Bönen enligt shaf’i skolans förståelse av Koran och sunna
Innan man börjar be måste följande fyra villkor uppfyllas
(1) Det får inte finnas något orent (najasa) på:
- kroppen
- kläderna
- något som kommer i kontakt med den bedjande eller dennes kläder (även marken som man kommer i berörning med under bönen)
(2) Awran måste täckas. Till mannens awra räknas området mellan naveln och knäna, och till kvinnans hela kroppen utom händer och ansikte. Det är nödvändigt att kläderna som täcker awran:
- hindrar hudens färg från att synas
- innesluter kroppen på samma sätt som ett klädesplagg (bön som utförs av en naken person i ett litet tält är inte giltig)
- hindrar awran att synas från sidorna och uppifrån, men det är inte nödvändigt att de hindrar insyn underifrån.
- Om vinden under bönen skulle avtäcka någon av de delar som räknas till awran blir bönen ogiltig, utom om de åter täcks innan längre tid förflutit än det tar att säga “SubhanAllah”.
(3) Man måste stå vänd i böneriktningen (Qiblah). Den som efter en obligatorisk bön är säker på att ha bett i fel riktning måste be bönen en gång till.
(4) Man måste känna till att tiden för bön har infallit genom att vara förvissad om det (yaqîn), genom att ha räknat ut det (ijtihâd) eller genom ett väl underbyggt antagande (ghalabatu dhann).
Om man ber trots att man tvivlar på att tiden för bön infallit är bönen inte giltig.
Bönen utförs på följande sätt
(1) Man ställer sig vänd mot Qibla och lyfter händerna i jämhöjd med axlarna. Händerna ska vara öppna och handflatorna vända framåt. Man inleder bönen genom att säga: ’Allahu Akbar’ och ska då ha avsikten att be den bön man just står i begrepp att utföra.
Minsta giltiga hörbarhet när man uttalar det inledande ‘Allahu Akbar’, när man läser Koranen och vid andra typer av dhikr är att man kan höra sig själv under normala omständigheter.
Att stå upp under de obligatoriska bönerna är påbjudet för den som kan. Det är tillåtet att utföra bönen sittande om man inte kan stå, och när man ber sunna-böner.
(2) Efter det inledande ‘Allahu Akbar’ placerar man händerna mellan naveln och bröstet, fattar den vänstra handleden med högerhanden och fäster blicken på den plats där pannan kommer att läggas mot marken.
Det är orekommenderat att sluta ögonen under bönen, utom då det leder till större bävan och ödmjukhet inför Gud.
(3) Därefter – men bara i den första raka’ – är det rekommenderat att läsa denna inledande bön: Wajjahtu wajhiya lilladhi fatara ’s-samawâti wa ’l-arda hanîfan musliman wa mâ ana mina ’l-mushrikîn innâ salâti wa nusuki wa mahyâya wa mamâtî lillâhi rabbi ’l-’âlamîn lâ sharîka lahu wa bi dhâlika umirtu wa ana mina ’l-muslimin [Som monoteist och muslim vänder jag mitt ansikte mot Honom som skapat himlarna och jorden. Jag hör inte till dem som sätter andra vid Guds sida. Min bön och min dyrkan, mitt liv och min död hör Gud till, alla världars Herre, Han har ingen like. Detta har jag fått mig ålagt och jag hör till dem som underkastar sig.]
(4) Sedan är det rekommenderat att – i varje raka’ – läsa ta’awwudh dvs. A’ûdhu billâhi mina ’sh-shaytâni r-rajîm [Jag söker Guds skydd mot satan den förskjutne].
(5) I varje raka’ – vare sig man ber ensam eller tillsammans med andra – är det obligatoriskt att läsa sura al-Fatiha. När man läst al-Fatiha säger man: ’Âmîn’ [besvara vår bön!]
