många som vördar en kung, som bävar inför honom eller räds hans makt utan att hoppas på hans belöning. Tjänaren bör i sin bön hoppas på Allahs belöning på samma sätt som han fruktar Allahs straff för sina tillkortakommanden. [Detta kan uppnås genom att man reflekterar över Guds barmhärtighet]

Skam

Skam står över allt annat, den grundar sig på insikten om ens tillkortakommanden och misstankar om synd. Det ar möjligt att förestalla sig vördnad, fruktan och hopp utan skam. [Detta uppnås genom att t.ex. reflektera över hur okoncentrerad man är när man ber]

Jag undrar om man kan göra istikhara när man har mens? Inte att man gör de två rak’a utan att man helt enkelt läser du’an. Är det lika bra?

Salat al-istikhara består av två raka’. Det är rekommenderat att läsa sura al-Kafirun i den första raka’ och al-Ikhlas i den andra och att läsa detta efter avslutad bön:

Allâhumma innî astakhîruka bi ’ilmika wa astaqdiruka bi qudratika wa as’aluka min fadlika ’l-’adhîm fa innaka taqdiru wa lâ aqdiru wa ta’lamu wa lâ a’lamu wa Anta ’allâmu ’l-ghuyûb Allâhumma in kunta ta’lamu anna hâdha ’l-amra khayrun lî fî dîni wa ma’âshî wa ’âqibati amrî faqdirhu lî wa yassirhu lî thumma bârik lî fîhi wa in kunta ta’lamu anna hâdha ’l-amru sharrun lî fî dînî wa ma’âshi wa ’âqibati amrî fasrifhu ’anni wa ’srifnî ’anhu waqdur li ’l-khayra haythu kâna thumma raddinî bihi

Gud! Jag ber Dig om råd genom Din kunskap, jag ber dig om förmåga genom Din förmåga och jag ber Dig om Din enorma ynnest. Ty Du förmår, jag förmår inte, Du vet, jag vet inte, Du är den som känner det fördolda. Gud! Om Du vet att detta (Här nämner man det man vill be om) är bäst för min religion, mitt liv, och mitt slutliga mål, bestäm det då för mig, underlätta det för mig och välsigna mig i det. Om Du vet att detta (här nämner man det man vill be om) är dåligt för min religion, mitt liv och mitt slutliga mål, vänd det då bort från mig, vänd mig bort från det och bestäm det goda för mig var det än är och gör mig sedan nöjd med det.

Om man av någon anledning inte kan be (salat), läser man bara ovannämnda bön (du’a). [al-Hawashi al-Madaniyya 1/327-328]

Jag var inte på Eis bønen igår p.g.a. att jag har mensturation. Idag fortalde nogon mig att alla skall komma på Eid bønen även om man har mens, men att man skall vara långt bak. Stämmer det?

I en hadith som återfinns i Bukhari och Muslim uppmanar Profeten, salla Allahu aleyhi wa sallam, alla, även menstruerande kvinnor, att komma till ’id-bönen, men på Profetens, salla Allahu aleyhi wa sallam, tid bad man ’id-bönen utomhus, eftersom alla inte fick plats i moskén. Om ’id-bönen förrättas i en moské är det inte tillåtet för en kvinna som har menstruation att vistas där.

Om man av erfarenhet vet att det inte finns risk för otillbörligt beteende män och kvinnor emellan, bör man ändå gå till moskén – men utan att gå in – för att, om möjligt, lyssna på khutban och få del av det goda vid dessa tillfällen. Om ’id-bönen inte förrättas i en moské, om den t.ex. förrättas i en hyrd lokal, är det rekommenderat för kvinnor som har menstruation att gå in i lokalen, men att inte vara i vägen för dem som ber. Detta gäller bara om man av erfarenhet vet att det inte finns risk för otillbörligt beteende män och kvinnor emellan.

Referenser:

Irshad al-Sari

Bushra al-Karim

Kan en menstruerande kvinna göra sujud. Om man tex har ett behov av det eller när man läser koranen(utan att röra den) och det blir ett sujud tillfälle?

För den som läser, lyssnar på eller råkar höra vissa koranverser * är det rekommenderat att göra sujud at-tilawa. Om man vill göra sujud at-tilawa och inte är i bön (salat) ska man:

avse sujud at-tilawa
yttra det inledande ’Allahu Akbar’
göra sujud
säga ’Allahu Akbar’ och sätta sig
avsluta med salam.

Alla villkor som gäller för att bönen ska vara giltig gäller även för sujud at-tilawa. Man måste ha wudu, ha awran täckt, vara vänd mot Qibla och det får inte finnas najasa på kroppen, kläderna eller platsen man avser att göra sujud på. En menstruerande kvinna får alltså inte göra sujud at-tilawa.

