Allahs nittionio namn
Al-Wadûd [swt]
Han är Den som Älskar Sina goda tjänare och Han är Den Ende som förtjänar att älskas. I Sin gränslösa och villkorslösa kärlek till Sina goda tjänare har Gud gett dem all förmåga de har och framför allt förmågan att älska Honom. Han har gett dem möjlighet att ta emot och ge uttryck för Sanningen, en förmåga som övergår det vanliga intellektets förmåga att förstå och som kallas fayd.
Enbart detta räcker inte. Det finns andra villkor för att kunna dra fördel av denna från Gud utströmmande upplysning, fayd. Det behövs tro, och tro omsatt i handling som är tillbedjan. Den som söker upplysning bör skynda till fromhet och tillbedjan.
Al-Wadûd är det enda målet för det hjärta som söker Guds Kärlek. Men kärlek är möjlig bara om den som älskar är medveten om den älskades skönhet och fullkomlighet.
De flestas medvetenhet beror av deras känslor, och känslor är av många slag och de dras åt olika håll. När själen är medveten om sig själv och man är medveten om sin själ, följer känslorna med i medvetande om helheten. Gud är själens Ende Älskade, eftersom all fullkomlighet tillhör Honom. Alla känslor hänrycks av denna fullkomlighets outtömliga ljuvhet.
Hur kan vi nå detta tillstånd av känslighet och medvetenhet när vi av naturen älskar njutningar, hälsa, hem, egendom, affärer och annat som hör det goda livet till? Ingen vanlig människa behöver uppfostran, intelligens, uppmuntran eller vägledning för att älska allt detta. Men för att älska Gud behöver man åtminstone intelligens och vägledning för att få förmåga att inse att allt det man naturligt dras till tillhör Gud och är gåvor från Honom och att alla gåvor är tecken på Hans kärlek och omsorg.
Allt vi älskar är liksom vi själva begränsade i tiden. Bara denna heliga själ, Guds största gåva, och Ägaren av denna, Skaparen, är evigt bestående. Att inse detta är en mycket större gåva än allt man kan äga och nå i denna värld. När Gud älskar Sin tjänare ger Han honom förståelse, medvetenhet, tro och kärlek till Honom.
Bland människor är ’abd al-Wadûd den som älskar att andra har och åtnjuter det han själv har. Ja, han föredrar till och med andras behov framför sina egna. En sådan välsignad tjänare har sagt: “Jag ber att jag ska sträckas ut över hela helvetet så att syndarnas fötter inte ska brännas.”
Till och med när man lider under deras händer, trots att man önskar dem mer gott än sig själv, ska man säga så som Guds älskade [saw], må Gud välsigna honom och ge honom frid, sade sedan han hade sårats i slaget vid Uhud: “Du min Herre! Ge god vägledning till mitt folk (Quraysh)! De vet inte vad de gör, de känner inte Sanningen.”
’Abd al-Wadûds kärlek till Gud, och till dem som älskar Honom, är fullkomnad. När Gud älskar Sin tjänare sprids kärleken till denna tjänare vida omkring, så att alla, utom de likgiltiga och tanklösa, också älskar honom. Guds älskade, Muhammed [saw], må Gud välsigna honom och ge honom frid, sade: “När Gud älskar en tjänare, tillkallar han ärkeängeln Gabriel [alayhis], må Gud välsigna honom, och säger: ’Jag älskar denne Min tjänare, älska honom ni också!’ Då anropar Gabriel [alayhis], må Gud välsigna honom, alla i himlarna och säger: ’O alla ni i himlarna! Gud älskar denne tjänare, älska honom ni också!’ Då älskar honom allt som är i himlarna. Även alla jordens varelser uppmanas att älska honom och de älskar honom också.”
Från roten w-d-d härleds i klassisk arabiska följande betydelser:
att älska
att vara öm och tillgiven
att längta efter, att önska, att vilja ha
Namnet nämns i Koranen 85: 14.