Månadens nasiha av Ilyas Siegers
januari 2013
Bismillahir-rahmanir-rahim
Vår förtröstan (tawakkul) och tro på Gud sätts då och då på prov. Vissa prövningar kan vara relativt lätta att bära medan andra kan vara tyngre och svårare. Från och med den stund våra hjärtan öppnas upp för tron börjar prövningarna. Detta för att det ska bli uppenbart hur uppriktiga vi är och hur stark vår tro på Gud är. Gud säger i Koranen:
Trodde ni att ni skulle lämnas i fred, utan att ha visat Gud vilka de av er är som vill sträva och kämpa [för Hans sak] och som inte söker stöd och skydd hos någon annan än Gud och Hans Sändebud och de troende? Gud är väl underrättad om vad ni gör. (K. 9:16)
I en annan vers säger Han:
Gud visar var och en som fruktar Honom en utväg ur [alla svårigheter] och sörjer för honom på ett sätt som han inte kan förutse; och den som litar till Gud behöver inget annat [stöd]. (K 65:2-3)
En av dessa prövningar som vi kan utsättas för, är att vi sätter större tillit till våra egna handlingar än till Gud, och tror att det är dessa som bestämmer vad och hur mycket försörjning vi ska få.
DET ÄR GUD som har skapat er och gett er er försörjning och som en dag skall låta er dö och en Dag väcka er till nytt liv. (K 30:40)
Därför måste vi påminna oss själva om att inte sätta vår förtröstan på det kapital som vi har fått och inte vara beroende av det. Ett tecken på att man har satt sin förtröstan på Gud, är att man vid ekonomisk förlust inte känner någon oro i sitt hjärta eller ger upp sitt hopp om försörjning. Detta eftersom en person som förtröstar på Gud, vet att Han kommer att skicka försörjning, även från sådana källor som han inte kan förutse. Om försörjningen skulle dröja, så rubbar det inte hans förtröstan, utan han inser att det är Guds vilja och att det är bättre för honom.
Att uppnå en sådan nivå av förtröstan är inte helt lätt. Det krävs att man känner en fullständig och tvärsäker tro i sitt hjärta på att Guds välsignelser, förbarmande och gåvor är oändliga och att Hans makt är fullkomlig. Det hjälper också att reflektera över hur Gud skickar försörjning till människor över hela världen, även om de inte har någon inkomst, och att många rikedomar har varit orsak till personers undergång.
Om man drabbas av ekonomisk förlust så är det något man måste acceptera och tänka att Gud vill mig väl genom detta, även om det inte är uppenbart just då.
Profeten, må Guds frid och välsignelser vara med honom, har sagt: ”En person kan tillbringa natten med att tänka på det han ska göra nästa dag. Men det han planerar att göra kommer att orsaka honom fördärv och, genom Guds nåd, skyddas han därför från att utföra den handlingen. Personen blir då bedrövad över detta och tänker ‘varför har det jag planerade inte genomförts? Vem är det som inte låter mig göra det? Vem i hela friden bestraffar mig med detta?’, och han börjar tänka illa om sina vänner. Men Gud har av barmhärtighet för den här personen skyddat honom från fördärv.”
Umar ibn Al-Khattab, må Gud vara nöjd med honom, sade om detta: ”Om jag blir fattig och behövande imorgon, så skulle jag aldrig känna mig sorgsen. Jag skulle heller inte tänka på att bli rik, eftersom jag inte vet vilket som är bäst för mig.”
STOR är din Herre, den Allsmäktige, i Sin härlighet, fjärran från [försöken] att beskriva [Hans Väsen]! Och fred och välsignelse över [Hans] budbärare! Lova och prisa Gud, världarnas Herre! (K 37:180-182)