Det är rekommenderat att göra sujud at-tilawa när man lyssnar på eller råkar höra en av dessa verser direktsändas via radio eller tv, men inte när man lyssnar på eller råkar höra en inspelning. När man befinner sig i sujud bör man säga det som är rekommenderat att säga när man ber med detta tillägg:

Allahumma ’ktub li bihâ ‘indaka ajran wa’mhu ‘anni biha wizra wa j’alhâ lî ‘indaka dhukhran wa taqabbalhâ minnî kamâ taqabbaltahâ min ‘abdika Dâwûd

[Allah! Belöna mig för denna sujud och avlägsna några av mina synder. Bevara denna sujud hos Dig och ta emot den på samma sätt som Du tog emot den av Din tjänare David.]

Rekommendationen att göra sujud at-tilawa gäller fjorton verser och dessa inkluderar inte K. 38:24. När man läser, lyssnar på eller råkar höra denna vers (K. 38: 24) i ett sammanhang då man inte ber (salat) är det rekommenderat att göra sujud av tacksamhet (sujud ash-shukr) för att Allah tog emot Davids ånger, men detta är inte tillåtet under bönen (salat).

(*) Dessa verser är: 1. [al-A’raf 7:206] 2. [al-Ra’d 13:15] 3. [al-Nahl 16:49] 4. [al-Isra’ 17:107] 5. [Maryam 19:58] 6. [al-Hajj 22:18] 7. [al-Hajj 22:77] 8. [al-Furqan 25:60] 9. [al-Naml 27:25] 10. [al-Sajdah 32:15] 11. [Fussilat 41:37] 12. [al-Najm 53:62] 13. [al-Inshiqaq 84:21] 14. [al-‘Alaq 96:19]

Jag har några mycket angelägna frågor för mig beträffande bönen. Vilken betydelse har azan och iqama för bönen? Måste bönen föregås av iqama och adhan för att den skall bli giltig? Kan man göra adhan och iqama även om man är försenad med bönen (nästkommande bön har alltså inte hunnit infalla)? Räcker det endast med iqama före bönen? Syftar först och främst på de obligatoriska bönerna.

Det är sunna att kalla till bön och att läsa iqama innan man ber en obligatorisk bön och detta gäller även om man inte har för avsikt att be tillsammans med andra.

Böneutropet bör göras först, därefter ber man eventuella sunna-böner och efter dessa läser man iqama och ber den obligatoriska bönen. För kvinnor är det rekommenderat att bara läsa iqama.

Om man ber utan att först kalla till bön och utan att läsa iqama är bönen giltig men man går miste om stor belöning. Profeten, frid och välsignelser vare med honom, sade:

”På Domedagen kommer de som kallar till bön att, mer än alla andra, sträcka på sig [i förhoppning om att få del av Guds barmhärtighet]” [Bukhari & Muslim]

”Den som kallar till bön ges förlåtelse lika stor som området hans röst nådde och allt levande och dött [som inom detta område hörde rösten] kommer att vittna till hans fördel [på Domedagen]” [Bukhari & Muslim]

Tiden för adhan infaller med tiden för bön* och det är rekommenderat att kalla till bön och läsa iqama även när man inte ber bönen omedelbart efter att tiden infallit. Tiden för böneutropet går inte ut med tiden för bönen. Om man t.ex. försover sig till fajr och inte vaknar förrän solen har gått upp är det ändå rekommenderat att kalla till bön och läsa iqama innan man ber. Om man ska be två eller flera obligatoriska böner vid ett tillfälle (när man t.ex. reser eller när man har obligatoriska böner att ta igen) är det rekommenderat att kalla till bön en gång och att läsa iqama före varje obligatorisk bön.

Om man av någon anledning inte skulle ha tid att både kalla till bön och läsa iqama, är det bättre att kalla till bön. När man kallar till bön och när man läser iqama är det rekommenderat

(1) att ha wudu

(2) att stå upp

(3) att vara vänd mot Qibla

(4) att vända huvudet (inte bröstet eller fötterna) åt höger när man säger: ”kom till bön” och till vänster när man säger: ”kom till lycka”

När man kallar till bön är det dessutom rekommenderat att under böneutropet stoppa pekfingrarna i öronen.