(6) Därefter – men bara i bönens två första raka’ och bara när man ber ensam, leder andra i bön eller blir ledd av någon vars recitation man inte hör – är det rekommenderat att läsa något ur Koranen.
Man bör läsa minst tre verser, men det är bättre att läsa en hel sura, även om den är kort. Man kan t.ex. läsa en av Koranens tre sista suror.
Al-Fatiha och [verserna eller] surorna läses högt bara när man ber ensam eller när man leder andra i bön och bara vid Fajr, vid Maghrib och ’Ishas två första raka’, och även vid fredags-bönen, ’id-bönerna, regn-bönen, månförmörkelse-bönen och vid tarawih-bönerna.
När man leds i bön, när man ber sunna-böner och när man ber Dhuhr och ’Asr, läser man al-Fatiha och surorna [eller verserna] tyst för sig själv. När man leds i bön och imamen läser högt läser man ingenting efter al-Fatiha.
(7) Därefter lyfter man händerna och säger samtidigt ’Allahu Akbar’. När händerna är i nivå med axlarna, bugar man.
När man rör sig från en ställning till en annan är det rekommenderat att säga ’Allahu Akbar’ (utom när man rätar på sig efter bugningen. Se 8 nedan) och att dra ut på orden tills man intagit den nya ställningen. Därefter lägger man händerna på knäna, särar på fingrarna, håller nacken och ryggen raka, benen sträckta, armbågarna en bit från kroppen (kvinnor håller armbågarna intill kroppen) och säger tre gånger: Subhâna rabbiya ’l-adhîm [Upphöjd och Väldig är Gud min Herre!].
(8) Därefter börjar man räta på sig och höjer samtidigt händerna som lyfts från knäna upp till axlarnas nivå och säger: Sami’a Allahu liman hamidahu [Gud hör den som prisar Honom.] När man står upp säger man: Rabbanâ laka l-hamd [Herre, Dig tillkommer allt lov och pris!].
Sedan man sagt Rabbanâ laka l-hamd är det rekommenderat att lägga till följande ord: Mil’a s-samâwâti wa mil’a l-ardi wa mil’a mâ shi’ta min shay’in ba’d [Lov och pris som fyller himlarna, jorden och allt annat Du därutöver vill.]
(9) Sedan säger man ’Allahu Akbar’ och gör sujud, genom att först sätta knäna i marken, därefter händerna och sist pannan och näsan.
Man bör placera händerna på marken rakt under axlarna och hålla upp armbågarna från marken (det är starkt orekommenderat att placera underarmarna och armbågarna på marken).
Fingrarna bör hållas ihop och vara riktade mot Qibla.
Män bör hålla en handsbredds (c:a 23 cm) mellanrum mellan knäna och fötterna och kvinnor bör hålla ihop knän och fötter.
Män bör hålla ett visst avstånd mellan mage och lår och bör hålla ut underarmarna från kroppen, medan kvinnor bör hålla magen mot låren och underarmarna mot kroppen.
I denna ställning säger man tre gånger: Subhâna rabbiya ’l-a’lâ [Upphöjd är min Herre, den Högste!]
(10) Därefter säger man ’Allahu Akbar’ och sätter sig samtidigt i iftirash ställning.
Man placerar händerna på låren, nära knäna, håller ihop de utsträckta fingrarna och säger: Rabbi ghfir lî wa rhamnî wa ’âfinî wa jburnî wa hdinî wa rzuqnî [Herre, förlåt mig, var barmhärtig mot mig, ha överseende med mig, , vägled mig och ge mig uppehälle!].
Därefter gör man sujud på samma sätt som tidigare. Den första raka’ fullbordas först sedan man gjort sujud andra gången, eftersom varje sujud är ett av bönens grundelement.
(11) Sedan lyfter man huvudet samtidigt som man säger ’Allahu Akbar’
Det är sunna att – innan man reser sig till stående – sitta en liten stund i iftarash ställning och detta gäller alla raka’ som inte åtföljs av tashahhud.
