Solväckt fjäril |

av Ann-Catrin Nilsson (1991)

En solväckt fjärils februaridans

Kunde väl ha passat någon annanstans

Än här där tusende och åter tusende går fram

I trottoarens fimpbeströdda modd och damm

Men den som himlaljusets värme en gång fått att vakna

Behöver kanske aldrig riktigt sakna

Kaprifolens ljuva nektar

Sommarvindars milda fläktar

Vek i dansen vingen darrar

Blinda vinterskor i sörjan knarrar

Rädd är inte fjärilen som vet

Förvandlingarnas hemlighet