För den som hör böneutropet (eller läsandet av iqama) är det rekommenderat att upprepa varje mening efter böneutroparen, även om man är junub, har menstruation eller läser Koranen. När böneutroparen säger ”hayya ’ala ’s-salâ” [kom till bön] och ”hayya ’ala ’l-falâh” [kom till lycka] upprepar man inte dessa ord utan säger istället: ”Lâ hawla wa lâ quwwata illa billâh” [Det finns ingen makt eller styrka utom genom Gud]

Efter böneutropet är det rekommenderat att sända välsignelser över Profeten, frid och välsignelser vare med honom, och att därefter säga:

Allâhumma rabba hadhihi ’d-d’awati ’t-tâmma wa ’s–salâti ’l-qâ’ima âti Muhammadan il-wasîlata wa ’l-fadîla wa b’ath-hu maqâman mahmûdan illadhi wa’adtahu innaka lâ tukhlifu ¨l-mî’âd.

[Gud! Denna fullkomliga kallelses- och förestundande böns Herre. Bevilja vår mästare Muhammad al-wasila*. Ge honom höghet och uppväck honom till den lovvärda plats som Du utfäst åt honom. Du sviker inte Ditt löfte.]

Man bör också säga:

Ash-hadu an lâ ilâha ill Allah wa hdahu lâ sharika lah wa Ash-hadu anna Muhammadan ’abduhu wa rasûluh radîtu billahi rabba wa bi ’l-islâmi dîna wa bi Muhammadin nabiyya

[Jag vittnar att det inte finns någon gud utom Gud, Han är utan like och jag vittnar att Muhammed är Hans tjänare och sändebud. Jag är tillfreds med Gud som Herre, Islam som religion och Muhammed som Profet.] [Muslim]

Du’a mellan böneutropet och iqama besvaras och det är därför rekommenderat att be mycket då. Profeten, frid och välsignelser vare med honom, sade:

”Åkallan mellan böneutropet och iqama besvaras, åkalla därför [då]” [Abu Ya’la]

(*) Det är tillåtet att lägga till ett böneutrop innan tiden för fajr infaller.

(*) al-wasila är en plats i paradiset som ges till bara en av Guds tjänare

Referenser:

Bushra al-Karim, The Reliance of the Traveller

Man kan ju utföra salat överallt inte sant? Sålänge det är taheer plats. Islamiskt rent. Men en bönematta…. som man oftast använder för bönen.. brukar de ”innefatta” ngt särskilt…. finns det ngt särskilt man ska tänka på gällande bönemattor eller kan vilken liten matta som helst som är taheer vara en bönematta? varför ser alltid mattorna ”liknande ut”, finns det ngt som säger att de måste eller helst bör se ut på ett visst sätt och tillverkas av något visst?

Bönen kan i regel utföras på alla rena platser. Profeten, frid och välsignelser vare med honom, sade:

”… och jorden har för mig gjorts god och ren, och till en plats där bönen kan förrättas.” [Bukhari & Muslim]

Det är starkt orekommenderat (makruh) att be på följande platser: Där sopor kastas, där man slaktar, på en väg, i en kyrka, i en synagoga, på en begravningsplats och i ett badhus (hammam). [Bushra al-Karim s. 225-26].

Många muslimer använder bönemattan för att försäkra sig om att de ber på en ren * plats. Mattan bör vara enfärgad utan mönster. Det är starkt orekommenderat att be på en mönstrad bönematta, eftersom detta kan distrahera den bedjande. Mattans material måste givetvis vara rent, och för män är det inte tillåtet att be på mattor tillverkade av siden.

(*) Med ”ren” avses inte damm, jord och dyl. I shafi’i-skolan anses följande vara orent:

a) urin

b) exkrement

c) blod

d) var

e) sådant som kräkts upp

f) vin

g) alla berusande vätskor. I Shâfici-skolan är allting som innehåller berusande alkohol orent, till och med parfym och kosmetika.

h) hund, gris och deras avkomma

i) wadiyy och madhiyy. Wadiyy är en tjock, grumlig, vit vätska som ibland utsöndras efter urinering eller när man burit något tungt. Madhiyy är en tunn, klibbig, vit vätska som inte medför njutning då den utsöndras, men som orsakas av sexuell stimulering

j) slaktade djur som är förbjudna för muslimer att äta

k) döda djur som inte slaktats i enlighet med de religiösa föreskrifterna, utom djur som lever uteslutande i vatten samt gräshoppor och människor, som alla är rena även sedan de dött. Amfibiska djur anses dock inte höra till de djur som lever i vatten och räknas därför som orena sedan de dött

l) mjölk från djur som inte får ätas med undantag av mjölk från människor

m) hår från djur som dödats på ett otillbörligt sätt och hår från självdöda djur

n) och hår som avlägsnats från djur som inte får ätas [utom människan], vare sig håret avlägsnats medan djuret lever eller sedan det dött. Innan håret avlägsnats från djuret betraktas håret som djuret självt och alla levande djur är rena utom gris och hund.