Därefter reser man sig genom att stöda sig på båda händernas handflator.
(12) Sedan utför man nästa raka’ på samma sätt som den första, men man utelämnar avsikten, det inledande ’Allahu Akbar’ och den inledande bönen (se 3 ovan).
(13) Om bönen består av mer än två raka’ sätter man sig i iftirash ställning efter den andra raka’, läser tashahhud (se 15 nedan) och sänder välsignelser över Profeten (frid och välsignelser vare med honom), men inte över hans familj (detta görs bara i bönens sista tashahhud).
Därefter säger man ’Allahu Akbar’ samtidigt som man reser sig med hjälp av händerna (på samma sätt som beskrivits i 11 ovan). När man står upp lyfter man händerna i jämhöjd med axlarna (detta gör man inte efter den första eller den tredje raka’) och utför denna raka’ på samma sätt som man utförde den andra, med undantag av att man i denna raka’ läser al-Fatiha tyst för sig själv och inte läser någon sura [eller några verser] efter al-Fatiha.
(14) När man gjort sujud två gånger i bönens sista raka’ sätter man sig i tawarruk ställning.
När man läser tashahhud bör vänster hand vila utsträckt, med fingrarna ihop, på vänster lår, nära knät. Höger hand placeras på samma sätt på höger lår. Högerhandens fingrar utom pekfingret och tummen ska vara knutna. Tummen ska ligga mot pekfingrets sida och pekfingret ska hållas utsträckt, men vilande på knät.
När man säger ’ill Allah’ (se 15 nedan) höjer man pekfingret, pekar rakt fram och håller det stilla.
(15) Tashahhud innebär att säga: At-tahiyyâtu ’l-mubârakâtu ’s-salwâtu ’t-tayyibâtu lillâh as-Salâmu ’alayka ayyuha ’n-Nabiyyu wa rahmatu ’llâhi wa barakâtuh as-Salâmu ’alaynâ wa ’alâ ’ibâdi ’llâhi ’s–s âlihîn ash-hadu an lâ ilâha ill Allâh wa ash-hadu anna Muhammadan rasûlu ’llâh [Välsignade hälsningar och rena böner tillkommer Gud. Profet! Frid och Guds välsignelser vare med dig. Frid vare med oss och med Guds rättfärdiga tjänare. Jag vittnar att det inte finns någon gud utom Gud och jag vittnar att Muhammed är Guds Sändebud.]
(16) Därefter sänder man välsignelser över Profeten (frid och välsignelser vare med honom). Om det gäller bönens första tashahhud säger man: Allâhumma salli ’alâ sayyidinâ Muhammed (Gud, sänd frid och välsignelser över vår mästare Muhammed!). Om detta å andra sidan gäller bönens sista tashahhud säger man: Allâhumma salli ’alâ sayyidinâ Muhammed wa ’alâ âli sayyidinâ Muhammed kamâ sallayta ’alâ sayyidinâ Ibrâhima wa ’alâ âli sayyidinâ Ibrâhim wa bârik ’alâ sayyidinâ Muhammed wa ’alâ âli sayyidinâ Muhammed kamâ bârakta ’alâ sayyidinâ Ibrâhima wa ’alâ âli sayyidinâ Ibrâhim fi ’l-’âlamîna innaka Hamîdun Majîd [Gud, sänd frid över vår mästare Muhammed och hans familj, på samma sätt som Du sände frid över vår mästare Ibrahim och hans familj. Och välsigna vår mästare Muhammed och hans familj på samma sätt som du välsignade vår mästare Ibrahim och hans familj i alla värdar. Du är sannerligen den som är mest värd att prisas.]
(17) Bönen avslutas med fridshälsningen. Man vänder huvudet åt höger med avsikten att avsluta bönen och säger: As-Salâmu ’aleykum wa rahmatullâh [Frid och Guds barmhärtighet vare med er] och därefter vrider man huvudet åt vänster och upprepar dessa ord.