Allahs nittionio namn
Al-Mutakabbir [swt]
Han är den störste, den som visar Sin storhet i allt, vid alla tillfällen. Storhet tillkommer bara Allah. Skapelsen, vars vara eller icke vara är helt beroende av Guds vilja och order, har inte rätt att bära ett sådant namn.
Den förste i skapelsen som högmodades och gjorde anspråk på storhet var djävulen, den fördömde. Därefter kom andra som följde honom och som är högmodiga därför att de tror att den makt, intelligens, kunskap, ställning, berömmelse och framgång som Gud tillfälligt har lånat ut till dem är deras egen.
Om människan reflekterade över sin början och sitt slut – som ligger mycket nära varandra – skulle hon inse att hennes “före” var en droppe säd som planterats hos hennes moder av hennes fader. Hennes slut är att bli en slapp, kall, gul kropp som inte kan bäras ens av dem som älskade henne och som kommer att kastas ned i en grop i marken. Var är nu faraonerna, napoleonerna och andra “stora” män?
Al-Mutakabbir är en ärotitel som passar bara för Gud. En skapad varelse kan inte anta denna egenskap. Gud, al-Mutakabbir, är den stolte mannens motståndare. Gud kommer att förnedra honom och göra honom till den lägsta av de låga. Skyarnas regn ansamlas inte på bergstopparna, inte heller hopas Guds nåd och välsignelse annat än på låglänta marker.
Den som vill förnimma den gudomliga egenskapen mutakabbir kommer bara att finna den under hårt arbete för att nå sin förmågas högsta nivåer, utan att någonsin skryta över, eller ens röja, sin storhet för andra.
’Abd al-Mutakabbir är den tjänare som har blivit visad sin egen litenhet och Guds storhet. Hans egoism och högmod har utplånats och i hans inre ersatts med reflexer av Guds storhet. Han är skyddad mot att bli förringad och böjer sig inte för någon annan än för Sanningen.