Hur ser madhhab shafi´i på det korta sittandet efter andra sudjuud innan resandet inför nästa rakat? Ber idag enligt Hanafi och dä reser man sig direkt.

Enligt shafi’i skolan är det sunna att sitta en liten stund innan man reser sig efter den andra sujud i den första och den tredje raka’. På arabiska kallas denna sittning jalsatu ’l-istiraha.

I al-Minhaj skriver Imam Nawawi:

Den välkända (mashhur) åsikten är att det är sunna att sitta en kort stund efter det andra nedfallandet på ansiktet (sujud) i varje raka’ där man reser sig (efter sujud). [Nihayat al-Muhtaj ila Sharh al-Minhaj 1/518]

Sittningens längd bör inte överskrida den tid det tar att säga ”Subhana Allah”.

Om man ber, läser en vers där det rekommenderas att falla ner på ansiktet (sujud al-tilawa) och faller ner på ansiktet, är det rekommenderat att resa sig direkt efter sujud utan att först sitta ner en stund.

Referenser:

Shams al-Din Muhammed ibn Abu al-Abbas Ahmed ibn Hamza ibn Shihab al-Din al-Ramliy. Nihayat al-Muhtaj ila Sharh al-Minhaj. 8 vol. Beirut: Dar Ihya al-Turath al-Arabiy 1412/1996

Vilka rättskolor ser det som obligatoriskt att täcka huvudet (för män) under salat?

Shafi’i-skolan

Att täcka sitt huvud med en turban eller mössa är en sunna som fastställts genom profetens exempel (salla Allahu aleyhi wa sallam) men detta är inte obligatoriskt. Den som inte täcker huvudet, syndar inte men följer inte sunnan. I bön (salat) är det synnerligen rekommenderat att täcka huvudet, eftersom det är vanvördigt att be barhuvad som sheykh Ibn Hajar antyder i ”al-Tuhfa” där han uttryckligen säger att det är orekommenderat (makruh) att be barhuvad.

Besvarat av Sheykh Amjad Rashid
Hanafiskolan:

It is somewhat disliked to pray with one’s head uncovered or dressed in clothes not worn in front of respectable (religious) people. [Ibn Abidin] An example mentioned by fuqaha is praying in one’s pyjamas.

Från www.sunnipath.com

Jag vet inte vad som gäller i Maliki och Hanbali skolorna.

Jag undrar hur man som kvinna kan be på offentliga platser t ex på flygplatsen, på tåg, buss eller flygplan där män kan se oss? Och på ett flygplan är det kanske svårt att be i en annan ställning än sittande då det saknas utrymme.

De lärda är överens om att man måste stå upp när man ber de obligatoriska bönerna. Bara i undantagsfall (vid sjukdom t.ex.) kan man be sittande eller liggande. Främmande mäns närvaro utgör ingen ursäkt för en kvinna att be sittande.

Detta innebär att en kvinna måste be stående och utföra ruku’ och sujud som vanligt när hon är ute och tiden för bön är på väg att gå ut. Det bästa är att försöka gå lite avsides och ställa sig med ryggen mot ett träd eller en vägg.

Om man befinner sig på ett plan, ska man fråga flygvärdinnorna om det finns möjlighet att utföra bönen någonstans på planet (finns ofta längst bak på stora plan), om en sådan plats inte finns, eller om flygvärdinnorna inte tillåter bön där, utför man bönen sittande på sin stol, men en sådan bön måste upprepas när tillfälle ges.

Om man har t e x feber och för en tid ständigt känner sig yr och illamående är det tillåtet att sitta ner och göra salaat?

Att stå upp när man ber de obligatoriska bönerna är en plikt för den som kan. Om man är så sjuk att man inte alls kan koncentrera sig är det tillåtet att stå och be framåtlutad, är detta inte möjligt ber man sittande, kan man inte det ber man liggande på sidan och om inte heller detta är möjligt ber man liggande på rygg. Det är alltså inte tillåtet att be sittande om man kan stå och be framåtlutad.

Det är tillåtet att be frivilliga böner sittande eller liggande på sidan (men inte liggande på rygg), men den som ber liggande på sidan måste sätta sig upp för att göra ruku’ och sujud. Den som ber frivilliga böner sittande trots att han kan stå får bara hälften av den belöning han hade fått om han hade bett stående, och den som ber liggande på sidan får hälften av belöningen han hade fått om han hade bett sittande. [Bushra al-Karim 144-145]

Ska man förkorta bönerna oavsett hur länge man är bortrest, eller ska man börja be hela böner efter ett antal dagar, månader som man varit borta?

När man är på en längre resa [1] är det tillåtet att göra bönerna kortare [2] och att slå ihop dem [3], men när resan är avslutad måste man be bönerna som vanligt igen.

