Takbīr vid `Īd och natten innan `Īd
Guds Sändebud [saw], må Gud välsigna honom och ge honom frid, lärde oss att ta vara på dessa välsignade dagar genom att minnas och tänka på Gud, särskilt genom att uttala ’Allahu akbar’ (takbīr). På så sätt ger vi uttryck för Guds storhet och transcendens. Han [saw], må Gud välsigna honom och ge honom frid, sade: ”Försköna era `Īd-dagar med takbīr.” Vid `Īd al-adha är det rekommenderat att säga ’Allahu akbar’ efter alla böner, såväl obligatoriska- som sunna-böner, från och med Fajr på Arafah-dagen (9:e Dhu’l-Hijjah) till och med Asr den 13:e, dvs. den sista av de tre Tashrīq-dagarna.
Vid `Īd al-fitr efter Ramadan är det rekommenderat att säga ’Allahu akbar’ från solnedgången natten innan `Īd fram till att imamen börjar `Īd-bönen.
Också under natten innan `Īd ska vi säga ’Allahu akbar’ från Maghrib fram till `Īd-bönen. Under `Īd-natten – och bara under den natten – är takbīr inte begränsat bara till tiden efter bönerna, utan ska sägas i överflöd i våra hem, i moskéerna och på gatorna så länge det inte är störande. Vi ska säga ’Allahu akbar’ med våra hjärtan fyllda av vetskapen om Guds storhet, så att vi inte bara upprepar orden utan att erfara deras mening.
Det är sunna att ge liv åt natten innan `Īd, vilket betyder att vi ska tillbringa den tid vi kan genom att minnas Gud, och i tillbedjan, så att natten ges liv. Det minsta vi bör göra är att be Maghrib, `Ishā’ och Fajr tillsammans med andra. I en hadith sägs att den dag då hjärtan dör ska Gud ge liv åt hjärtat hos den som ger liv åt de två `Īd-nätterna. Det som i första hand avses är trygghet på Domens dag, men också i detta liv är de flesta människors hjärtan döda, svältfödda när det gäller att minnas Gud och likgiltiga vid tanken på återkomsten till Honom.
Men att minnas Gud under nätter som dessa, då de flesta människor är upptagna av annat, ger liv och frid åt våra hjärtan.
Det finns olika typer av takbīr, en av dem är:
Allāhu akbar, Allāhu akbar, Allāhu akbar, lā ilāha ill’Allāh. Allāhu akbar, Allāhu akbar wa lillāhi al-ḥamd. (Upprepas tre gånger varpå följer:)
Allahu Akbar kabîra wa ’l-hamdu lillâhi kathîra wa subhâna Allahi bukratan wa asîla. Lâ ilâha ill Allah. Wa lâ na’budu illa iyyâh mukhlisîna lahu ’l-dîna wa law kariha al-kâfirôn. Lâ ilâha ill Allah wahdah. Sadaqa wa’dah wa nasara ’abdah wa a`zza jundah wa hazama al-ahzâba wahdah lâ ilâha ill Allah wa Allahu Akbar wa lillāhi’l‐ḥamd.
[Allah är störst, Allah är störst, Allah är störst. Det finns ingen gud utom Allah. Allah är störst, Allah är störst, lov och pris tillkommer Allah. Allah är alltid störst, mycket lov och pris tillkommer Allah, ära tillkommer Allah morgon och kväll. Det finns ingen gud utom Allah. Honom allena dyrkar vi, vi gör våra religiösa plikter endast för Honom även om de otrogna är avogt inställda. Det finns ingen gud, utom Allah allena. Han uppfyllde sitt löfte, gav Sin tjänare seger och gav stöd till Sin armé; Han Ensam besegrade de förbundna. Det finns ingen gud utom Allah. Allah är störst. Lov och pris tillkommer Allah]
De lärde säger att närhelst det är rekommenderat att minnas Gud är det också rekommenderat att nämna Hans Sändebud [saw], må Gud välsigna Honom och ge Honom frid. Om det inte hade varit för honom skulle det inte varit någon Arafah-dag, någon `Īd eller takbīr. Därför ska vi, för att hedra vårt Sändebud, hans följeslagare, hans hustrur och hans avkomma, tillägga:
Allāhumma ṣalli `alā sayyidinā Muḥammad wa `alā āli sayyidinā Muḥammad wa `alā aṣḥābi sayyidinā Muḥammad wa `alā anṣāri sayyidinā Muḥammad wa `alā azwāji sayyidinā Muḥammad wa `alā dhurriyati sayyidinā Muḥammad wa sallim taslīman kathīran.
[Vår Herre! Sänd välsignelser över vår mästare Muhammed över hans familj, över hans följeslagare, över de som bistått honom över hans hustrur och hans efterkommande. Välsigna honom rikligen!]