Resan anses vara avslutad:

Så fort man anländer till en plats och avser att stanna där fyra dagar, eller längre, utan att räkna med ankomst- och avresedagen. [Om man t.ex. reser utomlands för att stanna i två veckor måste man be som vanligt så fort man kommer till den stad där man ska stanna.]
När man utan avsikt stannar längre än fyra dagar, ankomst- och avresedagarna oräknade. I detta fall ber man som vanligt så snart dessa fyra dagar förflutit. Detta gäller inte när man stannar med avsikt att utföra eller invänta något, och har för avsikt att resa så snart syftet fullföljts. Under sådana omständigheter får man slå ihop och avkorta bönerna under arton dagar. Om man inte når sitt syfte under denna tid måste man be som vanligt igen.
Sedan man återvänt till sin hemstad.

Det är inte tillåtet att göra bönerna kortare eller slå ihop dem, förrän man lämnat staden där man bor.

Noter:

[1] En resa anses vara lång när det är minst 81 km fram till resans mål.

[2] Att be två raka’ istället för fyra vid Dhuhr, ’Asr och ’Isha. Mahgrib och Fajr bes alltid oavkortade.

[3] Att be Dhuhr och ’Asr tillsammans, på antingen Dhurs eller ’Asrs tid, och att be Maghrib och ’Isha tillsammans på Maghrib eller ’Ishas tid. Fajr måste alltid bes i tid.

Referenser:

Ahmad ibn Naqib al-Misri. Umdat al-Salik i engelsk översättning av Nuh Ha Mim Keller. 1991 Nyutgåva. Maryland: Amana Publications 1999.

När man befinner sig på en färja eller ett flygplan i rörelse, kan man be då? I sådana fall vilken tid går man efter?

Det är obligatoriskt att be bönerna i tid, var man än befinner sig. När man ber de obligatoriska bönerna är det också bindande att stå upp, vänd mot Qibla. Om man befinner sig på ett flygplan eller en färja och vet att tiden för bön kommer att gå ut innan man kommer fram och hinner be, måste man be på flygplanet eller färjan. Om det inte är möjligt att be stående, eller vara vänd mot Qibla under hela bönen, måste man be efter bästa förmåga, men det är obligatoriskt att ta igen en sådan bön när tillfälle ges. Om man blir yr och illamående av att stå upp, när man t.ex. ber på en färja, är det tillåtet att be sittande och då behöver man inte ta igen bönen senare.

När man är på resa går man alltid efter bönetiden på den plats man befinner sig. Man är visserligen inte på en bestämd plats när man flyger, men bönetiderna är nästan desamma inom tillräckligt stora områden för att det ska vara lätt att på ett ungefär räkna ut vilka tider som gäller.

Referenser:

Muhammed al-Shirbini al-Khatib. Mughni al-Muhtaj ila Ma’rifa Ma’ani Alfadh al-Minhaj. 4 vol. Dar al-Dhakha’ir. 1377/1985

Ahmad ibn Naqib al-Misri. Umdat al-Salik i engelsk översättning av Nuh Ha Mim Keller. 1991 Nyutgåva. Maryland: Amana Publications 1999.

Det är många kvinnor som vid sujood har hela sin arm till o med armbåge på golvet, när nån säger att profeten alayhissalam sa att vi inte ska göra det så säger de att det gäller bara för männen, de säger samma sak angående jama’a böner dvs att kvinnorna inte behöver stå så nära varann. är det sant?

Den dominerande åsikten i vår skola är att kvinnors och mäns bön skiljer sig från varandra i fem avseenden.

Kvinnor

bör hålla armarna intill kroppen när de gör ruku’
bör hålla armarna intill kroppen och magen mot låren när de gör sujud. De bör även hålla ihop knäna och fötterna under hela bönen, vare sig de ber ensamma eller tillsammans med andra
bör sänka rösten när de reciterar Koranen (vid Maghrib, Isha och Fajr) om det finns främmande män i närheten
bör klappa händerna [genom att slå den högra handens insida mot den vänstras utsida] när de behöver göra någon uppmärksam på något medan de ber
måste täcka hela kroppen, utom händer och ansikte under bönen.

Män

bör hålla ut armbågarna från kroppen när de gör ruku’
bör hålla ut armbågarna från kroppen, och hålla avstånd mellan magen och låren när de gör sujud. För män är det rekommenderat att hålla en handsbredds avstånd (c:a 23 cm) mellan fötterna och knäna under hela bönen, vare sig de ber ensamma eller tillsammans med andra
bör recitera Koranen med hög röst (vid Maghrib, Isha och Fajr)
bör säga ’Subhana Allah’ när de behöver göra någon uppmärksam på något medan de ber
måste täcka området mellan naveln och knäna under bönen.

När man ber tillsammans med andra bör man stå i raka led axel mot axel. Vad fötterna beträffar gäller det som nämnts ovan.

De kvinnor du talar om kanske följer hanafi-skolan och där gäller följande:

In sajdah, women should keep their stomachs close to their thighs and their arms close to their sides. Elbows should be placed on the ground, and toes should not be upright. (Heavenly Ornaments) Här finns en artikel om skillnaden mellan mäns och kvinnors bön, enligt hanafi-skolan http://qa.sunnipath.com/issue_view.asp?HD=1&ID=1311&CATE=4

Är det bid’a att lyfta händerna när man gör dua efter att man har bett?

Att hålla upp händerna när man gör du’a och att stryka dem över ansiktet är sunna. Umar ibn al-Khattab, må Allah vara nöjd med honom, sade:

”När Profeten, frid och välsignelser vare med honom, lyfte sina händer i bön (du’a) brukade han inte sänka dem igen förrän han först strukit dem över ansiktet.” (at-Tirmidhi hasan li ghayrihi)

Den här hadithen gäller även du’a efter salat, eftersom inget förbud mot detta har kommit oss till del.

Är det sant att kvinnor får be bönen i ”Jamaa” men att den inte räknas 27 ggr som män?

Profeten, frid och välsignelser vare med honom, sade:

”Bön som utförs tillsammans med andra är tjugosju gånger mer värd än bön som utförs i ensamhet.” [Bukhari & Muslim]

’Tillsammans’ betyder här två eller fler. Den dominerande åsikten i shafi’i-skolan är att en kvinna får leda andra kvinnor i bön och belöningen som utlovas i hadithen avser både män och kvinnor.

Det är rekommenderat för en man att gå till moskén för att be där och att upprepa bönen med sin fru om hon inte har haft någon att be tillsammans med.

Jag undrar vad man gör om man ska iväg till arbetet/skolan och man vet att man kommer missa bönen. Kan man utföra den på tåget/bussen då? Eller är det bättre att uträtta den när man kommer hem, som kazaa? Hur gör man då bönen?

Det är obligatoriskt att be bönen i tid och man måste därför planera sin dag på ett sätt som möjliggör detta. Under vintern kan det hända att tiden för bön inte infaller förrän man gått hemifrån, men ofta hinner man till arbetet eller skolan innan tiden går ut.

Om man inte hinner till arbetet eller skolan innan bönetiden går ut bör man åka hemifrån tidigare för att försäkra sig om att hinna fram och be i tid. Om man av någon anledning man inte råder över, befinner sig på en buss när man blir medveten om att tiden för bön håller på att gå ut, måste man försöka gå av och hitta en plats att be på, eftersom det är obligatoriskt att be bönerna stående.

Om tiden är för knapp för detta måste man be där man befinner sig. Om man t.ex. befinner sig på en buss och inte kan be stående, ber man efter förmåga och tar igen bönen vid ett senare tillfälle.

Bönetiderna är okränkbara och man måste därför be innan tiden går ut, även om det inte är möjligt att uppfylla alla bönens obligatoriska moment.

Den dominerande åsikten i vår skola är att man inte får slå ihop två böner * om man inte är på resande fot eller p.g.a. regn [för detta gäller särskilda villkor].

(*) Att be maghrib och isha på en av dessa böners tider eller att be dhuhr och asr på någon av dessa böners tider. Fajr måste under alla omständigheter bes i tid.

Är det tillåtet att säga salla Allahu aleyhi wa sallam under fredagsbönen?

Den dominerande åsikten i shafi’i-skolan är att det är makruh att tala under fredagspredikan. Profeten, frid och välsignelser vare med honom, sade:

”Om du på en fredag medan imamen håller sitt tal säger: ’[Var tyst och] lyssna’ till någon av de närvarande har du avvikit från gott beteende” (Bukhari & Muslim)

Det är inte makruh att tala innan predikan börjat, mellan de två predikningarna och inte heller innan man satt sig ner. Det är inte makruh att sända välsignelser över Profeten, att besvara en hälsning, att säga ’amin’ eller att säga må Allah visa dig barmhärtighet när någon nyser.

[Under khutban] är det rekommenderat att säga ’yarhamaka Allah’ [må Allah visa dig barmhärtighet] till den som nyser [och säger ’al-hamdulillah’]. Det är också rekommenderat att med hörbar – men inte överdrivet hög – röst sända välsignelser över Profeten, frid och välsignelser vare med honom, när al-khatib * nämner hans namn eller någon av hans egenskaper. [2/136-137 Abu Bakr ibn Muhammed shadha al-Dimyati. I’anat al-Talibin ’ala hall alfadh Fath al-Mu’in. 4 vol. Beirut: Dar al-Fikr 1419/1998]

Det är också rekommenderat att säga ’amin’ när al-khatib gör du’a och att säga: ’Må Allah vara nöjd med dem’ när följeslagarna nämns. För den som kommer till [moskén eller till den plats där fredagsbönen hålls medan predikan pågår] är det makruh att hälsa [på de närvarande], men det är obligatoriskt [för minst en av dem som hör hälsningen] att besvara den. [Bushra al-Karim s.342]

(*) Al-khatib är personen som håller fredagspredikan

Skulle ni kunna skicka dua till mig som man kan läsa efter bönen

Efter de obligatoriska bönerna är det rekommenderat att bl.a. säga eller läsa följande:

Astaghfiru ’Llâh. (3)

[Jag ber Gud om förlåtelse.] (3 gånger)

Allâhumma Anta ’s-Salâmu wa minka ’s-salâmu wa ilayka ya’ûdu ’s-salâmu fa hayyinâ Rabbanâ bi ’s-salâmi wa adkhilnâ bi rahmatika dâraka dâra ’s-salâm tabârakta Rabbanâ wa ta’âlayta yâ dha ’l-jalâli wa ’l-ikrâm.

[Gud! Du är den som giver frid, från Dig [hoppas vi på] frid, och till Dig återvänder all frid. uppväck oss därför i frid och för oss, genom Din barmhärtighet, in i Din boning, fridens boning. Välsignad är Du, vår Herre och Upphöjd. Du som besitter majestät och generositet!]

Allâhumma lâ mâni’a limâ a’tayta wa lâ mu’tiya limâ mana’ta wa lâ râdda limâ qadayta wa lâ yanfa’u dha ’l-jaddi minka ’l-jadd.

[Gud! Det finns ingen som kan hålla inne det Du givit, ingen kan giva det Du håller inne, ingen kan ändra det Du bestämt och den rikes rikedomar gagnar honom inte hos Dig.]

”Allahumma a’inni ’ala dhikrika wa shukrika wa husni ’ibadatika”

[Gud! Hjälp mig att minnas och tacka Dig och att tillbe Dig på bästa sätt]

Ayatu ’l-kursiy (K. 2:255)

Ikhlas (K. 112) Falaq (K. 113) Nas (K. 114)

Subhâna Allâh. [Gud är upphöjd.] (33 gånger)

Al-Hamdu lillâh. [Lov och pris tillkommer Gud.] (33 gånger)

Allâhu Akbar. [Gud är störst.] (33 gånger)

Lâ ilâha ill Allâhu wahdahu lâ sharîka lahu lahu ’l-mulku wa lahu ’l-hamdu yuhyî wa yumît wa huwa ’alâ kulli shay’in qadîr.

[Det finns ingen gud utom Gud allena Han har ingen like. Honom tillkommer kungadömet och allt lov och pris, Han ger och tar liv, Han är Allsmäktig.]

Efter Maghrib och Fajr, bör man – innan man ändrar sittställning – säga:

Lâ ilâha ill Allâhu wahdahu lâ sharîka lahu lahu ’l-mulku wa lahu ’l-hamdu yuhyî wa yumît wa huwa ’alâ kulli shay’in qadîr. (10 ggr)

[Det finns ingen gud utom Gud allena Han har ingen like. Honom tillkommer kungadömet och allt lov och pris, Han ger och tar liv, Han är Allsmäktig.] (10 gånger)

och

Allahumma ajirnâ mina ’n-nâr (7 ggr.)

[Gud, skydda oss mot elden!] (7 ggr.)

Måste man väcka sovande släktingar eller andra till fajr?

Ingen har rätt att skjuta upp bönen tills tiden går ut utom:

(1) Någon som sover (som sov när tiden för bön inföll och förblev sovande tills bönetiden gick ut)

(2) någon som glömde bort den,

(3) och någon som sköt upp bönen för att be den tillsammans med en annan bön under en resa. (Reliance of the Traveller s.110)

Det är förbjudet att gå och lägga sig när tiden för bön infallit om man inte tror att man kommer att vakna innan bönetiden går ut. Det är makruh att göra detta om man tror att man kommer att vakna och be innan bönetiden går ut.

Det är obligatoriskt att väcka en person som lagt sig efter att tiden för bön inföll. Det är rekommenderat, inte obligatoriskt, att väcka någon som gick och lade sig innan tiden för bön inföll. (Kashifatu ’l-Saja)

Jag är en muslimsk man som har blivit bjuden till skärgården över en helg av några släktingar. Platsen vi ska vara på ligger mindre än 81 km från Stockholm där jag bor. Är det tillåtet för mig att hoppa över fredagsbönen?

Att be fredagsbönen är obligatoriskt för alla muslimska män. Det finns dock tillfällen då man inte behöver be fredagsbönen. Om man är på resa är det inte obligatoriskt att be fredagsbönen, förutsatt att man påbörjade sin resa och lämnade sin hemstad före fajr på fredagen. Detta gäller både korta och långa resor (dvs. kortare och längre än 81 km).

För den som är förpliktigad att be fredagsbönen är det förbjudet att resa efter fajr på fredagen (innan man bett fredagsbönen) utom om:

(a) det längs färdvägen finns en plats där man ber fredagsbönen (och man tror att man kommer att hinna dit i tid för att be den)

(b) eller om man reser med folk (som inte är förpliktigade att be fredagsbönen), som reser efter fajr och man tror att man skulle ta skada av att inte resa med dem.

Observera att det inte är tillåtet att slå ihop eller förkorta böner när man är på en resa som är kortare än 81 km lång.

Referenser:

Bushra al-Karim

The Reliance of the Traveller

Måste man avse den bön man ska be?

Om bönen är obligatorisk, måste man avse att utföra bön, att den är obligatorisk samt specificera vilken bön det rör sig om (Dhuhr eller Asr t.ex.).

Om det rör sig om en tidsbestämd sunna-bön t.ex. Id, eller två raka’ före Dhuhr, ska man ha avsikten att utföra bönen och specificera den.

Handlar det om en bön som varken är obligatorisk eller en tidsbestämd sunna, räcker det att ha avsikten att utföra bön.

Ska Asr-bönen alltid bes tyst, oavsett om man ber själv eller med någon annan?

Den som leder andra i bön och den som ber ensam läser al-Fatiha och surorna högt vid Fajr-bönen, Fredags-bönen, Id-bönen, Regn-bönen, Bönerna vid mån-förmörkelse, Tarawih-bönerna och de två första raka’ av Maghrib- och Isha-bönerna. I alla andra böner läser man al-Fatiha och surorna tyst för sig själv. (TheReliance of the Traveller s. 134-135)

Att läsa högt innebär att man läser så högt att någon som står bredvid, eller bakom kan urskilja orden. Att läsa tyst innebär att man själv kan urskilja orden och att den som står bakom, eller bredvid inte kan det. (The Reliance of the Traveller s. 129)

Att bara röra tungan när man ber är alltså inte tillräckligt eller giltigt. Om man av någon anledning missat en bön på dagen eller under natten och tar igen den på natten (d.v.s. någon gång mellan Magrib och Fajr), läser man den med hög röst (vilken bön det än rör sig om).

Tar man igen en sådan bön under dagtid (d.v.s. någon gång mellan Fajr och Magrib), läser man den tyst för sig själv. (The Reliance of the Traveller s. 134-135)

Det är makruh att läsa högt där det rekommenderas att läsa tyst och tvärtom. (Bushra al-karim s. 225)

Svaret på din fråga är att Asr-bönen ska bes tyst vare sig man ber ensam eller med andra och att det är makruh att läsa den högt, utom i det fall då man av någon anledning missat Asr och tar igen den någon gång mellan Magrib och Fajr.

Referenser:

Ahmad ibn Naqib al-Misri. Umdat al-Salik i engelsk översättning The Reliance of the Traveller av Nuh Ha Mim Keller. 1991 (Nyutgåva. Maryland: Amana Publications, 1999)

Sa’id ibn Muhammed. Bushra al-Karim fi Masa’il al-Ta’lim. (Beirut: Dar al-Fikr, 1412/1992)

Kan man be sunna-bön innan Asr-bönen även om man inte ber Asr i tid?

Det är sunna att be fyra raka’ före Asr. Profeten (salla Allahu aleyhi wasallam) sade:

Må Allah visa den barmhärtighet, som ber fyra raka’ före Asr. (Al-Tirmidhi. Hasan)

Om man missat en tidsbestämd sunna-bön (d.v.s. en bön som bes vid en specifik tidpunkt, två raka’ innan Dhuhr t.ex.) eller en sunna-bön man vanligtvis brukar be, är det rekommenderat att ta igen den. (Bushra al-Karim s.258)

Det är rekommenderat att be sunna-bönerna även om man inte ber de obligatoriska bönerna i tid. Om någon t.ex. vaknar sedan tiden för Fajr gått ut, är det ändå rekommenderat att be två raka’ sunna före Fajr.

Referenser:

Sa’id ibn Muhammed. Bushra al-Karim fi Masa’il al-Ta’lim. (Beirut: Dar al-Fikr, 1412/1992)